Återigen imponeras jag av Kenneth Perssons (S) klarsynthet i denna fråga. Vi kan slå fast att religionsfriheten i Sverige gäller så oavsett vad vi tycker i frågan kring ett Islamiskt Center, moske´etc.
I princip kan vi säga att vår (dalfolkets käre konung även om han behövde oss för att nå kungamakten faktiskt högg huvudet av oss när vi hade en uppfattning av annat slag) Kung Gösta (Gustav Wasa) en gång hårdhänt införde protestantismen i vårt land men ändå på något sätt lät katolicismen fortleva i begränsad omfattning och på det sättet införde religionsfriheten (1500-tal).
Som en parantes kring denne konung kan vi säga att svenskarna in i vårt århundrade lidit hårt under skattetryck.
Vad har man då sagt i denna fråga? Ja det skulle inte bli några "tinnar och torn" på detta bygge av rädsla för att det skulle "störa oss vanliga". Så långt politiskt byggplan. Men nu får Persson något att bita i. En moske´utan minaret är det kommunalpolitiskt möjligt att neka till??? Återigen kan vi säga att om man så kräver ur religionsfrihetsaspekten så är man chanslös.
Jag är rädd för att den dagen som bönetimmen förkunnas ur minaretens högtalare utöver Tunaslätten så kommer vi att få uppleva något väldigt osvenskt.
Vad säger då "Min nyvunne vän" Kenneth Person mer denna vecka?
"Utan ett Islamiskt Center finns risk för källarmoskeér där ingen har kontroll på varken det ena eller det andra".
Men Kenneth, i ett öppet och demokratiskt samhälle så spelar Din misstro mindre roll om det är "underground eller overground", det verkar som om Du har vissa tankar om ev. destruktiva krafter.
I veckan har, senast i ett inlägg i DD någon Imam uttalat sig kring islams förkastande av terror och stå i strid med islam. En nog så intressant läsning med åberopande av olika surnor (kapitel verser ur koranen). Min första kritiska fråga i detta sammanhang vore - I tid vilken surna åberopas? Det är så att om två surnor står i konflikt med varandra så gäller den sista. Sen är det precis som i konfliken mellan protestanter och katoliker, är det Sunni eller Shia som gäller.
Sunni är i majoritet och skillnaden skulle kunna uttryckas som följer:
Denna rättskolas inställning till sunnan om profeten skiljer sig från sunniterna på så sätt att det inte handlar om vems tradition det är, utan snarare om vilken tradition som är sann. De berättelser (hadither) som återger vad Muhammed gjorde, sade eller indikerade ges av både shiiter och sunniter olika trovärdighetsgrad, från svag berättelse till stark berättelse. Konflikten mellan shiiter och sunniter (liksom inom de olika riktningarna också) handlar om vilka berättelser som är starka respektive svagare, eller helt falska.
Naturligtvis är vi i underläge för vi kan inte skilja på det ena och det andra. Att exempelvis jämnföra "profeten" Jesus med "profeten" Mohammed går inte. Försiktigtvis skulle jag kunna säga att "profeten" Jesus inte använde världslig makt för att genomdriva sitt budskap även om hans efterföljare främst katolska kyrkan på många sätt agerat utifrån andlig och världslig makt. Denna skrivning innebär att jag på intet sätt attackerat den muslimska världen, men det är inget konstigt med att andlig och världslig makt gått hand i hand genom årtusenden.
För de oinvigda skall jag försöka beskriva tidsrankingen på de tre religionerna, judendom, kristendom och Islam. Men först skall vi komma ihåg att historia har alltid skrivits av någon, för ett speciellt syfte dvs inte nödvändigtvis alltid korrekt.
Från ca 3500 år före kristus fram till Jesu födelse dvs Gamla Testamentet är Judendom
Från Jesu födelse och ca 60 år framåt ( Jesus blev 35-37 år gammal) Nya Testamentet
Från ca 600 år efter Jesus så hade Mohammed under 20 år uppenbarelser.
Dvs Judendomen 3500 år, Kristendomen 60 år och Islam 20 år.
Vi kan säga att här kommer det "legitima" in i bilden, alla vill ha en kontinuitet över tiden.
Judendomen omfattade aldrig Jesus och när han inte uppfyllde deras dröm om att vara Mesias och kasta ut Romarna så var det kört, de kristnas dom, och som även lever kvar i våra dagar var hård och korsfararna (1097-efter kr.) "slaktade både judar och muslimer" av just denna orsak.
När det gäller kristendomen så skulle jag i princip säga att Gamla Testamentet skulle uteslutas ur Bibeln eftersom att den på flera punkter står i konflikt med dagens kristna "försonings"budskap.
Mohamed var både köpman, uppenbarelseman, och krigare. För att nå de grupper som fanns på den tiden så la han ihop Gamla Testamentet, Nya Testamentet och sin 20år av uppenbarelser. allt för att få en anknytning bakåt i historien, en kontinuitet. Det har ur den aspekten sagts att Islam är mer tolerant eftersom att den erkänner både judendom och kristendom. Av ovan förstår ni säkert att detta inte är sant eftersom att allt är en efterhandskonstruktion.
Mohammeds uppenbarelser har ändrats på flera punkter eftersom att han själv brutit mot dessa dvs efterhands rättfärdigande, var och en får tro vad man vill.
Jihad, det heliga kriget, å ena sidan säger Profeten att inget våld skall genomföras när Islam skall erövra världen. Å andra sidan är det exakt vad Profeten gjort, nämnligen att underkuva folk med våld. (se gärna exemplet på skillnad på Sunni och Shia ovan).
Rädsla, främlingsfientlig, rasism och slutligen den gulligaste av dom alla den nya sjukdomen Islamofobi ( har kollat i FASS, finns ingen sjukdom med det namnet och därmed ingen medicin), alla dessa uttalanden bygger på att vi skall ha någon form av gammal Naziångest.
De som vill säga att jag lider av något av ovanstående välkomnar jag i varje debatt och när jag säger att jag tänkt mig åt Islamic Center och dess aktiviteter så skall det bli intressant när "The old Egyptian" träder in på arenan för jag kommer ovillkorligen att avslöja en rasism som är avsevärt större än om vi säger "viss färg på huvudet skalle", jag kan också se, faktiskt, någon grupp som vill "integrera mig" men jag kan också peka ut någon eller några grupper som inte kommer att göra det.
Idag säger man följande om den befintliga moskeén, den är sliten OCH MAN HAR EJ PLATS ATT LÅTA MÄN OCH KVINNOR FÖRRÄTTA BÖNEN SAMTIDIGT!!!!!!
Sliten? Hur ställer det sig mot renlighetskraven för bön???
MEN FRAMFÖRALLT MEDIA MÅSTE POÄNGTERA ATT VÅR FÖRVÄNTAN INOM RAMEN FÖR JÄMSTÄLLDHET ÄR ATT MÄN OCH KVINNOR I SAMBAND MED DEN NYA MOSKEÉN HAR MÖJLIGHET ATT BEDJA PÅ SAMMA TID OCH SAMMA VILLKOR!
Kan vi på något sätt fästa uppmärksamheten på just detta så får man ett avgjort problem att lösta!!!! ett-ett i matchen.
Mer om Stockholms Bombaren senare.....
lördag 8 januari 2011
torsdag 6 januari 2011
Islamcenter i Borlänge eller Green Green gras of home
My old home town looks the same as I stepdown from the train and there to meet me is my mama and papa, down the road I looked and there runs Mary, hair of gold and lips like cherry, its good to touch the green green gras of home.......
Herre Gud det har gått mer än 30 år sedan jag lämnade området kring det heliga landet och klev av perrongen på Borlänge station. Ingenting hade förändrats mer än ynglingen som klev ner på perrongen, brunbränd och definitivt över deffad. Vid min sida hade jag en barndomskamrat och vi sprang på varandra på perrongen i Sala. Han var svarthårig, hade bruna ögon och var lite mörkare i hyn än oss andra men likaväl ursvensk. Han hade bott i Israel och vi kom att tala om att leva med "döden" ständigt närvarande men också hans ständiga problem med såväl israeler och araber, dom visste inte riktigt om han var det ena eller det andra. God bless your soul där Du idag sitter i himmelen, hur och varför???
Tempelriddaren*, korsfararen* och vitingen* hade lämnat Saraceerna åt sitt öde där nere i Sinais öken och aldrig hade jag trott att "saraceerna" så totalt skulle komma att förändra "My old hometown". Jag är en främling i min egen stad!!!
Officiellt finns idag uppenbarligen något nytt sjukdomsnamn, mussefobi eller nått om jag skulle ha en bestämd uppfattning som avviker från den "statliga läran".
Jag skall direkt poängtera att jag är varken nazist eller Sverige Demokrat.
* Tempelriddare och korsfarare, ja i den arabiska kulturen finns än idag deras syn på oss vitingar
och jag hänvisar då till boken Korstågen enligt araberna (Alhambra) av Amin Maalouf. Jag åberopar även Rashid Khalidi i denna fråga. Andra kända namn som använt korsfararretoriken i modern tid är Yassir Arafath och Saddam Hussein.
Jag skulle också kunna hänvisa till vad Profeten sagt om framtiden och speciellt Jihad.
Varför nämner jag "vitingen"? Jo helt enkelt därför att det är identiskt med ett ord vi inte längre får säga eller skriva i vår demokrati med åsikts och yttrandefrihet (det är faktiskt så att vi i vissa sammanhang inte har det) men jag skriver då så här "speciell hårfärg skalle".
I sann komunalpolitisk anda så har medborgarna i Borlänge kallats till ett möte där vi har möjlighet att påverka var ett Islamiskt Center skall byggas i stan, det finns 3 platser att välja på.
Det är således inte längre en fråga om medborgarna vill ha ett Islamiskt Center i stan eller inte utan var den skall byggas.
Lyssnade till Kenneth Persson (S) igår och hans kommentar till SDs utspel om en folkomröstning i frågan och vad han sa är intressant (han har trots att vi inte har samma politiska uppfattning faktiskt glimmat till och konstaterat en insikt ex. stopp på invandringen så att vi får en möjlighet att integrera de vi redan har men förmodligen ringde Hultkvist från Stockholm och bad honom hålla käften annars skulle nog partipiskan vina).
Vad han sa var faktiskt två sanningar och återigen en frustrering kring den uppkomna situationen.
Vi har religionsfrihet i Sverige och därmed har vi ingen som helst möjlighet att stoppa etableringen av en moske´ i Borlänge, ett noll till Jihad skulle man kunna säga.
Folkomröstning, den absoluta demokratin i komunalafrågor är en bluff.
Han sa också att SD slår mynt av en "politiskt känslig fråga" han erkänner således att det är känsligt men samtidigt varför har politiker på riks och kommunalt plan inte "dragit i handbromsen"?
Nu är vi där vi är oavsett vad vi tycker, vi tar emot fler än vi har avtal med staten på, vi har en bidragsnorm som ligger högre än riksgenomsnittet och nu har vi ett Islamiskt Center. Vad mer kan vi göra för att attrahera grupper som inte kan försörja sig själva. För att citera stadens i många bemärkelser store man Peter Hultkvist "Vi behöver en arbetskraftreserv". Har aldrig hört nått så förnedrande. Vi importerar färdiga pensionärer som dessutom har en högre bidragsnivå än vanliga folkpensionärer. Vi har en grupp som om vi ser till utbildningsnivå i vårt hightec samhälle möjligen skulle kunna bidra med 5% i arbetskraft reserv i övrigt finns inga jobb som kompetensmässigt stämmer med att vara analfabet eller 4-årig skola ( i bästa fall ) detta är siffror som är kända för Borlänges politiker om man undantar Hultkvist men han lever ju i sin värld.
Hur skall vi i framtiden kunna tala med varandra om fri och demokratiska rättigheter, hur skall vi hantera jämnställdhetsfrågor? Ja politikerna har ju redan talat om lagstiftning om positiv särbehandling i vissa frågor. Kommer vi att driva jämnställdhetsfrågor bara för "vitingar" och låta övriga få frisedel?
Vi (politikerna) har dåligt samvete för att vi misslyckas med integreringen, tja om det betyder att vi skall må dåligt för att vissa grupper inte vill så är inte jag med i det.
Vi skapar Ghetton, sanningen är historiskt så att olika etniska grupper alltid söker sig till sin egen etniska tillhörighet.
Sen är det så att "Andersson och Petterson" från landet X ( förövrigt en del länder som egentligen inte är några länder i vår mening) och som legat i fejd med varandra i 100-tals år inte med nödvändighet plötsligt blir vänner bara för att dom kommer till "The promised land".
Nåväl som jag sa ett- noll till Jihad, själv kommer jag med stor nyfikenhet och insikt att besöka och ta del av aktiviteterna i det Islamiska Centret så får vi se vad dom tycker om korsfararen.
My old hometown does´nt look the same anymore!
Herre Gud det har gått mer än 30 år sedan jag lämnade området kring det heliga landet och klev av perrongen på Borlänge station. Ingenting hade förändrats mer än ynglingen som klev ner på perrongen, brunbränd och definitivt över deffad. Vid min sida hade jag en barndomskamrat och vi sprang på varandra på perrongen i Sala. Han var svarthårig, hade bruna ögon och var lite mörkare i hyn än oss andra men likaväl ursvensk. Han hade bott i Israel och vi kom att tala om att leva med "döden" ständigt närvarande men också hans ständiga problem med såväl israeler och araber, dom visste inte riktigt om han var det ena eller det andra. God bless your soul där Du idag sitter i himmelen, hur och varför???
Tempelriddaren*, korsfararen* och vitingen* hade lämnat Saraceerna åt sitt öde där nere i Sinais öken och aldrig hade jag trott att "saraceerna" så totalt skulle komma att förändra "My old hometown". Jag är en främling i min egen stad!!!
Officiellt finns idag uppenbarligen något nytt sjukdomsnamn, mussefobi eller nått om jag skulle ha en bestämd uppfattning som avviker från den "statliga läran".
Jag skall direkt poängtera att jag är varken nazist eller Sverige Demokrat.
* Tempelriddare och korsfarare, ja i den arabiska kulturen finns än idag deras syn på oss vitingar
och jag hänvisar då till boken Korstågen enligt araberna (Alhambra) av Amin Maalouf. Jag åberopar även Rashid Khalidi i denna fråga. Andra kända namn som använt korsfararretoriken i modern tid är Yassir Arafath och Saddam Hussein.
Jag skulle också kunna hänvisa till vad Profeten sagt om framtiden och speciellt Jihad.
Varför nämner jag "vitingen"? Jo helt enkelt därför att det är identiskt med ett ord vi inte längre får säga eller skriva i vår demokrati med åsikts och yttrandefrihet (det är faktiskt så att vi i vissa sammanhang inte har det) men jag skriver då så här "speciell hårfärg skalle".
I sann komunalpolitisk anda så har medborgarna i Borlänge kallats till ett möte där vi har möjlighet att påverka var ett Islamiskt Center skall byggas i stan, det finns 3 platser att välja på.
Det är således inte längre en fråga om medborgarna vill ha ett Islamiskt Center i stan eller inte utan var den skall byggas.
Lyssnade till Kenneth Persson (S) igår och hans kommentar till SDs utspel om en folkomröstning i frågan och vad han sa är intressant (han har trots att vi inte har samma politiska uppfattning faktiskt glimmat till och konstaterat en insikt ex. stopp på invandringen så att vi får en möjlighet att integrera de vi redan har men förmodligen ringde Hultkvist från Stockholm och bad honom hålla käften annars skulle nog partipiskan vina).
Vad han sa var faktiskt två sanningar och återigen en frustrering kring den uppkomna situationen.
Vi har religionsfrihet i Sverige och därmed har vi ingen som helst möjlighet att stoppa etableringen av en moske´ i Borlänge, ett noll till Jihad skulle man kunna säga.
Folkomröstning, den absoluta demokratin i komunalafrågor är en bluff.
Han sa också att SD slår mynt av en "politiskt känslig fråga" han erkänner således att det är känsligt men samtidigt varför har politiker på riks och kommunalt plan inte "dragit i handbromsen"?
Nu är vi där vi är oavsett vad vi tycker, vi tar emot fler än vi har avtal med staten på, vi har en bidragsnorm som ligger högre än riksgenomsnittet och nu har vi ett Islamiskt Center. Vad mer kan vi göra för att attrahera grupper som inte kan försörja sig själva. För att citera stadens i många bemärkelser store man Peter Hultkvist "Vi behöver en arbetskraftreserv". Har aldrig hört nått så förnedrande. Vi importerar färdiga pensionärer som dessutom har en högre bidragsnivå än vanliga folkpensionärer. Vi har en grupp som om vi ser till utbildningsnivå i vårt hightec samhälle möjligen skulle kunna bidra med 5% i arbetskraft reserv i övrigt finns inga jobb som kompetensmässigt stämmer med att vara analfabet eller 4-årig skola ( i bästa fall ) detta är siffror som är kända för Borlänges politiker om man undantar Hultkvist men han lever ju i sin värld.
Hur skall vi i framtiden kunna tala med varandra om fri och demokratiska rättigheter, hur skall vi hantera jämnställdhetsfrågor? Ja politikerna har ju redan talat om lagstiftning om positiv särbehandling i vissa frågor. Kommer vi att driva jämnställdhetsfrågor bara för "vitingar" och låta övriga få frisedel?
Vi (politikerna) har dåligt samvete för att vi misslyckas med integreringen, tja om det betyder att vi skall må dåligt för att vissa grupper inte vill så är inte jag med i det.
Vi skapar Ghetton, sanningen är historiskt så att olika etniska grupper alltid söker sig till sin egen etniska tillhörighet.
Sen är det så att "Andersson och Petterson" från landet X ( förövrigt en del länder som egentligen inte är några länder i vår mening) och som legat i fejd med varandra i 100-tals år inte med nödvändighet plötsligt blir vänner bara för att dom kommer till "The promised land".
Nåväl som jag sa ett- noll till Jihad, själv kommer jag med stor nyfikenhet och insikt att besöka och ta del av aktiviteterna i det Islamiska Centret så får vi se vad dom tycker om korsfararen.
My old hometown does´nt look the same anymore!
onsdag 22 december 2010
Forts. En helt vanlig morgon i landet bortom lagen
Arbetet med "bron" över blöthåle är färdigt. Vi är ju halvvägs till de dimhöljda granskogarna kring Ma Mountain, bakvägen så att säga.
Den ordinarie vägen är nog så vansklig, det är surt,blött och brant. Skulle man av någon anledning ramla på väg upp så är det ingen fara. Man är liksom upprättstående om än något framåtlutad. Däremot kan nedfärden bli något vansklig och jag ger mig katten på att en och annan talangscout från NFL lurpassat bland granarna för att eventuellt upptäcka någon ny quorterback.
I vår manliga värld så är det inte alla gånger säkert att vi gör som vi tänker, det kan bli hur som helst och vi har ett digert program. Appropå män, vi har faktiskt 4 kvinnor i laget, 4 bugg och en CocaCola, Cinderella Umbrella (me and Bobby Mcgee fast på svenska) och så systrarna Buckle, fast deras medverkan i älgjakten är hormoniellt betingad och de kalvar mest hela tiden.
Nu blev det trots allt så att vi for vidare mot Ma Mountain på fyrhjulingarna. Konstigt att se denna gamla gård i dagsljus. Hebbe och jag spanar intensivt efter badtunnan som innvånarna släpade upp hit för nått år sedan. Vi har bara konstaterat att det finns inte så mycket vatten på hela berget att man kan fylla denna. Vi har haft tankar kring att samla laget och dra runt i tunnan under dansbandsvicku i Malung endast iförda lackskor.
På gården är det som en myrstack och jag har alltid funderat över hur alla får plats.
Här är bl.a Release the milk from the cow, SJ, Hassan, Jean Banan, Sergej och Andre Bubka, 125cc Flower, hundar, ungar och Mannen av Folket. Den sistnämnde jagade inte i år. Enligt uppgift har han skaffat fruntimmer och hade inte råd. Skulle detta vara ett skäl att utebli så blev det ingen älgjakt. I vår koja har vi löst finansieringen genom att panta tomburkar.
Minns när dessa män faktiskt tog sig över 10.000 kronors strecket när man varit på shopping på Hemköp i Malung.
En snabb blick på förstkvisten och jag förstår varför men jag förstår också varför man är hopplöst oorganiserade. Dom har mjölkprodukter!! 3 plattor risifrutti.
Men på en punkt ligger man långt framme och det får mig osökt att tänka på han Karlsson i Hemsöborna, där han drog fram med sitt Höganäskrus. I denna byggnad serveras gästerna ur en glasflaska på sådär en gallons rymd.
Det börjar bli dags att göra uppsittning och fara hemöver, vi måste hem och elda för The Fruit of Looms eller Böglommarna på svenska.
Lite världvant kastar man ut en fransk klysha - Orvar!
Nu börjar det märkliga hända kring Roth Lake Beach, människor bär ved till fågelholken vid sjön, man skall göra det mysigt för en biologisk världssensation- Böglommarna, fåglarna som alla hört skrika sitt ångestfyllda skrik när de landar i sjön men som ingen sett!!! Men dom gillar värme.
Jag har lyckats fånga en på bild och dom har inte en fjäder på kroppen.
Lugnet lägrar sig och nu väntar avfärd mot The Chapel on the Ridge. The Chapel har öppet en lördag varje år, å där finns det lagad mat. Hur detta fenomen uppstått vet ingen, det bara är så.
Just det här året händer en smärre sensation, ingen från Ma Mountain lyckas ta sig till The Ridge under som det verkar dramatiska former.
En nykomling blev vattenförgiftad och kasta sig i ett träd 19 gånger och hamnade på Mora hospitalet. Övriga fick nån annan förgiftning och enligt uppgift så var Jean Banan sämst då han försök trä en mobiltelefon genom näsan.
Det är söndag och vi nås av meddelandet att Jean Banan har skador och att hans fru har tänkt sig ett besök. Av erfarenhet vet vi att dylika tilltag skapar stor ångest så vi beslutar fara över till Ma Mountain för att skåda och framföra våra kondoleanser.
To be continued..........
Den ordinarie vägen är nog så vansklig, det är surt,blött och brant. Skulle man av någon anledning ramla på väg upp så är det ingen fara. Man är liksom upprättstående om än något framåtlutad. Däremot kan nedfärden bli något vansklig och jag ger mig katten på att en och annan talangscout från NFL lurpassat bland granarna för att eventuellt upptäcka någon ny quorterback.
I vår manliga värld så är det inte alla gånger säkert att vi gör som vi tänker, det kan bli hur som helst och vi har ett digert program. Appropå män, vi har faktiskt 4 kvinnor i laget, 4 bugg och en CocaCola, Cinderella Umbrella (me and Bobby Mcgee fast på svenska) och så systrarna Buckle, fast deras medverkan i älgjakten är hormoniellt betingad och de kalvar mest hela tiden.
Nu blev det trots allt så att vi for vidare mot Ma Mountain på fyrhjulingarna. Konstigt att se denna gamla gård i dagsljus. Hebbe och jag spanar intensivt efter badtunnan som innvånarna släpade upp hit för nått år sedan. Vi har bara konstaterat att det finns inte så mycket vatten på hela berget att man kan fylla denna. Vi har haft tankar kring att samla laget och dra runt i tunnan under dansbandsvicku i Malung endast iförda lackskor.
På gården är det som en myrstack och jag har alltid funderat över hur alla får plats.
Här är bl.a Release the milk from the cow, SJ, Hassan, Jean Banan, Sergej och Andre Bubka, 125cc Flower, hundar, ungar och Mannen av Folket. Den sistnämnde jagade inte i år. Enligt uppgift har han skaffat fruntimmer och hade inte råd. Skulle detta vara ett skäl att utebli så blev det ingen älgjakt. I vår koja har vi löst finansieringen genom att panta tomburkar.
Minns när dessa män faktiskt tog sig över 10.000 kronors strecket när man varit på shopping på Hemköp i Malung.
En snabb blick på förstkvisten och jag förstår varför men jag förstår också varför man är hopplöst oorganiserade. Dom har mjölkprodukter!! 3 plattor risifrutti.
Men på en punkt ligger man långt framme och det får mig osökt att tänka på han Karlsson i Hemsöborna, där han drog fram med sitt Höganäskrus. I denna byggnad serveras gästerna ur en glasflaska på sådär en gallons rymd.
Det börjar bli dags att göra uppsittning och fara hemöver, vi måste hem och elda för The Fruit of Looms eller Böglommarna på svenska.
Lite världvant kastar man ut en fransk klysha - Orvar!
Nu börjar det märkliga hända kring Roth Lake Beach, människor bär ved till fågelholken vid sjön, man skall göra det mysigt för en biologisk världssensation- Böglommarna, fåglarna som alla hört skrika sitt ångestfyllda skrik när de landar i sjön men som ingen sett!!! Men dom gillar värme.
Jag har lyckats fånga en på bild och dom har inte en fjäder på kroppen.
Lugnet lägrar sig och nu väntar avfärd mot The Chapel on the Ridge. The Chapel har öppet en lördag varje år, å där finns det lagad mat. Hur detta fenomen uppstått vet ingen, det bara är så.
Just det här året händer en smärre sensation, ingen från Ma Mountain lyckas ta sig till The Ridge under som det verkar dramatiska former.
En nykomling blev vattenförgiftad och kasta sig i ett träd 19 gånger och hamnade på Mora hospitalet. Övriga fick nån annan förgiftning och enligt uppgift så var Jean Banan sämst då han försök trä en mobiltelefon genom näsan.
Det är söndag och vi nås av meddelandet att Jean Banan har skador och att hans fru har tänkt sig ett besök. Av erfarenhet vet vi att dylika tilltag skapar stor ångest så vi beslutar fara över till Ma Mountain för att skåda och framföra våra kondoleanser.
To be continued..........
tisdag 14 december 2010
En helt vanlig morgon i landet bortom lagen
En morgon i kojan verkar vara beroende av veckodag. Är det lördag eller söndag så är det mera som en återuppståndelse en reinkarnation.
Måndag, tisdag blir mer som "därtill är jag nödd och tvungen" för då skall vi ut på hajk och få lite frisk luft och titta på alla granar och tallar.
Antalet kroppar i kojan en lördagsmorgon har varierat genom åren allt från enskilt uppvaknande till att vi varit sex personer.
Måndag, tisdag blir mer som "därtill är jag nödd och tvungen" för då skall vi ut på hajk och få lite frisk luft och titta på alla granar och tallar.
Antalet kroppar i kojan en lördagsmorgon har varierat genom åren allt från enskilt uppvaknande till att vi varit sex personer.
Det har varit Muhjahedin (från vår Talibanperiod), Den jaktrena, Den mörkrädde, Finnskogens Cassanova (fast han kommer alltid måndag morgon), Hebbe naturligvis å sen Åsa-Nisse (även kallad Mummelman) och Klabbarparn (sistnämnda har varit 2st).
Ingen vet vad klockan är, nån sågar fortfarande timmer, det rör sig någonstans. Men det är nu jag upptäcker att män har en nedärvd defekt, vi har en för kort hälsena! Och hur kan man nu veta det? Jo för så fort vi börjar stretcha ut våra väldiga kroppar och sträcker ut benen så vädrar vi morgonluft!!
Som en röst i natten kommer plötsligt "Vem har skitit i min mun"? För den icke initierade och för kvinnor, hmm, icke initierad måste då bli en kärring, ja okey, så betyder detta exotiska utspelet bara två saker. Personen i fråga är vaken och undrar var han lade tandborsten i går kväll.
En annan gång vaknade vi plötsligt när någon gapade "Allah har rompan baar" eller nått sånt och för varje gång så steg volymen för att nästan nå hysteriska höjder.
Jodå den jaktrena hade minsann varit i Västerås och hittat en klockradio i form av en minaret! Undrar var den blev av?
Nu börjar kropparna treva efter textilier för dom som inte redan har dom på. Det är dom som är mest organiserade, för oss andra så är det väl strumpor och långkalsonger som efterfrågas och misslyckas man med det så kan man ju alltid börja med undertröjan.
Så har vi då krånglat oss i de blå trikåunderställen, dom där som så vackert framhäver varje millimeter av manskroppen, ja så sitter då där fyra Fantomen kopior. Kommer osökt in på att jag skäms, ja skäms för att jag inte lärt mina söner vad celluliter är för nått appropå trikå. Cellululiter är en kvinnlig åkomma. Hos en man heter det taktisk omdisposion av fettdepå.
Så har vi då krånglat oss i de blå trikåunderställen, dom där som så vackert framhäver varje millimeter av manskroppen, ja så sitter då där fyra Fantomen kopior. Kommer osökt in på att jag skäms, ja skäms för att jag inte lärt mina söner vad celluliter är för nått appropå trikå. Cellululiter är en kvinnlig åkomma. Hos en man heter det taktisk omdisposion av fettdepå.
Sen börjar en tävlan om att komma först till kammarn. Tyvärr alla miljöpartister men vi säger utan att skräda på orden, -Nu skall jag gå och utvidga ozon-hålet lite till!
Den första sittningen brukar vara den mest kritiska och hur roligt för en Fantomen kopia kan det vara att plötsligt greppa tag i skinkorna och halvvägs till kammarn inte längre kunna ta ut steglängden utan det är bara fötterna som rör sig frammåt och man rör sig en svårt skadskjuten kråka, visserligen i blå, trikå, men ändå.
Den första sittningen brukar vara den mest kritiska och hur roligt för en Fantomen kopia kan det vara att plötsligt greppa tag i skinkorna och halvvägs till kammarn inte längre kunna ta ut steglängden utan det är bara fötterna som rör sig frammåt och man rör sig en svårt skadskjuten kråka, visserligen i blå, trikå, men ändå.
Är man snabb hinner man med både första, andra och tredje sittningen innan övriga kroppar börjar anmäla nån form av intresse av att komma in i denna boning.
För att gör en mer exakt vetenskaplig definition, antalet sittningar står i proportion till vad man åt dagen innan (anm. har jag kommit på alldeles själv).
När jag först kom till denna stuga för 12 säsonger sedan fanns 2 regler för att skapa lite ordning och reda. Den första var att alla tomburkar skulle förvaras inomhus och det andra var att alla mjölkprodukter var förbjudna. Den enda som hade frikort var Finnskogens Cassanova för han hade lovat sin mor för så där en 60-år sedan att aldrig dricka alkoholhaltiga drycker, kanske var det därför han började spela dragspel.
När jag först kom till denna stuga för 12 säsonger sedan fanns 2 regler för att skapa lite ordning och reda. Den första var att alla tomburkar skulle förvaras inomhus och det andra var att alla mjölkprodukter var förbjudna. Den enda som hade frikort var Finnskogens Cassanova för han hade lovat sin mor för så där en 60-år sedan att aldrig dricka alkoholhaltiga drycker, kanske var det därför han började spela dragspel.
Sedan kan ju dagen liksom börja, för min del brukar frukosten under veckan bestått av 2 glas multivitamin och fem cigaretter men det finns ju nått som heter utveckling och nu brukar vi i varje fall på lördagar köra ägg, bacon och smutta två helrör Bacardi fram till lunch. Sen brukar Mummelman gå ut till ryggsäcken på verandan å rota lite, å han gör fynd! Nu är vi ju inte ensamma om förtäringen för det brukar alltid dyka upp folk som är på väg nånstans, jag tror det är mellan A och B och att man behöver ett litet break på nått sätt. The Eastern Dam Cabine är vakna och i stöten.
Och vad pratar vi då om? Vi löser de flesta världsliga och andliga problem som finns och egentligen lever vi män i någon form av utopia, fast på riktigt.
Så kommer ett utspel " nu har kvinnan tvingat sig på mig fyra dagar på raken och det känns inte bra att leta undanflykter för en femte dag". Jajamen nu skall vi bli seriösa! För vi skall prata om sex och samlevnad!!!!
Debattens vågor svallar, engagerar, vi stöter, vrider och vänder på denna så delikata fråga och vi blir som bröder, känner liksom hur vi vill dela med oss av vår samlade spetskompetens.
Efter ca en och en halv minut så har vi tömt det mesta. Vi liksom lutar oss, nöjda med vad vi presterat, tillbaka mot ryggstödet på stolen, sen nickar vi lite och säger - Jojo.
Vi funderar på att dra iväg åt nått annat håll för att utveckla vår sociala kompetens. För av fredagkvällens charmkurs steg 1 och 2 finns intet spår så frågan är bara var finns repetitionskursen.
Vi passerar försäkerhetsskull Iprens nest och far vidare till dom där bröderna som har en mack ihop. Jag förstår varför dessa mutanter har en boggyvagn. Vi blåser alla i alkomätaren dels för att utse lämpliga förare till fyrhjulingarna och dels för att se vilka som klarar ett öppnande av Roth Creek SevenEleven för vi skall dessutom bygga en bro halvägs till Ma Mountain.Vi funderar på att dra iväg åt nått annat håll för att utveckla vår sociala kompetens. För av fredagkvällens charmkurs steg 1 och 2 finns intet spår så frågan är bara var finns repetitionskursen.
När allt är klart är vi 12 man som drar, vi har packat lite färdkost. När vi kommer fram så inspekterar vi "blöthålet" och så är vi igång med 10 förmän och 2 som arbetar, vi tycker fördelningen är rimlig. I förmännens ansvar ingår att dricka öl, hålla elden vid liv samt grilla korv. I förekommande fall även nått uppmuntrande tillrop till arbetarklassen.
Som Ni säkert förstår, så är vi halvvägs till Ma Mountain och kanske blir fortsättningen på denna story och Jean Banan.
söndag 5 december 2010
Nineeleven
Alla vet var dom befann sig den elfte september 2001. I september befann vi oss på 14dagars semester på Cypern, Fig Tree Bay eller Protaras som det egentligen heter. Vi ville bjuda sönerna på en sista resa innan de själva fick finansiera sin framtid. Hade bokat en kryssning från Cypern till Egypten så att övriga i familjen skulle få besöka Kairo och pyramiderna i Giza.
Jag som svurit på att aldrig återvända till "landet uppochner" men efter drygt 26 år, vad betydde en dag, jag har gjort Kairo och pyramiderna så många gånger, det var på det sättet ganska "malisch", det spelar ingen roll på arabiska.
Den 11:e september satt min fru och jag på balkongen drack lite kaffe med avec (ok flera avec) och tittade ut över Medelhavet, i horisonten kunde man se den norra delen av ön, den turkiska delen som var helstängd efter 1974-års krig. Tittar man riktigt noga kan man se "den döda staden" Famagosta. På korsfararnas tid en viktig hamnstad när Rikard Lejonhjärta bossade här.
Satt lite och funderade kring att jag egentligen skulle ha varit på den här ön vid krigsutbrottet men istället valt att fara till krigets Mellanöstern.
Jag hade bestämt mig för ett sista stort äventyr och precis som i Filmmusikalen Hair, rakade man huvudet för att få känna lite krutrök. Hade Arn varit uppfunnen så skulle man kunna säga att jag likt en korsriddare for till det heliga landet för att skipa rättvisa, om inte med svärd i hand så i varje fall bakom mynningen på en AK4.
Plötsligt rusar grabbarna in under stor upphetsning - "De har sprängt World Trade Center!". Rusade ner till poolen där de hade en storbilds tv och såg flyplan nr 2 ramma ett av tornen. Min enda komentar var - Nu blir det krig. Allt var så overkligt man nästan förväntade sig att få se Bruce Willis i nån Die Hard film, dyka upp på storbildsskärmen.
Men det var också dagen innan vi skulle på kryssning till "de otrognas" hemvist.
Vi steg på bussen och for via Aya Napa och vidare till Limasol. Känndes inte direkt lämpligt att berätta hur en palestinsk grupp kapade ett kryssningsfartyg i just den hamnen och avrättade en rullstolsbunden israelisk man men ett skott i huvudet och sedan dumpade kroppen i hamnbassängen.
I hamnen kunde man märka en stark nervositet och mängder med beväpnade poliser.
Färden söderut över Medelhavet var rofylld, satt mest på däck och zippade lite pilsner. Man kände sig nästan lite romantisk med en otroligt vacker solnedgång över havet.
Tidigt nästa morgon vaknade vi i Port Said. Avspärrningar, kravallstaket och kalachnikovs så långt ögat nådde. Vi var 8 bussar som i konvoj med beväpnad eskort skulle ta oss dryga 21 mil längs Suez kanalen söder ut till Kairo.
Eskorten består av 5 Toyota pic-up och ett antal killar med AK-47 or som glider omkring och ser så där barnligt förtjusta ut över att ha ett skjutvapen i hand och min blick granskar kritiskt allt de gör.
Visst var det en märklig syn att se supertankers liksom glida fram på torra land.
Vi åker på den västra sidan av kanalen i Afrika och kan se Sinai öknen som ligger i Asien på den östra sidan, där på andra sidan finns saltträsk som ger upphov till de berömda hägringarna eller mirage som det heter på franska. Men det finns också kvicksand.
Vi närmar oss El Kantara, en stad som totalförstördes under utnötningskriget 1969-70. Sitter försänkt i tankar. Jag spanar, ser den stora sandvallen på den östra sidan men också "fickorna" där artelleri och pansar kan ställas upp. Men jag tänker också på hur motsägelsefullt allt är som när svenskar under finsk befäl skulle montera upp stora UN skyltar på krönet av sandvallen för att skydda sig från flyanfall "Den finska officeren pekar på några betongblock på egyptiska sidan och säger - Där finns en egyptisk krypskytt. Naturligvis så öppnade han eld. Det finska befälet sa "Han gör så där när han är uttråkad".
Vid El Kantara reser sig en väldig bro som går rakt över kanalen ut i Sinai öknen, guiden förklarar att det är en biståndsgåva från det kinesiska folket. Mina tankar går omedelbart till den totalförstörda Chinese Farm några mil söder ut, även denna en gång ett kinesiskt biståndsprojekt.
Men mitt i mina funderingar hör jag min egen röst säga rakt ut " Inget har ta mej fan förändrats, en bro som leder ut i absolut ingenting, så typiskt".
Vi passerar en vägtull och jag sitter och slötittar ut genom bussfönstret, när jag plötsligt vaknar till. Sötvattenkanalen vid vägkanten känns bekannt, vi är i Al Nafisha och jag börjar intensivt spana.
Vi närmar oss snabbt "The junction" i närheten av Abu Suweir och den stora sötvattenkanalen som går i östvästlig riktning in mot staden Ismaelia, jag kan se "skogen där några svenskar hamnade i crossfire mellan Israeler och Egyptier vid Lucia" och bortom den låg det som en gång var mitt hem i detta land. Det känns som om tiden stått absolut still, så nära men ändå inte. Jag vill stanna bussen,kliva av och få återse platsen för Camp Tre Kronor vid Lake Tisahs (Krokodilsjön)strand.
Känslorna svallar, det rycker lite i kroppen, andningen blir snabbare, ögonen blir fuktiga men jag lyckas peka och hacka fram -Där borta bodde farsan engång! Fan det där tog av helvete.
Vi har nu en 10-11 mil in till Kairo genom Eastern Desert. Det som en gång var en smal 2 filig highway är numera en 4 filig motorväg. Jag letar spår efter den gamla krigsfronten men ser inget.
Vi närmar oss Kairo och jag letar spår efter egyptiernas sista försvarslinje men ser inget.
Sedan dyker pyramiterna i Giza upp och det är en otroligt mäktig, ja nästan overklig syn.
Reseledaren berättar om trafikvett i Kairo och nämner att rött ljus vid en korsning bara betyder -Stanna om Du vill! Jag kommer ihåg första gången jag var till Kairo, vilket kaos men OK det var krig.
Hade lovat en kompis innan vi for att ta en bild av ett visst hotel nedanför pyramiderna.
Vi stannade uppe på pyramidplatån och reseledarens sista förmaning var att se upp för kamelförarna. Mycket var förändrat kring pyramiderna sedan jag var här och när vi klev ur bussen var det "bara"+ 55 grader.
Vi for vidare denna dag och hamnade till slut på Egyptiska Museet på baksidan av Nile Hilton.
På detta hotell svingade jag min första inhemska öl, Stella. Vi kallde den för kamelpiss och jag tror att kolsyran i ölen var minimerad på grund av kriget för fler än 3 bubblor fanns ej i flaskan.
Dagen led mot sitt slut och vi skulle fara tillbaka till Port Said.
Jag hade inte med ett ord nämnt terrorattacken mot turister på parkeringen vid Egyptiska Museet, det var liksom inte rätt läge denna dag i september 2001!
Jag som svurit på att aldrig återvända till "landet uppochner" men efter drygt 26 år, vad betydde en dag, jag har gjort Kairo och pyramiderna så många gånger, det var på det sättet ganska "malisch", det spelar ingen roll på arabiska.
Den 11:e september satt min fru och jag på balkongen drack lite kaffe med avec (ok flera avec) och tittade ut över Medelhavet, i horisonten kunde man se den norra delen av ön, den turkiska delen som var helstängd efter 1974-års krig. Tittar man riktigt noga kan man se "den döda staden" Famagosta. På korsfararnas tid en viktig hamnstad när Rikard Lejonhjärta bossade här.
Satt lite och funderade kring att jag egentligen skulle ha varit på den här ön vid krigsutbrottet men istället valt att fara till krigets Mellanöstern.
Jag hade bestämt mig för ett sista stort äventyr och precis som i Filmmusikalen Hair, rakade man huvudet för att få känna lite krutrök. Hade Arn varit uppfunnen så skulle man kunna säga att jag likt en korsriddare for till det heliga landet för att skipa rättvisa, om inte med svärd i hand så i varje fall bakom mynningen på en AK4.
Plötsligt rusar grabbarna in under stor upphetsning - "De har sprängt World Trade Center!". Rusade ner till poolen där de hade en storbilds tv och såg flyplan nr 2 ramma ett av tornen. Min enda komentar var - Nu blir det krig. Allt var så overkligt man nästan förväntade sig att få se Bruce Willis i nån Die Hard film, dyka upp på storbildsskärmen.
Men det var också dagen innan vi skulle på kryssning till "de otrognas" hemvist.
Vi steg på bussen och for via Aya Napa och vidare till Limasol. Känndes inte direkt lämpligt att berätta hur en palestinsk grupp kapade ett kryssningsfartyg i just den hamnen och avrättade en rullstolsbunden israelisk man men ett skott i huvudet och sedan dumpade kroppen i hamnbassängen.
I hamnen kunde man märka en stark nervositet och mängder med beväpnade poliser.
Färden söderut över Medelhavet var rofylld, satt mest på däck och zippade lite pilsner. Man kände sig nästan lite romantisk med en otroligt vacker solnedgång över havet.
Tidigt nästa morgon vaknade vi i Port Said. Avspärrningar, kravallstaket och kalachnikovs så långt ögat nådde. Vi var 8 bussar som i konvoj med beväpnad eskort skulle ta oss dryga 21 mil längs Suez kanalen söder ut till Kairo.
Eskorten består av 5 Toyota pic-up och ett antal killar med AK-47 or som glider omkring och ser så där barnligt förtjusta ut över att ha ett skjutvapen i hand och min blick granskar kritiskt allt de gör.
Visst var det en märklig syn att se supertankers liksom glida fram på torra land.
Vi åker på den västra sidan av kanalen i Afrika och kan se Sinai öknen som ligger i Asien på den östra sidan, där på andra sidan finns saltträsk som ger upphov till de berömda hägringarna eller mirage som det heter på franska. Men det finns också kvicksand.
Vi närmar oss El Kantara, en stad som totalförstördes under utnötningskriget 1969-70. Sitter försänkt i tankar. Jag spanar, ser den stora sandvallen på den östra sidan men också "fickorna" där artelleri och pansar kan ställas upp. Men jag tänker också på hur motsägelsefullt allt är som när svenskar under finsk befäl skulle montera upp stora UN skyltar på krönet av sandvallen för att skydda sig från flyanfall "Den finska officeren pekar på några betongblock på egyptiska sidan och säger - Där finns en egyptisk krypskytt. Naturligvis så öppnade han eld. Det finska befälet sa "Han gör så där när han är uttråkad".
Vid El Kantara reser sig en väldig bro som går rakt över kanalen ut i Sinai öknen, guiden förklarar att det är en biståndsgåva från det kinesiska folket. Mina tankar går omedelbart till den totalförstörda Chinese Farm några mil söder ut, även denna en gång ett kinesiskt biståndsprojekt.
Men mitt i mina funderingar hör jag min egen röst säga rakt ut " Inget har ta mej fan förändrats, en bro som leder ut i absolut ingenting, så typiskt".
Vi passerar en vägtull och jag sitter och slötittar ut genom bussfönstret, när jag plötsligt vaknar till. Sötvattenkanalen vid vägkanten känns bekannt, vi är i Al Nafisha och jag börjar intensivt spana.
Vi närmar oss snabbt "The junction" i närheten av Abu Suweir och den stora sötvattenkanalen som går i östvästlig riktning in mot staden Ismaelia, jag kan se "skogen där några svenskar hamnade i crossfire mellan Israeler och Egyptier vid Lucia" och bortom den låg det som en gång var mitt hem i detta land. Det känns som om tiden stått absolut still, så nära men ändå inte. Jag vill stanna bussen,kliva av och få återse platsen för Camp Tre Kronor vid Lake Tisahs (Krokodilsjön)strand.
Känslorna svallar, det rycker lite i kroppen, andningen blir snabbare, ögonen blir fuktiga men jag lyckas peka och hacka fram -Där borta bodde farsan engång! Fan det där tog av helvete.
Vi har nu en 10-11 mil in till Kairo genom Eastern Desert. Det som en gång var en smal 2 filig highway är numera en 4 filig motorväg. Jag letar spår efter den gamla krigsfronten men ser inget.
Vi närmar oss Kairo och jag letar spår efter egyptiernas sista försvarslinje men ser inget.
Sedan dyker pyramiterna i Giza upp och det är en otroligt mäktig, ja nästan overklig syn.
Reseledaren berättar om trafikvett i Kairo och nämner att rött ljus vid en korsning bara betyder -Stanna om Du vill! Jag kommer ihåg första gången jag var till Kairo, vilket kaos men OK det var krig.
Hade lovat en kompis innan vi for att ta en bild av ett visst hotel nedanför pyramiderna.
Vi stannade uppe på pyramidplatån och reseledarens sista förmaning var att se upp för kamelförarna. Mycket var förändrat kring pyramiderna sedan jag var här och när vi klev ur bussen var det "bara"+ 55 grader.
Vi for vidare denna dag och hamnade till slut på Egyptiska Museet på baksidan av Nile Hilton.
På detta hotell svingade jag min första inhemska öl, Stella. Vi kallde den för kamelpiss och jag tror att kolsyran i ölen var minimerad på grund av kriget för fler än 3 bubblor fanns ej i flaskan.
Dagen led mot sitt slut och vi skulle fara tillbaka till Port Said.
Jag hade inte med ett ord nämnt terrorattacken mot turister på parkeringen vid Egyptiska Museet, det var liksom inte rätt läge denna dag i september 2001!
söndag 28 november 2010
Mors lilla Olle, slutet
Sittin at the dock of the bay, eller som vanligt sitter på trappen till förstukvisten, tar ett bloss och tittar lite efter hur röken virvlar iväg, knäpper lite på säkringen till en halvliter, hör hur "skogsljudet" går vid ett lite hårdare tryck på säkringen. Lite gyllenbrun vätska flyter genom min strupe. Filosoferar lite och tänker lite på Sk(abba), min räv, men är väldigt skeptisk till hur jakten på Grytåbjörnen slutade.
Enligt uppgift så skulle Grytåbjörnen ha gått i sjön vid Prästbuan 1 km söder om vår by. Men samtidigt visade det sig att när man smög på ståndskallet så var det ko med kalv. Så när släppte hunden björnen och började jaga älg och hur kan man vara så säker på att björnen gått i sjön? Så var fanns Grytåbjörnen just nu? I mitt stilla sinne så ger jag mig katten på att inom 48 timmar så är den tillbaka i byn. Svaret kom 12 timmar senare vid 08:ans tunnor.
Hur många björnar har vi då här? Ja jag känner till 3 stycken inom 1,5 mil fågelvägen. Det är en ungbjörn i norr vid Mosan NNO om Lamborn, Grytåbjörnen och till sist den lilla björnen som fotograferades rund midsommar ca 2,5 km söder om byn. Har sedan dess ingen uppgift om den sistnämnda.
Egentligen började slutet för Grytåbjörnen ca 14 dagar tidigare. Något får fick sätta livet till vid Kurbergets fäbodar ca 3,5 km söder om byn. När sedan fäbobrukaren tog hem djuren till Tänger så var björnen efter och man upptäckte det dagen efter då björnen vält en kompost vid huset. Man lämnade in en ansökan till Länsstyrelsen om skyddsjakt men den blev vilande. När så Grytåbjörnen dök upp bland våra sopor och uppvisade "oskyggt beteende" så var "dödsdomen" klar.
Suger i mig några pilsner till och blir än mer filosofisk och egentligen har jag väl lite andra sysslor på dagorningen men som jag brukar säga "Var sak har sin tid".
Så vilken björn var egentligen i Kurberget? Ja klart är att Länsstyrelsen inte känner till den mindre björnen. Har man utfärdat dödsdommen" på fel björn? Tja vad vet jag.
Det har väl gått en 14 dagar och vi befinner oss i Augusti. Av en arbetskamrat som har kontakt med "vanligtvis välunderrättade källor" kommer och säger att man nu skjutit "min björn" i trakten av Lamborn. Det är naturligtvis fullt möjligt, dryga milen är ingenting i detta sammanhang. Den skulle ha ägnat sig åt att tömma sopor. Jag kollar lite och jodå det skulle vara Grytåbjörnen. Sannolikheten är mycket stor men jag blir lite skeptisk för hur är det med Mosanbjörnen och hur kan man vara så säker på att det är Grytåbjörnen? Jag har sett den men ingen har ringt till mig och frågat på signalement. Visserligen frågar man mig senare om den hade en ljus fläck vid puckeln och det stämmer men sedan nämner jag de mycket stora och kraftigt mörka partiet runt ögonen och här får jag inget svar.
Björnen i Lamborn är nu inte längre Grytåbjörnen.
Onsdag den 25:e augusti så får jag beskedet att Grytåbjörnen är död, enligt uppgift en hona på ca 150-160 kg vilket är en mycket,mycket stor hona. Den här gången är jag till 100% säker.
Hon föll 2 km söder om byn och jag vet var men det intressanta är att när man släppte hundarna så fick man fatt i 2 björnar, här dök den mindre som jag haft lite dålig koll på upp. Den klarade sig.
Sitter återigen på förstukvisten till Chardonnay-hyllan, blossar tar några pilsner och betraktar skogen, skulle väl som vanligt gjort nått annat. Känner ett visst vemod för vi har förlorat 3 "vänner" 2 rävar Sk(abba) och den trebenta som gett oss alla så mycken glädje, å nu björnen.
Men allt som tar slut innebär alltid en början på nått nytt och som av en händelse ser jag en rörelse i ögonvrån och nere på vägen kommer en räv " Idiot vi har inte börjat grilla än"!!!
Enligt uppgift så skulle Grytåbjörnen ha gått i sjön vid Prästbuan 1 km söder om vår by. Men samtidigt visade det sig att när man smög på ståndskallet så var det ko med kalv. Så när släppte hunden björnen och började jaga älg och hur kan man vara så säker på att björnen gått i sjön? Så var fanns Grytåbjörnen just nu? I mitt stilla sinne så ger jag mig katten på att inom 48 timmar så är den tillbaka i byn. Svaret kom 12 timmar senare vid 08:ans tunnor.
Hur många björnar har vi då här? Ja jag känner till 3 stycken inom 1,5 mil fågelvägen. Det är en ungbjörn i norr vid Mosan NNO om Lamborn, Grytåbjörnen och till sist den lilla björnen som fotograferades rund midsommar ca 2,5 km söder om byn. Har sedan dess ingen uppgift om den sistnämnda.
Egentligen började slutet för Grytåbjörnen ca 14 dagar tidigare. Något får fick sätta livet till vid Kurbergets fäbodar ca 3,5 km söder om byn. När sedan fäbobrukaren tog hem djuren till Tänger så var björnen efter och man upptäckte det dagen efter då björnen vält en kompost vid huset. Man lämnade in en ansökan till Länsstyrelsen om skyddsjakt men den blev vilande. När så Grytåbjörnen dök upp bland våra sopor och uppvisade "oskyggt beteende" så var "dödsdomen" klar.
Suger i mig några pilsner till och blir än mer filosofisk och egentligen har jag väl lite andra sysslor på dagorningen men som jag brukar säga "Var sak har sin tid".
Så vilken björn var egentligen i Kurberget? Ja klart är att Länsstyrelsen inte känner till den mindre björnen. Har man utfärdat dödsdommen" på fel björn? Tja vad vet jag.
Det har väl gått en 14 dagar och vi befinner oss i Augusti. Av en arbetskamrat som har kontakt med "vanligtvis välunderrättade källor" kommer och säger att man nu skjutit "min björn" i trakten av Lamborn. Det är naturligtvis fullt möjligt, dryga milen är ingenting i detta sammanhang. Den skulle ha ägnat sig åt att tömma sopor. Jag kollar lite och jodå det skulle vara Grytåbjörnen. Sannolikheten är mycket stor men jag blir lite skeptisk för hur är det med Mosanbjörnen och hur kan man vara så säker på att det är Grytåbjörnen? Jag har sett den men ingen har ringt till mig och frågat på signalement. Visserligen frågar man mig senare om den hade en ljus fläck vid puckeln och det stämmer men sedan nämner jag de mycket stora och kraftigt mörka partiet runt ögonen och här får jag inget svar.
Björnen i Lamborn är nu inte längre Grytåbjörnen.
Onsdag den 25:e augusti så får jag beskedet att Grytåbjörnen är död, enligt uppgift en hona på ca 150-160 kg vilket är en mycket,mycket stor hona. Den här gången är jag till 100% säker.
Hon föll 2 km söder om byn och jag vet var men det intressanta är att när man släppte hundarna så fick man fatt i 2 björnar, här dök den mindre som jag haft lite dålig koll på upp. Den klarade sig.
Sitter återigen på förstukvisten till Chardonnay-hyllan, blossar tar några pilsner och betraktar skogen, skulle väl som vanligt gjort nått annat. Känner ett visst vemod för vi har förlorat 3 "vänner" 2 rävar Sk(abba) och den trebenta som gett oss alla så mycken glädje, å nu björnen.
Men allt som tar slut innebär alltid en början på nått nytt och som av en händelse ser jag en rörelse i ögonvrån och nere på vägen kommer en räv " Idiot vi har inte börjat grilla än"!!!
fredag 26 november 2010
Mors lilla Olle eller när jag mötte björnen
Det är Lördag förmiddag den 27:e juli. Man har just inmundigat lite ägg och bacon mest för att jag är hungrig men också för att hyffsa kroppen lite efter en mysig fredagkväll. Har som vanligt ingen koll på klockan, lite Rock around the clock, men sitter som vanligt på förstukvisten och kollar läget i skogen och planlägger dagen, soffan eller hitta på nått.
Det får bli trimmern vid bilparkeringen.
Upptäcker nästan på en gång att grannens soptunna ligger omkullvräkt på vägen och att soporna är utspridda. Hjärnan roterar blixsnabbt, alla möjligheter till varför passerar revy under någon sekund. Soprester ligger i en sträng längs byvägen.
Björnen har varit på besök för det är ingen ovanlig händelse i Grytån!!
Den gamle krigaren, den gamle jägarens alla sinnen är aktiverade. Varenda meter scannas av, finns det något som inte stämmer i omgivningen så kommer jag att hitta det.
Berättar för kvinnan att björnen varit på besök men jag säger inget om vad jag tänker göra annat än att man som byahöfding måste informera byborna om läget.
Klädd i träningsoverall, om inte Blue suede shoes så cerisa foppatofflor och stoppar ner kameran i fickan, inte direkt nån Universal soldier,kanske kan jag få nått fint björnspår på foto.
Min plan är att Walk a mile in my shoes försöka ringa in björnen dvs att gå i en större ring kring området och sedan i allt snävare ringar försöka lokalisera björnen genom att söka efter in och utspår.
I feel bad kring den här Teaddy Bear, av flera skäl känner jag att den inte är långt borta. Den här är farlig i och med att den är hungrig. Men just den här dan har Symphaty for the devil tagit min kropp i besittning, lite Thriller. En plan en strategi har tagit form och jag tänker inte följa björnen i spåren genom det täta helvetet, ingen Run through the jungle, där den gått iväg.
Mitt i allt kommer den där 08:an med bil, Björnen har varit i mina tunnor! Ante mig säger jag på mitt försynta sätt, Du la ju ut fem skottkärror med jästa äpplen ifjol och en björn glömmer aldrig byn där han lalla runt lite småfull å fin i två dygn. OK jag kommer.
Im leaving, om inte, on jetplane, söder ut i byn, spårar väg och dikesrenar. Stannar vid 08,Down on the corner, som pladdar intensivt. Har varit gift så länge att man utvecklat ett speciellt brusfilter, men jag säger där har han gått ut, ska bara kolla en sak. Tänker på All along the watchtower. Följer spåret i skogen drygt 3oo meter, men det är tomt. Har nu fått se "alla" björnspår som invånarna i byn helt plötsligt sett. Informerar och rekomenderar att inte ta stigen genom skogen till badet ,dvs stänger av byn runt min stuga. Avslutar min runda hos Robban som bor ca 100 meter bakom de välta tunnorna. Han säger "Fru och dotter är ute och plockar blåbär men vi väntar med att berätta tills dom kommer tillbaka, Hahahaah.
Drar mig hemmåt och just som jag kommer Up around the bend får jag se grannkärringarna hysteriskt vifta och peka längs byvägen. Kvinnan sitter absolut stilla på förstukvisten.
Pulsen stiger, nu jävlar. Drar kameran snabbare än Lucky Luke, kan ännu inte se den och när jag är 35 meter därifrån, så står den där bland soporna. Kameran rasslar till (12.42) och björnen lyfter huvudet, våra blickar möts. Min puls är inte högre än att jag skulla ha kunnat agera Streight shooter, ett perfekt skott i bogen. Men jag njuter i fulla drag eller som Clintan skulle ha sagt "Make my day". Funderar på att stöta björnen, men avstår för det finns två bärplockare bortanför. Å andra sidan är sannolikheten mycket stor att björnen skulle ha gått till attack, 35 meter, då är man chanslös. Hur i helvete skall jag få bort bärplockarna? Backar undan och går till Hasse och varnar dom för att gå ut med hunden. När jag 5 minuter senare kommer ut så har björnen rest. Kastar mig in i bilen och far iväg och plockar upp bärplockarna .
Vid 16-tiden står Robban och jag vid vattenverket tittar på björnspåren och väntar på Länsstyrelsens jägare, hör dom ner vid badet, en 5-6 hundskall och sedan 2-3 alldeles framför oss. Det visade sig att björnen fanns bara 100 meter ifrån oss och när den efter en stunds jakt försökt vända tillbaka mot byn så kom dödsdomen från Länsstyrelsen vid 17 tiden.
Under tiden hade vi träffat en man som på morgonen hade varit vid Mosan kanske 2 mil norrut och han visade en bild på en björn han hade fotograferat, mer om den i Part 2 slutet.
Jag har aldrig fått så många idiotiska frågor och jag tror aldrig jag lämnat så många idiotiska svar som denna dag Lördagen den 27 juli 2010.
Som jägare har jag aldrig gjort så många fullt medvetna fel eller så många medvetna fel som denna dag men min plan var att "få kontakt", och med "två tomma händer" få den ut ur byn.
Rädd?? I somras (2012) påkallades min höfdingalika uppmärksamhet av att grannkvinnan låg i krondiket med svåra smärtor. Så man tog några älgkliv för att befria henne, från bryderier, Fick upp kvinnan med ryggsmärtor (det var nyckelbenet) i sittande, tände var sin cigarett och hon förklarade att den lilla Kinesiska tempelhunden dragit ner henne i diket. Nu är det ju så att denna hundras har till uppgift att skydda oskulder och har man 3 barn och är 70+, så tror jag som jag vill på dikeskörningen. Fixerade arm och axel intill hennes kropp när hon säger "Abbe kommer Du ihåg vad Du svarade när jag frågade Dig om Du blev rädd när du mötte björnen här borta i diket?" Näe svarade jag. "Du sa att pulsen blev som när du ser kvinnan i duschen". Ja allt är ju relativt, men rädd? Näe men jag är inte dum.
Appropå idioti, hur många låtar har ni hittat i texten och kan ni banden?
Kommer igen med slutet för Grytåbjörnen och hur många finns kvar.
Det får bli trimmern vid bilparkeringen.
Upptäcker nästan på en gång att grannens soptunna ligger omkullvräkt på vägen och att soporna är utspridda. Hjärnan roterar blixsnabbt, alla möjligheter till varför passerar revy under någon sekund. Soprester ligger i en sträng längs byvägen.
Björnen har varit på besök för det är ingen ovanlig händelse i Grytån!!
Den gamle krigaren, den gamle jägarens alla sinnen är aktiverade. Varenda meter scannas av, finns det något som inte stämmer i omgivningen så kommer jag att hitta det.
Berättar för kvinnan att björnen varit på besök men jag säger inget om vad jag tänker göra annat än att man som byahöfding måste informera byborna om läget.
Klädd i träningsoverall, om inte Blue suede shoes så cerisa foppatofflor och stoppar ner kameran i fickan, inte direkt nån Universal soldier,kanske kan jag få nått fint björnspår på foto.
Min plan är att Walk a mile in my shoes försöka ringa in björnen dvs att gå i en större ring kring området och sedan i allt snävare ringar försöka lokalisera björnen genom att söka efter in och utspår.
I feel bad kring den här Teaddy Bear, av flera skäl känner jag att den inte är långt borta. Den här är farlig i och med att den är hungrig. Men just den här dan har Symphaty for the devil tagit min kropp i besittning, lite Thriller. En plan en strategi har tagit form och jag tänker inte följa björnen i spåren genom det täta helvetet, ingen Run through the jungle, där den gått iväg.
Mitt i allt kommer den där 08:an med bil, Björnen har varit i mina tunnor! Ante mig säger jag på mitt försynta sätt, Du la ju ut fem skottkärror med jästa äpplen ifjol och en björn glömmer aldrig byn där han lalla runt lite småfull å fin i två dygn. OK jag kommer.
Im leaving, om inte, on jetplane, söder ut i byn, spårar väg och dikesrenar. Stannar vid 08,Down on the corner, som pladdar intensivt. Har varit gift så länge att man utvecklat ett speciellt brusfilter, men jag säger där har han gått ut, ska bara kolla en sak. Tänker på All along the watchtower. Följer spåret i skogen drygt 3oo meter, men det är tomt. Har nu fått se "alla" björnspår som invånarna i byn helt plötsligt sett. Informerar och rekomenderar att inte ta stigen genom skogen till badet ,dvs stänger av byn runt min stuga. Avslutar min runda hos Robban som bor ca 100 meter bakom de välta tunnorna. Han säger "Fru och dotter är ute och plockar blåbär men vi väntar med att berätta tills dom kommer tillbaka, Hahahaah.
Drar mig hemmåt och just som jag kommer Up around the bend får jag se grannkärringarna hysteriskt vifta och peka längs byvägen. Kvinnan sitter absolut stilla på förstukvisten.
Pulsen stiger, nu jävlar. Drar kameran snabbare än Lucky Luke, kan ännu inte se den och när jag är 35 meter därifrån, så står den där bland soporna. Kameran rasslar till (12.42) och björnen lyfter huvudet, våra blickar möts. Min puls är inte högre än att jag skulla ha kunnat agera Streight shooter, ett perfekt skott i bogen. Men jag njuter i fulla drag eller som Clintan skulle ha sagt "Make my day". Funderar på att stöta björnen, men avstår för det finns två bärplockare bortanför. Å andra sidan är sannolikheten mycket stor att björnen skulle ha gått till attack, 35 meter, då är man chanslös. Hur i helvete skall jag få bort bärplockarna? Backar undan och går till Hasse och varnar dom för att gå ut med hunden. När jag 5 minuter senare kommer ut så har björnen rest. Kastar mig in i bilen och far iväg och plockar upp bärplockarna .
Vid 16-tiden står Robban och jag vid vattenverket tittar på björnspåren och väntar på Länsstyrelsens jägare, hör dom ner vid badet, en 5-6 hundskall och sedan 2-3 alldeles framför oss. Det visade sig att björnen fanns bara 100 meter ifrån oss och när den efter en stunds jakt försökt vända tillbaka mot byn så kom dödsdomen från Länsstyrelsen vid 17 tiden.
Under tiden hade vi träffat en man som på morgonen hade varit vid Mosan kanske 2 mil norrut och han visade en bild på en björn han hade fotograferat, mer om den i Part 2 slutet.
Jag har aldrig fått så många idiotiska frågor och jag tror aldrig jag lämnat så många idiotiska svar som denna dag Lördagen den 27 juli 2010.
Som jägare har jag aldrig gjort så många fullt medvetna fel eller så många medvetna fel som denna dag men min plan var att "få kontakt", och med "två tomma händer" få den ut ur byn.
Rädd?? I somras (2012) påkallades min höfdingalika uppmärksamhet av att grannkvinnan låg i krondiket med svåra smärtor. Så man tog några älgkliv för att befria henne, från bryderier, Fick upp kvinnan med ryggsmärtor (det var nyckelbenet) i sittande, tände var sin cigarett och hon förklarade att den lilla Kinesiska tempelhunden dragit ner henne i diket. Nu är det ju så att denna hundras har till uppgift att skydda oskulder och har man 3 barn och är 70+, så tror jag som jag vill på dikeskörningen. Fixerade arm och axel intill hennes kropp när hon säger "Abbe kommer Du ihåg vad Du svarade när jag frågade Dig om Du blev rädd när du mötte björnen här borta i diket?" Näe svarade jag. "Du sa att pulsen blev som när du ser kvinnan i duschen". Ja allt är ju relativt, men rädd? Näe men jag är inte dum.
Appropå idioti, hur många låtar har ni hittat i texten och kan ni banden?
Kommer igen med slutet för Grytåbjörnen och hur många finns kvar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)