Obs! alla karaktärer och personer är uppdiktade.
Vi gör ett pitt-stopp (släpar fötterna i gruset)vid vägbommen. Pitt-stopp betyder helt enkelt att under kontrollerade och lugna former, vattna blåbärsriset, tända en cigg, och låter säkringen till en halvliters handgranat gå. Det är också nu som man har störst möjlighet att slå en signal hem. Kära frun är väl inte direkt van men hennes sista kärvänliga ord var: Sköt Dig och Du kan väl höra av Dig! Det där sista härör sig från en arbetsresa till Tallin och man drog till med en mans tvärsäkra självförtroende "Är hemma till onsdag kväll". Problemet var att då hade vi ännu inte lämnat Tallin så man var väl ett dygn fel ute om man säger så, men nu ordar vi inte mer om det.
Det är märkligt det här med att vattna i det fria. Män letar alltid efter nått att sikta på eller är det snö så skall man alltid rita gubbar. Kvinnor intar en backhopparställning och liksom bara gör det, helt planlöst och i total avsaknad av logik.
Vi spekulerar lite kring hur många som åkt ut till landet bortom lagen redan på onsdagen. Vi vet att i Iprens nest har man varit ute tidigt och försökt måla vind och knutbrädor i två års tid, utan att lyckas.
Vi har lagt upp en plan, vi tittar inte in på Sushi-Hill utan åker direkt till stugan by the Roth Lake. Det är mycket enklare att framåt söndagen komma ihåg var man sist ställde bilen. Hebbe och jag lyckas för första gången bära in alla grejor i stugan på en och samma timme, det kallas utveckling.
Nytt för i år är att Hebbe tar fram skottkärran om det är för att frakta ölen till Sushi-Hill eller för hemfärd vet jag inte riktigt. Klart är att Hebbe inte klarar att köra hela vägen, han kan nämnligen inte röka, dricka öl och köra skottkärra samtidigt så det är bäst att en rutinerad man tar över.
Men det spelar väl ingen större roll för kvällen är ung och kan sluta hur som helst.
Det är så att på fredagen skall det ätas glödstektsill, tycker bara om fisk med mycket ströbröd på, så för en annan får det bli grillkorv eller nått.
Aha och Bha ( eftersom att karaktärerna är osannolika så finns dom egentligen inte) är på bästa humör och nu kommer förklaringen till varför vi killar alltid har ett namn på allt. Hebbes första sill är kolsvart och pulvriseras vid beröring. Han frågar artigt om han inte kan få en ny. Och visst nu kommer Sushi-Hill i sin rätta dager, den är rå!!!!!
Vi konstaterar att en kolbit och en rå måste innebära en medium!
Lördag.
I år blev det mindre bra klockan är halv tio när man likt Zeb Machahan eller om det var Charlie Chaplin släpar sig mot stugan och förhoppningsvis lite Bacon och Ägg. Annat var det förra året.
Vi gör ett pitt-stopp (släpar fötterna i gruset)vid vägbommen. Pitt-stopp betyder helt enkelt att under kontrollerade och lugna former, vattna blåbärsriset, tända en cigg, och låter säkringen till en halvliters handgranat gå. Det är också nu som man har störst möjlighet att slå en signal hem. Kära frun är väl inte direkt van men hennes sista kärvänliga ord var: Sköt Dig och Du kan väl höra av Dig! Det där sista härör sig från en arbetsresa till Tallin och man drog till med en mans tvärsäkra självförtroende "Är hemma till onsdag kväll". Problemet var att då hade vi ännu inte lämnat Tallin så man var väl ett dygn fel ute om man säger så, men nu ordar vi inte mer om det.
Det är märkligt det här med att vattna i det fria. Män letar alltid efter nått att sikta på eller är det snö så skall man alltid rita gubbar. Kvinnor intar en backhopparställning och liksom bara gör det, helt planlöst och i total avsaknad av logik.
Vi spekulerar lite kring hur många som åkt ut till landet bortom lagen redan på onsdagen. Vi vet att i Iprens nest har man varit ute tidigt och försökt måla vind och knutbrädor i två års tid, utan att lyckas.
Vi har lagt upp en plan, vi tittar inte in på Sushi-Hill utan åker direkt till stugan by the Roth Lake. Det är mycket enklare att framåt söndagen komma ihåg var man sist ställde bilen. Hebbe och jag lyckas för första gången bära in alla grejor i stugan på en och samma timme, det kallas utveckling.
Nytt för i år är att Hebbe tar fram skottkärran om det är för att frakta ölen till Sushi-Hill eller för hemfärd vet jag inte riktigt. Klart är att Hebbe inte klarar att köra hela vägen, han kan nämnligen inte röka, dricka öl och köra skottkärra samtidigt så det är bäst att en rutinerad man tar över.
Men det spelar väl ingen större roll för kvällen är ung och kan sluta hur som helst.
Det är så att på fredagen skall det ätas glödstektsill, tycker bara om fisk med mycket ströbröd på, så för en annan får det bli grillkorv eller nått.
Aha och Bha ( eftersom att karaktärerna är osannolika så finns dom egentligen inte) är på bästa humör och nu kommer förklaringen till varför vi killar alltid har ett namn på allt. Hebbes första sill är kolsvart och pulvriseras vid beröring. Han frågar artigt om han inte kan få en ny. Och visst nu kommer Sushi-Hill i sin rätta dager, den är rå!!!!!
Vi konstaterar att en kolbit och en rå måste innebära en medium!
Lördag.
I år blev det mindre bra klockan är halv tio när man likt Zeb Machahan eller om det var Charlie Chaplin släpar sig mot stugan och förhoppningsvis lite Bacon och Ägg. Annat var det förra året.
För första gången i historisk tid finns nått liv i "kröpparna" och vi är uppe klockan 8 och brassar frukost. Tuffa grabbar skall ha Bacon och ägg, sen liksom för att understryka det hårda serveras Baccardi Razz som sköljmedel. Framåt 9 får jag en lysande ide, jag infriar fruns önskan om skötsamhet och att höra av sig, det första genom att jag visar att man minsann varit uppe före 9 och ätit frukost!! Sagt och gjort iväg med ett SMS, just in case hon fortfarande sover sin skönhetssömn, " Hej gumman har ätit Bacon&Ägg och druckit Baccardi Razz till frukost!"
Den församlade menigheten kallde mig för idiot och andra tillmälen ej lämpade i tryck. Sen kommer hon, fyra bugg och en cocacola och hennes enda kommentar var "Hur länge har Du varit gift"? Hebbes slutord, Din fru måste ha Nobels fredspris!
Och visst, mobiltelefonen brummade ilsket.
Sen dök Release the milk from the cow och Hassan upp och efter lite lirkande så hemföll även Release the milk from the cow i dryckenskap.
Efter att ha startat dagen ca 160 centimetr hög så är man snart i sin fulla längd. Nu ryker det i fågelholken vid sjön och snart kommer böglommarna, men mer om denna biologiska världshändelse i en annan story
Vi skall väl dra mot syndens näste, The Ma Mountain. Dylika besök brukar ända i förskräckelse men en tradition är en tradition.
Vi är lite kort om bilar men det får sin lösning, vi kopplar på en släpvagn och sätter på en parkbänk med bord. Istället för 4 pers så är vi nu 12 som far ut i oktober natten.
Vi stannar till i Roth Mountain Bend, tror Hebbe fixa en överraskning, grillad kyckling och potatssallad. Varför Roth Mountain Bend? Ingen som vet det blev så.
Uppsittning och någon kommer med en snilleblix, vi far till Raw Rapids och hälsar på innan Ma Mountain. Blev ett kort och kärnfullt möte.
Väl i Ma Mountain så blev det väl som vanligt, högt i tak och blött men kvällen är inte slut med det.
Nu skall vi tillbaka ett par mil för att äta på The Chapel on the Ridge. För somliga tog John Blund över eller om sanningen skall fram så är det barnsäkra dörrlåset ett problem och för dom som var vakna så blev det mat.
Försökt lämna lite mat till de som aldrig fick upp bildörren men misslyckades och fick äta upp allt själv.
När sedan några blev dansanta, en smittosam sjukdom. Ja då måste en propp mätt, åter 1,60, rör sig som Zeb Machahan, djupt religiös, klädd i orange glesbyggdskavaj och Graninge, och man börjar känna sig som John Travolta, ja då är det dags att ta 1:an hem till kojan och tryggheten vid Roth Lake Cabine. Man skall inte dansa i ett Capel eller hava begärelse till någon annan Janssons frestelse.
För annars hamnar man i någon by på finnmarken ex. The shootingpavillon på Eastern Nose Mountain precis som för de som fort vidare ut i oktobernatten och fick ta morgonbussen hem under stort lidande.
Under vår glans dagar for vi till Heatlandgate men efter att vi glömt lämna tillbaka nyckel så gick dom i KK å andra sidan så slipper vi hämta kroppar över hela norra HeatLand.
Den församlade menigheten kallde mig för idiot och andra tillmälen ej lämpade i tryck. Sen kommer hon, fyra bugg och en cocacola och hennes enda kommentar var "Hur länge har Du varit gift"? Hebbes slutord, Din fru måste ha Nobels fredspris!
Och visst, mobiltelefonen brummade ilsket.
Sen dök Release the milk from the cow och Hassan upp och efter lite lirkande så hemföll även Release the milk from the cow i dryckenskap.
Efter att ha startat dagen ca 160 centimetr hög så är man snart i sin fulla längd. Nu ryker det i fågelholken vid sjön och snart kommer böglommarna, men mer om denna biologiska världshändelse i en annan story
Vi skall väl dra mot syndens näste, The Ma Mountain. Dylika besök brukar ända i förskräckelse men en tradition är en tradition.
Vi är lite kort om bilar men det får sin lösning, vi kopplar på en släpvagn och sätter på en parkbänk med bord. Istället för 4 pers så är vi nu 12 som far ut i oktober natten.
Vi stannar till i Roth Mountain Bend, tror Hebbe fixa en överraskning, grillad kyckling och potatssallad. Varför Roth Mountain Bend? Ingen som vet det blev så.
Uppsittning och någon kommer med en snilleblix, vi far till Raw Rapids och hälsar på innan Ma Mountain. Blev ett kort och kärnfullt möte.
Väl i Ma Mountain så blev det väl som vanligt, högt i tak och blött men kvällen är inte slut med det.
Nu skall vi tillbaka ett par mil för att äta på The Chapel on the Ridge. För somliga tog John Blund över eller om sanningen skall fram så är det barnsäkra dörrlåset ett problem och för dom som var vakna så blev det mat.
Försökt lämna lite mat till de som aldrig fick upp bildörren men misslyckades och fick äta upp allt själv.
När sedan några blev dansanta, en smittosam sjukdom. Ja då måste en propp mätt, åter 1,60, rör sig som Zeb Machahan, djupt religiös, klädd i orange glesbyggdskavaj och Graninge, och man börjar känna sig som John Travolta, ja då är det dags att ta 1:an hem till kojan och tryggheten vid Roth Lake Cabine. Man skall inte dansa i ett Capel eller hava begärelse till någon annan Janssons frestelse.
För annars hamnar man i någon by på finnmarken ex. The shootingpavillon på Eastern Nose Mountain precis som för de som fort vidare ut i oktobernatten och fick ta morgonbussen hem under stort lidande.
Under vår glans dagar for vi till Heatlandgate men efter att vi glömt lämna tillbaka nyckel så gick dom i KK å andra sidan så slipper vi hämta kroppar över hela norra HeatLand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar