Arbetet med "bron" över blöthåle är färdigt. Vi är ju halvvägs till de dimhöljda granskogarna kring Ma Mountain, bakvägen så att säga.
Den ordinarie vägen är nog så vansklig, det är surt,blött och brant. Skulle man av någon anledning ramla på väg upp så är det ingen fara. Man är liksom upprättstående om än något framåtlutad. Däremot kan nedfärden bli något vansklig och jag ger mig katten på att en och annan talangscout från NFL lurpassat bland granarna för att eventuellt upptäcka någon ny quorterback.
I vår manliga värld så är det inte alla gånger säkert att vi gör som vi tänker, det kan bli hur som helst och vi har ett digert program. Appropå män, vi har faktiskt 4 kvinnor i laget, 4 bugg och en CocaCola, Cinderella Umbrella (me and Bobby Mcgee fast på svenska) och så systrarna Buckle, fast deras medverkan i älgjakten är hormoniellt betingad och de kalvar mest hela tiden.
Nu blev det trots allt så att vi for vidare mot Ma Mountain på fyrhjulingarna. Konstigt att se denna gamla gård i dagsljus. Hebbe och jag spanar intensivt efter badtunnan som innvånarna släpade upp hit för nått år sedan. Vi har bara konstaterat att det finns inte så mycket vatten på hela berget att man kan fylla denna. Vi har haft tankar kring att samla laget och dra runt i tunnan under dansbandsvicku i Malung endast iförda lackskor.
På gården är det som en myrstack och jag har alltid funderat över hur alla får plats.
Här är bl.a Release the milk from the cow, SJ, Hassan, Jean Banan, Sergej och Andre Bubka, 125cc Flower, hundar, ungar och Mannen av Folket. Den sistnämnde jagade inte i år. Enligt uppgift har han skaffat fruntimmer och hade inte råd. Skulle detta vara ett skäl att utebli så blev det ingen älgjakt. I vår koja har vi löst finansieringen genom att panta tomburkar.
Minns när dessa män faktiskt tog sig över 10.000 kronors strecket när man varit på shopping på Hemköp i Malung.
En snabb blick på förstkvisten och jag förstår varför men jag förstår också varför man är hopplöst oorganiserade. Dom har mjölkprodukter!! 3 plattor risifrutti.
Men på en punkt ligger man långt framme och det får mig osökt att tänka på han Karlsson i Hemsöborna, där han drog fram med sitt Höganäskrus. I denna byggnad serveras gästerna ur en glasflaska på sådär en gallons rymd.
Det börjar bli dags att göra uppsittning och fara hemöver, vi måste hem och elda för The Fruit of Looms eller Böglommarna på svenska.
Lite världvant kastar man ut en fransk klysha - Orvar!
Nu börjar det märkliga hända kring Roth Lake Beach, människor bär ved till fågelholken vid sjön, man skall göra det mysigt för en biologisk världssensation- Böglommarna, fåglarna som alla hört skrika sitt ångestfyllda skrik när de landar i sjön men som ingen sett!!! Men dom gillar värme.
Jag har lyckats fånga en på bild och dom har inte en fjäder på kroppen.
Lugnet lägrar sig och nu väntar avfärd mot The Chapel on the Ridge. The Chapel har öppet en lördag varje år, å där finns det lagad mat. Hur detta fenomen uppstått vet ingen, det bara är så.
Just det här året händer en smärre sensation, ingen från Ma Mountain lyckas ta sig till The Ridge under som det verkar dramatiska former.
En nykomling blev vattenförgiftad och kasta sig i ett träd 19 gånger och hamnade på Mora hospitalet. Övriga fick nån annan förgiftning och enligt uppgift så var Jean Banan sämst då han försök trä en mobiltelefon genom näsan.
Det är söndag och vi nås av meddelandet att Jean Banan har skador och att hans fru har tänkt sig ett besök. Av erfarenhet vet vi att dylika tilltag skapar stor ångest så vi beslutar fara över till Ma Mountain för att skåda och framföra våra kondoleanser.
To be continued..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar