Inledning.
Året är 1208 f.kr vi befinner oss i Thebe. Farao Mernepthah har precis rest en "runsten" eller stele till sin ära efter sin seger över Libu eller Libyerna (Berberfolk) men han nämner också en tidigare kampanj mot det "sjöfarande folket" och Cananéerna. Vidare nämns för första gången Israeliterna i skrift.
Varför nämner jag detta? Jo av flera skäl. Jag kom från 1978 och framåt möta Berberna i Tunisien och bland det första man fick lära för att känna igen dom var att dom var "6 feet 2, var rödhåriga och hade blå ögon". Jag såg, en, som passade in på beskrivningen. När jag sedermera besökte Berberna i Matmata "demonerna från underjorden" (deras existens uppdagades så sent som 1967), så kan vi säga att beskrivningen inte stämde riktigt. Men 6 feet 2 kommer längre fram under resan bland Sinais beduiner.
Det "sjöfarande folken" eller "folken från öarna" hade sitt ursprung från Egeiska havet (dagens Grekland) och kallades i gamla testamentet, Filistéer, Phalstine eller kort och gott Palestiner. Filistéerna var ett av de sjöfarande folken och "försvann" förmodligen någon gång på 600-700 talet f.kr när assyrierna intog området.
Så här på bronsåldern så fanns imperier men framför allt stadsstater dvs städer som "kungariken" och i Filistéen (Palestina)bestod dom av en pentapolis dvs 5 städer. Dessa var: Gaza, Ashkelon, Ashdod, Ekron och Gath.
Ashdod nämns på Mernepthah stelen som en av städerna som angreps. Men Gath är intressant runt år 1000 f.kr, Davids kamp mot Goliat (som var från Gath) och beskrevs som 6 feet 9 i äldre källor.
Men det är också under Mernepthah´s eller möjligen hans far, Ramses II´s tid som Moses skall ha varit aktiv. En profet inom judendom, kristendom och Islam som på sitt sätt kommer att sammanfalla med UNEF II dryga 3000 år senare utan att vi vet om det.
I andra Mose bok 13:e kapitlet 17:e versen står apropå Filistéerna:
" När farao nu släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fast denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten".
Vägen det talas om är med största sannolikhet Via Maris eller Kantara Road,som vi i UNEF känner den. Genom Gaza strippen är den idag döpt till Saladin Highway. Men jag återkommer till Via Maris.
Vi lämnar Thebe och fortsätter resan norr ut längs Nilen mot Heliopolis (Ain Shams eller the eye of the sun) i dag en stadsdel i norra Cairo (Cairo grundlades först 969 e. kr).
Året är juni 1974 och bataljon 54M skall avlösa 52:an och därmed bli UNEF IIs första "sommarbataljon". Det har gått drygt 8 månader sedan eldupphör och vapenstillestånd inleddes efter oktoberkriget eller Yom Kippur ( försoningshögtiden av alla tidpunkter) kriget.
Vi landar på Cairo International i Heliopolis.
Mina första ord på Afrikansk mark eller Egyptisk om man så vill, var när jag klev ur planet, och värmen som fullständigt sög både luft och kraft ur kroppen var "Hur i helvete skall Du överleva detta?". Jag glömmer det aldrig.
Vi sitter upp på lastbilsflaken och skall transporteras öster ut de ca 11milen till staden Ismailia vid Lake Timsah (krokodilsjön) vid Suez kanalen.
Det jag minns från själva resan var hur fel den svenska fältuniformen M59 var i detta klimat, ARE eller egyptiernas sista försvarslinje innan Cairo men också ett ofrivilligt ökenstopp p.g.a att "Stora Norrland" vi kan kalla honom det för nått måste man ju heta, hade drabbats av brusten blindtarm.
Helt kort om klädseln. Det rådde persedelbrist, främst de indiska bomullsuniformerna och vi kom i början att använda gröna fieldcaps. Nu kom skräddaryxan* på Camp Tre Kronor (kallades även infektionskliniken och uppenbarligen under 52M, Tre Minor)att sy upp en blå fieldcap åt mig för en skälig baccis (dricks).
* yxa är för utomstående läsare en benämning på lokalbefolkningen och tillkom under UNEF I i slutet av 1950-talet.
Vad ingen av oss visste var att vi befann oss i ett område som på gamla testamentets tid hette Gosen. Inte heller visste vi att gamla testamentets Suckot ( idag Tell El Mashuta)låg 18km väster om Ismailia. Vad är det för speciellt med denna okunskap? Jo det var härifrån Moses ledde israels folk ut ur Egypten via Bittersjöarna för kanske 3300 år sedan, om nu den historien är sann. Men vi kan säga så här att för varje gång vi tog oss till och från Cairo-Ismailia/Kantara så "crossed the trail of Moses".
Varför nämner jag detta? Jo av flera skäl. Jag kom från 1978 och framåt möta Berberna i Tunisien och bland det första man fick lära för att känna igen dom var att dom var "6 feet 2, var rödhåriga och hade blå ögon". Jag såg, en, som passade in på beskrivningen. När jag sedermera besökte Berberna i Matmata "demonerna från underjorden" (deras existens uppdagades så sent som 1967), så kan vi säga att beskrivningen inte stämde riktigt. Men 6 feet 2 kommer längre fram under resan bland Sinais beduiner.
Det "sjöfarande folken" eller "folken från öarna" hade sitt ursprung från Egeiska havet (dagens Grekland) och kallades i gamla testamentet, Filistéer, Phalstine eller kort och gott Palestiner. Filistéerna var ett av de sjöfarande folken och "försvann" förmodligen någon gång på 600-700 talet f.kr när assyrierna intog området.
Så här på bronsåldern så fanns imperier men framför allt stadsstater dvs städer som "kungariken" och i Filistéen (Palestina)bestod dom av en pentapolis dvs 5 städer. Dessa var: Gaza, Ashkelon, Ashdod, Ekron och Gath.
Ashdod nämns på Mernepthah stelen som en av städerna som angreps. Men Gath är intressant runt år 1000 f.kr, Davids kamp mot Goliat (som var från Gath) och beskrevs som 6 feet 9 i äldre källor.
Men det är också under Mernepthah´s eller möjligen hans far, Ramses II´s tid som Moses skall ha varit aktiv. En profet inom judendom, kristendom och Islam som på sitt sätt kommer att sammanfalla med UNEF II dryga 3000 år senare utan att vi vet om det.
I andra Mose bok 13:e kapitlet 17:e versen står apropå Filistéerna:
" När farao nu släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fast denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten".
Vägen det talas om är med största sannolikhet Via Maris eller Kantara Road,som vi i UNEF känner den. Genom Gaza strippen är den idag döpt till Saladin Highway. Men jag återkommer till Via Maris.
Vi lämnar Thebe och fortsätter resan norr ut längs Nilen mot Heliopolis (Ain Shams eller the eye of the sun) i dag en stadsdel i norra Cairo (Cairo grundlades först 969 e. kr).
Året är juni 1974 och bataljon 54M skall avlösa 52:an och därmed bli UNEF IIs första "sommarbataljon". Det har gått drygt 8 månader sedan eldupphör och vapenstillestånd inleddes efter oktoberkriget eller Yom Kippur ( försoningshögtiden av alla tidpunkter) kriget.
Vi landar på Cairo International i Heliopolis.
 | |||
| Foto: Abbe 1974 |
Mina första ord på Afrikansk mark eller Egyptisk om man så vill, var när jag klev ur planet, och värmen som fullständigt sög både luft och kraft ur kroppen var "Hur i helvete skall Du överleva detta?". Jag glömmer det aldrig.
Vi sitter upp på lastbilsflaken och skall transporteras öster ut de ca 11milen till staden Ismailia vid Lake Timsah (krokodilsjön) vid Suez kanalen.
 | ||||
| Detta var huvudvägen mellan Cairo och Ismailia. I basker blå Abbe. När jag var ner runt nineeleven 2001 var vägen en 4-filig motorväg genom Eastern Desert. |
Det jag minns från själva resan var hur fel den svenska fältuniformen M59 var i detta klimat, ARE eller egyptiernas sista försvarslinje innan Cairo men också ett ofrivilligt ökenstopp p.g.a att "Stora Norrland" vi kan kalla honom det för nått måste man ju heta, hade drabbats av brusten blindtarm.
Helt kort om klädseln. Det rådde persedelbrist, främst de indiska bomullsuniformerna och vi kom i början att använda gröna fieldcaps. Nu kom skräddaryxan* på Camp Tre Kronor (kallades även infektionskliniken och uppenbarligen under 52M, Tre Minor)att sy upp en blå fieldcap åt mig för en skälig baccis (dricks).
* yxa är för utomstående läsare en benämning på lokalbefolkningen och tillkom under UNEF I i slutet av 1950-talet.
Vad ingen av oss visste var att vi befann oss i ett område som på gamla testamentets tid hette Gosen. Inte heller visste vi att gamla testamentets Suckot ( idag Tell El Mashuta)låg 18km väster om Ismailia. Vad är det för speciellt med denna okunskap? Jo det var härifrån Moses ledde israels folk ut ur Egypten via Bittersjöarna för kanske 3300 år sedan, om nu den historien är sann. Men vi kan säga så här att för varje gång vi tog oss till och från Cairo-Ismailia/Kantara så "crossed the trail of Moses".
Vi har nu vandrat ca 3300 år i tiden och i nästa avsnitt kommer jag att försöka plocka in Sinai beduinerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar