United Nations Emergency Forces and the beduin, varifrån kom dom och hur fungerar det?

Inledning.

Timsah-lägret vaknar till liv, för ytterligare en glödhet dag. Acklimatiseringen och att starta uppdraget som Camp kompani hade förändrats från att dels betrakta omgivningen med människor som såg ut som om tiden stått stilla sedan Jesu tid och dels för att klimatet påverkat kroppen från att ha varit pigg och alert till att röra sig i harmoni med omgivningen, för att spara krafter.
En egyptisk lastbil med skrikande soldater, viftande med sina Ak 47:or körde längs väg 4 genom Campen i riktning mot Suez och man tänkte "Va fan har Ni att jubla åt, Ni var en timme från att få storstryk!".
Kanske var man fortfarande lite förbannad efter en händelse som hände dagen innan och som jag tror aldrig dokumenterats.
Vi satt i tältet och spelade kort, svetten rann som vårbäckar över våra nakna överkroppar, när vi plötsligt hörde inte bara en utan kanske 5 pisksnärtar ovanför tältet. -Fan nån skjuter! Med en lite halvtaskig pokerhand i näven rusar vi ut ur tältet och spanar mot den egyptiska förläggningen på udden i Krokodilsjön. Reaktionen var "Fan om vi haft lite ammo så hade vi kunnat markera vår närvaro". Vi vände ryggen till och funderade på om vi skulle ha gått över Suez vägen till våra duschar och göra, gemensamt vända upp "asselet" för att visa vårt förakt för deras tilltag, men det blev liksom inget mer med det.
Förhållandet till "araberna" och israelerna var lite som en berg och dalbana, allt från att vi betraktades som en "fistel i ass.." som förhindrat respektive part en ärofylld seger över fienden, till gemytliga och avspända möten med respektive part.
Men också en skillnad i attityder som tex. (det här är från en briefing på plats). Alla inblandade parter i ett krig måste ha kartor som visar var minfälten ( och det fanns det gott om) ligger. ARE sa "Det har vi ingen aning om" och IDF sa "Det får Ni leta reda på själva". Och förresten ARE hette ADF 1974.
Men om vi hade förutfattade meningar så kan vi säga att efter en fotbollsmatch mot ARE på kulle 52 så blev vi inbjudna till  kulle 31 och ARE comander Mohammed Mohamoud, på tea med ost som svettades oerhört och dallrade som gelatin. För första gången i mitt liv träffade jag en Nubier och han behandlades som en 3:e klassens medborgare (jag kommer senare under bloggen "the old egyptian is back part 2" att träffa en Nubier igen). Så "rasism" finns i alla kulturer.

Mannen till höger är ADF/ARE commander för kulle 31 och 52, Mohammed Mohammoud. Mötet kan ha handlat om inbjudan till fotbollsmatch eller när vi hade besinransonering och blev erbjudna att få välja egyptisk bensin, antingen premium eller super. Vi visste att oktanen var låga så vi valde super och ändå hamnade vi på drygt 80 oktan. Notera kaffeburken, hos beduiner så handlar kaffedrickande om något som är "inom huset" och tea "ökensättet att umgås".

Nu tillbaka till Timsah lägret. Mera av praktiska skäl och utan att vi hade en aning om det så var merparten av våra tält placerade nord/syd med öppningen mot öster. Detta är beduinernas sätt att placera sina boningar. Att placera öppningen mot öster innebär soluppgång och därmed lycka, "the beduin way".
I den första buffertzonen och den centrala delen straxt norr om Jerusalem Road till straxt söder om Lexicon Road fanns förutom ARE och IDF inte ett spår av beduiner (Ayaida).

Undertecknad på patrull i ett Bar Lev fort söder Lexicon Road, längs Artillery Road. Observera mina,för egna pengar inköpta högskaftade egyptiska kängor. Våra svenska kängor hade för låga skaft för att ex. undvika ormbett. Det här fortet sprängdes av IDF själva.

Varför denna inledning? Jo här finns trådar som leder in i beduinernas värld, stolthet på ett sätt som vi västerlänningar bara kan känna när landslaget i fotboll eller ishockey vinner. Eller som en "local" sa när jag besökte Sharm el Sheik 3 månader efter bombningarna 2005 appropå det inträffade "I´m a muslim, I´m an Arab but i`m an Egyptian", på samma sätt gäller det för beduinerna fast istället för egyptier så säger man beduin eller rättare sagt namnet på den stam man tillhör. Det finns en lojalitet eller rättare sagt en stam solidaritet (Asabiyya) som vi inte kan föreställa oss.

När kom beduinerna till Sinai, vilka var dom och varför?

I vanlig ordning så finns dokumentation från Faraonsk tid (stele) kring nomader i Sinai från 3100 fk.kr (BC), vilka dom var får väl tillhöra historien. Att fastställa dagens beduinstammar i Sinai är som att betrakta, med all respekt, en "pyttipanna" olika stavning, klaner/stammar som gått in i eller ur olika konstellationer och detta gäller främst i den norra halvan av Sinai och kanske kring El Arish i synnerhet. En del av "problemet" kommer jag att lyfta till bloggen "Last train to El Arish" för att ta bort koppling till UNEF.

1700-talet.

På den arabiska halvön, det vi idag kallar Saudi Arabien, så utbröt oroligheter mellan olika stammar och klaner och en del beduiner kom att flytta på sig norrut mot exempelvis dagens Jordanien via Palestina, Sinai, Egypten (t.om ner till Nubien) och sen tillbaka till Sinai. Varför då Sinai? Jo det var "open territory". Man brukar dela in beduinerna efter, arabiskt ursprung och palestinskt ursprung och vad är nu det? Arabiskt ursprung (även stammar från dagens Yemen) kom mera "direkt" till Sinai via de 3 gamla vägarna som går i öst/västlig riktning. I norr Via Maris (Kantara Road) längs den uråldriga handelsvägen men också den väg som alla millitära operationer skett mellan Egypten och övriga mellanöstern. Jerusalem Road via Khatmia passet till Bersheeba och Jerusalem (Jerusalem Road var en rent militärt anlagd väg). I söder den uråldriga handelsvägen Kings Highway från Suez via Mittla passet, Naql (beduinernas huvudstad) till Eilat och vidare till Petra eller Mecca/Medina. I samband med Islams utbredning på 600-talet eller möjligen 1100-talet ,så kom förmodligen Kings Highway att döpas om till Pilgrim Road.

Det ser ut som om beduinstammarna med arabiskt ursprung i huvudsak hamnade på västkusten och södra delen av Sinai halvön. Stammar av palestinskt ursprung ser ut att ha hamnat i norra, nordöstra och östra delen av halvön. Men vi kan också säga att beduiner av palestinskt ursprung antingen fördrivits av Ottomanerna (turkisk dynasti) eller helt enkelt för att gränsen mellan Sinai och Negevöknen ur beduinsk synvinkel aldrig funnits utan det är en brittisk/turkisk gränsdragning som skedde kring 1850 och definitivt 1917-1923 i samband med det Ottomanska Imperiets undergång.

Nu finns några undantag från 1700-1900 talets förändringar vad beträffar kända ankomster till Sinai.

I särklass äldst och och dokumenterade Sinai beduiner som finns idag är Gebeleya från 500-talet (AC), Aleigat och Sawhalha runt 1300 (AC) och Tarabinerna, i Sinai på 1700-talet, och i Negev från 1300-talet (AC). Muziena i södra Sinai runt 1500-talet(AC), i princip samtliga söder om Pilgrim Road förutom Tarabin som även finns i norra Sinai. 1935 fanns en stam bestående av 20 tält, norr om St.Katarina klostret vid berget eller Gebel Igma som var Ajam dvs. icke arabiska, vilket är spännande. Skulle detta kunnat ha varit de ursprungliga Gebeleya???.

I nästa del börjar vi med Napoleons Palestina kampanj 1798-1801 (AC) och beduinernas inblandning men också en förklaring kring att vissa stammar hamnade i Sinai.