En helt vanlig morgon i landet bortom lagen

En morgon i kojan verkar vara beroende av veckodag. Är det lördag eller söndag så är det mera som en återuppståndelse en reinkarnation.

Måndag, tisdag blir mer som "därtill är jag nödd och tvungen" för då skall vi ut på hajk och få lite frisk luft och titta på alla granar och tallar.

Antalet kroppar i kojan en lördagsmorgon har varierat genom åren allt från enskilt uppvaknande till att vi varit sex personer.

Det har varit Muhjahedin (från vår Talibanperiod), Den jaktrena, Den mörkrädde, Finnskogens Cassanova (fast han kommer alltid måndag morgon), Hebbe naturligvis å sen Åsa-Nisse (även kallad Mummelman) och Klabbarparn (sistnämnda har varit 2st).

Ingen vet vad klockan är, nån sågar fortfarande timmer, det rör sig någonstans. Men det är nu jag upptäcker att män har en nedärvd defekt, vi har en för kort hälsena! Och hur kan man nu veta det? Jo för så fort vi börjar stretcha ut våra väldiga kroppar och sträcker ut benen så vädrar vi morgonluft!!

Som en röst i natten kommer plötsligt "Vem har skitit i min mun"? För den icke initierade och för kvinnor, hmm, icke initierad måste då bli en kärring, ja okey, så betyder detta exotiska utspelet bara två saker. Personen i fråga är vaken och undrar var han lade tandborsten i går kväll.

En annan gång vaknade vi plötsligt när någon gapade "Allah har rompan baar" eller nått sånt och för varje gång så steg volymen för att nästan nå hysteriska höjder.

Jodå den jaktrena hade minsann varit i Västerås och hittat en klockradio i form av en minaret! Undrar var den blev av?

Nu börjar kropparna treva efter textilier för dom som inte redan har dom på. Det är dom som är mest organiserade, för oss andra så är det väl strumpor och långkalsonger som efterfrågas och misslyckas man med det så kan man ju alltid börja med undertröjan.
Så har vi då krånglat oss i de blå trikåunderställen, dom där som så vackert framhäver varje millimeter av manskroppen, ja så sitter då där fyra Fantomen kopior. Kommer osökt in på att jag skäms, ja skäms för att jag inte lärt mina söner vad celluliter är för nått appropå trikå. Cellululiter är en kvinnlig åkomma. Hos en man heter det taktisk omdisposion av fettdepå.

Sen börjar en tävlan om att komma först till kammarn. Tyvärr alla miljöpartister men vi säger utan att skräda på orden, -Nu skall jag gå och utvidga ozon-hålet lite till!

Den första sittningen brukar vara den mest kritiska och hur roligt för en Fantomen kopia kan det vara att plötsligt greppa tag i skinkorna och halvvägs till kammarn inte längre kunna ta ut steglängden utan det är bara fötterna som rör sig frammåt och man rör sig en svårt skadskjuten kråka, visserligen i blå, trikå, men ändå.

Är man snabb hinner man med både första, andra och tredje sittningen innan övriga kroppar börjar anmäla nån form av intresse av att komma in i denna boning.

För att gör en mer exakt vetenskaplig definition, antalet sittningar står i proportion till vad man åt dagen innan (anm. har jag kommit på alldeles själv).

När jag först kom till denna stuga för 12 säsonger sedan fanns 2 regler för att skapa lite ordning och reda. Den första var att alla tomburkar skulle förvaras inomhus och det andra var att alla mjölkprodukter var förbjudna. Den enda som hade frikort var Finnskogens Cassanova för han hade lovat sin mor för så där en 60-år sedan att aldrig dricka alkoholhaltiga drycker, kanske var det därför han började spela dragspel.

Sedan kan ju dagen liksom börja, för min del brukar frukosten under veckan bestått av 2 glas multivitamin och fem cigaretter men det finns ju nått som heter utveckling och nu brukar vi i varje fall på lördagar köra ägg, bacon och smutta två helrör Bacardi fram till lunch. Sen brukar Mummelman gå ut till ryggsäcken på verandan å rota lite, å han gör fynd! Nu är vi ju inte ensamma om förtäringen för det brukar alltid dyka upp folk som är på väg nånstans, jag tror det är mellan A och B och att man behöver ett litet break på nått sätt. The Eastern Dam Cabine är vakna och i stöten.

Och vad pratar vi då om? Vi löser de flesta världsliga och andliga problem som finns och egentligen lever vi män i någon form av utopia, fast på riktigt.

Så kommer ett utspel " nu har kvinnan tvingat sig på mig fyra dagar på raken och det känns inte bra att leta undanflykter för en femte dag". Jajamen nu skall vi bli seriösa! För vi skall prata om sex och samlevnad!!!!

Debattens vågor svallar, engagerar, vi stöter, vrider och vänder på denna så delikata fråga och vi blir som bröder, känner liksom hur vi vill dela med oss av vår samlade spetskompetens.

Efter ca en och en halv minut så har vi tömt det mesta. Vi liksom lutar oss, nöjda med vad vi presterat, tillbaka mot ryggstödet på stolen, sen nickar vi lite och säger - Jojo.
Vi funderar på att dra iväg åt nått annat håll för att utveckla vår sociala kompetens. För av fredagkvällens charmkurs steg 1 och 2 finns intet spår så frågan är bara var finns repetitionskursen.

Vi passerar försäkerhetsskull Iprens nest och far vidare till dom där bröderna som har en mack ihop. Jag förstår varför dessa mutanter har en boggyvagn. Vi blåser alla i alkomätaren dels för att utse lämpliga förare till fyrhjulingarna och dels för att se vilka som klarar ett öppnande av Roth Creek SevenEleven för vi skall dessutom bygga en bro halvägs till Ma Mountain.

När allt är klart är vi 12 man som drar, vi har packat lite färdkost. När vi kommer fram så inspekterar vi "blöthålet" och så är vi igång med 10 förmän och 2 som arbetar, vi tycker fördelningen är rimlig. I förmännens ansvar ingår att dricka öl, hålla elden vid liv samt grilla korv. I förekommande fall även nått uppmuntrande tillrop till arbetarklassen.

Som Ni säkert förstår, så är vi halvvägs till Ma Mountain och kanske blir fortsättningen på denna story och Jean Banan.