Vårt slakthus ligger på "Åsen" ungefär 1,5 mil från kojan och straxt intill 45:an finns en vägkrog som heter Dutch Mountain. Stället har köpts av några "grönavågen människor" från Holland. Rycktet går att det skall finnas ett stycke kvinna av sällan skådat slag i denna boning.
Vårt gäng har slakten denna kväll å nån föreslår att vi skall gå å käka färdiglagad mat för då hinner vi med att ta nån mer pilsner.
Sagt och gjort vi träder in i lokalen och jag noterar följande. Varifrån kommer alla manliga påfåglar. Dom rör sig, liksom kromande och beter sig på ett löjeväckande sätt från 16 år och inemot 80.
Vi är 6 man som trocklar oss fram i tuppfarmen å slår oss ner vid ett bord, Det är Ekshäringen 75+, Anders o Bengha, Erik, Hebbe å så ja dvs den samlade manligheten mellan 35-75 år.
Sen kommer det!!
Nog för att jag är religiös och lever stenhårt efter 10 Gudsbud men budet som säger "Du skall icke hava frestelse till Din nästas Jansson" sprack fullständigt.
Vår Herre måste ha haft en bra dag och min dröm om en röd Mustang-65:a med cab rök all världens väg.
Hon frågar vad jag vill ha och med ett stön säger jag Hamburgertallrik å pommesfrittes å en stor stark. Det sista kanske inte så bra för om man tar fler kan man bli lite kär.
Hon återvänder, serverar och sätter sig på huk vid vårt bord och den ljuvligaste fruktkorg som vår herre skapat landar lite fint på bordsskivan, å så småpratar hon lite.
Plötsligt tränger Hebbes röst igenom "Abbe yttre rymden calling, Du kan stänga mun nu å börja tugga" å jag som i min enfall trodde att man i vart fall sagt nått lite charmerande.
Finnskogens Cassanova, ja han som är 75+, påverkades och hans ögon hängde som sladdlamport och i hans gamla kropp väcktes säker nått som han förmodligen glömt.
Vad hade då tagit första platsen från den röda Mustang-65:an med cab?
Jo givetvis en hamburger tallrik med pommesfrittes a 150 spänn!
onsdag 29 september 2010
Till minnet av Finnskogens Cassanova
Ser att den gamle kojprofilen Ekshäringen eller Finnskogens Cassanova inte lommer i år, Sorgligt.
Tidens tand har tagit hårt på denna "bonnaman", varghatare och jägare.
När jag kom till denna koja första gången 1999 så var en grundregel "Alla mejeriprodukter får ej förtäras i denna byggnad". Ekshäringen är det enda undantaget för vid 78-års ålder håller han fortfarande ett löfte han en gång gav sin mor, att aldrig nyttja alkoholhaltiga drycker.
Han deltar aldrig i "förspelet" och dyker alltid upp tidigt ( för tidigt) på måndagsmorgonen första älgjaktsdagen med en säck "jolpärör" och en sån där 5 liters gammeldags mjölkkruka i aluminium, dragspel å två bössor som aldrig sett ett kikarsikte. Han har en bössa för kort håll och en för långt håll. Jaktradio kan han inte ens stava till.
Denna skinntorra gubbe med på tok för stora händer och fötter i förhållande till kroppen, pratar ofta och gärna, ja det är faktiskt så att hans röst är det sista man hör innan John Blund definitivt släcker allt. Han pratar Ekshäradsmål och utan att röra läpparna och det tillsammans med Malungsmål skulle tveklöst ha fått vilken Philadelfia församling att utbrista "Halleluja" om dom hört dessa tungomål.
Hans bidrag i kojan består i att bara vara, prata och spela dragspel för han har aldrig i hela sitt liv varit i närheten av en spis annat än för att stoppa in lite ved eller i bästa fall koka kaffe.
En gång gick ryktet att en död varg kommit längs Klarälva å fastnat vid bron i Ekshärad så jag slog en signal för om det var nån som eventuellt visste nått i detta ärende så var det han. Hans svar var kort " Han kund´int sim" och därmed var frågan utredd å kristallklar.
Hur han fått sitt namn "Finnskogens Cassanova", för det är ju så med oss grabbar att allt får ett namn. Det lär vara så att han i yngre dar hade packat ner kostym och lackskor i dragspelsfodralet och när övriga drack brännvin i kojan så for han som barmhärtig sammarit ut och underhöll ensamma kvinnor på finnmarken.
Men i år blir han inte med, jag får för första gången en riktig säng att sova i, slipper bli kletig om fingrarna när man smörjt hans eksem på ryggen, och kön till "kammarn" på morgonen blir kortare.
Men fan, jag kommer att sakna Dig!
Tidens tand har tagit hårt på denna "bonnaman", varghatare och jägare.
När jag kom till denna koja första gången 1999 så var en grundregel "Alla mejeriprodukter får ej förtäras i denna byggnad". Ekshäringen är det enda undantaget för vid 78-års ålder håller han fortfarande ett löfte han en gång gav sin mor, att aldrig nyttja alkoholhaltiga drycker.
Han deltar aldrig i "förspelet" och dyker alltid upp tidigt ( för tidigt) på måndagsmorgonen första älgjaktsdagen med en säck "jolpärör" och en sån där 5 liters gammeldags mjölkkruka i aluminium, dragspel å två bössor som aldrig sett ett kikarsikte. Han har en bössa för kort håll och en för långt håll. Jaktradio kan han inte ens stava till.
Denna skinntorra gubbe med på tok för stora händer och fötter i förhållande till kroppen, pratar ofta och gärna, ja det är faktiskt så att hans röst är det sista man hör innan John Blund definitivt släcker allt. Han pratar Ekshäradsmål och utan att röra läpparna och det tillsammans med Malungsmål skulle tveklöst ha fått vilken Philadelfia församling att utbrista "Halleluja" om dom hört dessa tungomål.
Hans bidrag i kojan består i att bara vara, prata och spela dragspel för han har aldrig i hela sitt liv varit i närheten av en spis annat än för att stoppa in lite ved eller i bästa fall koka kaffe.
En gång gick ryktet att en död varg kommit längs Klarälva å fastnat vid bron i Ekshärad så jag slog en signal för om det var nån som eventuellt visste nått i detta ärende så var det han. Hans svar var kort " Han kund´int sim" och därmed var frågan utredd å kristallklar.
Hur han fått sitt namn "Finnskogens Cassanova", för det är ju så med oss grabbar att allt får ett namn. Det lär vara så att han i yngre dar hade packat ner kostym och lackskor i dragspelsfodralet och när övriga drack brännvin i kojan så for han som barmhärtig sammarit ut och underhöll ensamma kvinnor på finnmarken.
Men i år blir han inte med, jag får för första gången en riktig säng att sova i, slipper bli kletig om fingrarna när man smörjt hans eksem på ryggen, och kön till "kammarn" på morgonen blir kortare.
Men fan, jag kommer att sakna Dig!
The Roth Lake Team on Tour
Obs! alla karaktärer och personer är uppdiktade.
Vi gör ett pitt-stopp (släpar fötterna i gruset)vid vägbommen. Pitt-stopp betyder helt enkelt att under kontrollerade och lugna former, vattna blåbärsriset, tända en cigg, och låter säkringen till en halvliters handgranat gå. Det är också nu som man har störst möjlighet att slå en signal hem. Kära frun är väl inte direkt van men hennes sista kärvänliga ord var: Sköt Dig och Du kan väl höra av Dig! Det där sista härör sig från en arbetsresa till Tallin och man drog till med en mans tvärsäkra självförtroende "Är hemma till onsdag kväll". Problemet var att då hade vi ännu inte lämnat Tallin så man var väl ett dygn fel ute om man säger så, men nu ordar vi inte mer om det.
Det är märkligt det här med att vattna i det fria. Män letar alltid efter nått att sikta på eller är det snö så skall man alltid rita gubbar. Kvinnor intar en backhopparställning och liksom bara gör det, helt planlöst och i total avsaknad av logik.
Vi spekulerar lite kring hur många som åkt ut till landet bortom lagen redan på onsdagen. Vi vet att i Iprens nest har man varit ute tidigt och försökt måla vind och knutbrädor i två års tid, utan att lyckas.
Vi har lagt upp en plan, vi tittar inte in på Sushi-Hill utan åker direkt till stugan by the Roth Lake. Det är mycket enklare att framåt söndagen komma ihåg var man sist ställde bilen. Hebbe och jag lyckas för första gången bära in alla grejor i stugan på en och samma timme, det kallas utveckling.
Nytt för i år är att Hebbe tar fram skottkärran om det är för att frakta ölen till Sushi-Hill eller för hemfärd vet jag inte riktigt. Klart är att Hebbe inte klarar att köra hela vägen, han kan nämnligen inte röka, dricka öl och köra skottkärra samtidigt så det är bäst att en rutinerad man tar över.
Men det spelar väl ingen större roll för kvällen är ung och kan sluta hur som helst.
Det är så att på fredagen skall det ätas glödstektsill, tycker bara om fisk med mycket ströbröd på, så för en annan får det bli grillkorv eller nått.
Aha och Bha ( eftersom att karaktärerna är osannolika så finns dom egentligen inte) är på bästa humör och nu kommer förklaringen till varför vi killar alltid har ett namn på allt. Hebbes första sill är kolsvart och pulvriseras vid beröring. Han frågar artigt om han inte kan få en ny. Och visst nu kommer Sushi-Hill i sin rätta dager, den är rå!!!!!
Vi konstaterar att en kolbit och en rå måste innebära en medium!
Lördag.
I år blev det mindre bra klockan är halv tio när man likt Zeb Machahan eller om det var Charlie Chaplin släpar sig mot stugan och förhoppningsvis lite Bacon och Ägg. Annat var det förra året.
Vi gör ett pitt-stopp (släpar fötterna i gruset)vid vägbommen. Pitt-stopp betyder helt enkelt att under kontrollerade och lugna former, vattna blåbärsriset, tända en cigg, och låter säkringen till en halvliters handgranat gå. Det är också nu som man har störst möjlighet att slå en signal hem. Kära frun är väl inte direkt van men hennes sista kärvänliga ord var: Sköt Dig och Du kan väl höra av Dig! Det där sista härör sig från en arbetsresa till Tallin och man drog till med en mans tvärsäkra självförtroende "Är hemma till onsdag kväll". Problemet var att då hade vi ännu inte lämnat Tallin så man var väl ett dygn fel ute om man säger så, men nu ordar vi inte mer om det.
Det är märkligt det här med att vattna i det fria. Män letar alltid efter nått att sikta på eller är det snö så skall man alltid rita gubbar. Kvinnor intar en backhopparställning och liksom bara gör det, helt planlöst och i total avsaknad av logik.
Vi spekulerar lite kring hur många som åkt ut till landet bortom lagen redan på onsdagen. Vi vet att i Iprens nest har man varit ute tidigt och försökt måla vind och knutbrädor i två års tid, utan att lyckas.
Vi har lagt upp en plan, vi tittar inte in på Sushi-Hill utan åker direkt till stugan by the Roth Lake. Det är mycket enklare att framåt söndagen komma ihåg var man sist ställde bilen. Hebbe och jag lyckas för första gången bära in alla grejor i stugan på en och samma timme, det kallas utveckling.
Nytt för i år är att Hebbe tar fram skottkärran om det är för att frakta ölen till Sushi-Hill eller för hemfärd vet jag inte riktigt. Klart är att Hebbe inte klarar att köra hela vägen, han kan nämnligen inte röka, dricka öl och köra skottkärra samtidigt så det är bäst att en rutinerad man tar över.
Men det spelar väl ingen större roll för kvällen är ung och kan sluta hur som helst.
Det är så att på fredagen skall det ätas glödstektsill, tycker bara om fisk med mycket ströbröd på, så för en annan får det bli grillkorv eller nått.
Aha och Bha ( eftersom att karaktärerna är osannolika så finns dom egentligen inte) är på bästa humör och nu kommer förklaringen till varför vi killar alltid har ett namn på allt. Hebbes första sill är kolsvart och pulvriseras vid beröring. Han frågar artigt om han inte kan få en ny. Och visst nu kommer Sushi-Hill i sin rätta dager, den är rå!!!!!
Vi konstaterar att en kolbit och en rå måste innebära en medium!
Lördag.
I år blev det mindre bra klockan är halv tio när man likt Zeb Machahan eller om det var Charlie Chaplin släpar sig mot stugan och förhoppningsvis lite Bacon och Ägg. Annat var det förra året.
För första gången i historisk tid finns nått liv i "kröpparna" och vi är uppe klockan 8 och brassar frukost. Tuffa grabbar skall ha Bacon och ägg, sen liksom för att understryka det hårda serveras Baccardi Razz som sköljmedel. Framåt 9 får jag en lysande ide, jag infriar fruns önskan om skötsamhet och att höra av sig, det första genom att jag visar att man minsann varit uppe före 9 och ätit frukost!! Sagt och gjort iväg med ett SMS, just in case hon fortfarande sover sin skönhetssömn, " Hej gumman har ätit Bacon&Ägg och druckit Baccardi Razz till frukost!"
Den församlade menigheten kallde mig för idiot och andra tillmälen ej lämpade i tryck. Sen kommer hon, fyra bugg och en cocacola och hennes enda kommentar var "Hur länge har Du varit gift"? Hebbes slutord, Din fru måste ha Nobels fredspris!
Och visst, mobiltelefonen brummade ilsket.
Sen dök Release the milk from the cow och Hassan upp och efter lite lirkande så hemföll även Release the milk from the cow i dryckenskap.
Efter att ha startat dagen ca 160 centimetr hög så är man snart i sin fulla längd. Nu ryker det i fågelholken vid sjön och snart kommer böglommarna, men mer om denna biologiska världshändelse i en annan story
Vi skall väl dra mot syndens näste, The Ma Mountain. Dylika besök brukar ända i förskräckelse men en tradition är en tradition.
Vi är lite kort om bilar men det får sin lösning, vi kopplar på en släpvagn och sätter på en parkbänk med bord. Istället för 4 pers så är vi nu 12 som far ut i oktober natten.
Vi stannar till i Roth Mountain Bend, tror Hebbe fixa en överraskning, grillad kyckling och potatssallad. Varför Roth Mountain Bend? Ingen som vet det blev så.
Uppsittning och någon kommer med en snilleblix, vi far till Raw Rapids och hälsar på innan Ma Mountain. Blev ett kort och kärnfullt möte.
Väl i Ma Mountain så blev det väl som vanligt, högt i tak och blött men kvällen är inte slut med det.
Nu skall vi tillbaka ett par mil för att äta på The Chapel on the Ridge. För somliga tog John Blund över eller om sanningen skall fram så är det barnsäkra dörrlåset ett problem och för dom som var vakna så blev det mat.
Försökt lämna lite mat till de som aldrig fick upp bildörren men misslyckades och fick äta upp allt själv.
När sedan några blev dansanta, en smittosam sjukdom. Ja då måste en propp mätt, åter 1,60, rör sig som Zeb Machahan, djupt religiös, klädd i orange glesbyggdskavaj och Graninge, och man börjar känna sig som John Travolta, ja då är det dags att ta 1:an hem till kojan och tryggheten vid Roth Lake Cabine. Man skall inte dansa i ett Capel eller hava begärelse till någon annan Janssons frestelse.
För annars hamnar man i någon by på finnmarken ex. The shootingpavillon på Eastern Nose Mountain precis som för de som fort vidare ut i oktobernatten och fick ta morgonbussen hem under stort lidande.
Under vår glans dagar for vi till Heatlandgate men efter att vi glömt lämna tillbaka nyckel så gick dom i KK å andra sidan så slipper vi hämta kroppar över hela norra HeatLand.
Den församlade menigheten kallde mig för idiot och andra tillmälen ej lämpade i tryck. Sen kommer hon, fyra bugg och en cocacola och hennes enda kommentar var "Hur länge har Du varit gift"? Hebbes slutord, Din fru måste ha Nobels fredspris!
Och visst, mobiltelefonen brummade ilsket.
Sen dök Release the milk from the cow och Hassan upp och efter lite lirkande så hemföll även Release the milk from the cow i dryckenskap.
Efter att ha startat dagen ca 160 centimetr hög så är man snart i sin fulla längd. Nu ryker det i fågelholken vid sjön och snart kommer böglommarna, men mer om denna biologiska världshändelse i en annan story
Vi skall väl dra mot syndens näste, The Ma Mountain. Dylika besök brukar ända i förskräckelse men en tradition är en tradition.
Vi är lite kort om bilar men det får sin lösning, vi kopplar på en släpvagn och sätter på en parkbänk med bord. Istället för 4 pers så är vi nu 12 som far ut i oktober natten.
Vi stannar till i Roth Mountain Bend, tror Hebbe fixa en överraskning, grillad kyckling och potatssallad. Varför Roth Mountain Bend? Ingen som vet det blev så.
Uppsittning och någon kommer med en snilleblix, vi far till Raw Rapids och hälsar på innan Ma Mountain. Blev ett kort och kärnfullt möte.
Väl i Ma Mountain så blev det väl som vanligt, högt i tak och blött men kvällen är inte slut med det.
Nu skall vi tillbaka ett par mil för att äta på The Chapel on the Ridge. För somliga tog John Blund över eller om sanningen skall fram så är det barnsäkra dörrlåset ett problem och för dom som var vakna så blev det mat.
Försökt lämna lite mat till de som aldrig fick upp bildörren men misslyckades och fick äta upp allt själv.
När sedan några blev dansanta, en smittosam sjukdom. Ja då måste en propp mätt, åter 1,60, rör sig som Zeb Machahan, djupt religiös, klädd i orange glesbyggdskavaj och Graninge, och man börjar känna sig som John Travolta, ja då är det dags att ta 1:an hem till kojan och tryggheten vid Roth Lake Cabine. Man skall inte dansa i ett Capel eller hava begärelse till någon annan Janssons frestelse.
För annars hamnar man i någon by på finnmarken ex. The shootingpavillon på Eastern Nose Mountain precis som för de som fort vidare ut i oktobernatten och fick ta morgonbussen hem under stort lidande.
Under vår glans dagar for vi till Heatlandgate men efter att vi glömt lämna tillbaka nyckel så gick dom i KK å andra sidan så slipper vi hämta kroppar över hela norra HeatLand.
Beyazkungen
Beyaz ett vitt halvtorrt Turkiskt vin. Denna Chardonnay hade en viss skärpa som förmodligen kom sig av att man klafsat runt med en blandning av klacksaft och druvor. För den som inte vet vad klacksaft är så, vilken kroppsdel är närmast klacken och vilken saft kan då komma från den?
Ett helrör å då talar vi 75cl, på den tiden kostade ca 3,25 å var tillsammans med VillaFranca, Fragall, Diamant en riktig partydrog ( ok det fanns väl inslag av rökelse å myrra också). Ville man lyxa till det hela kunde man dra en Pellerosa eller en Morbror David (Mavrodaphne), den senare var lite tyngre och röd. 5 spänn i veckopeng räckte ibland till 2 pavor annars 1 pava och en liten ask Prince.
Det här var en tid då love (helst med så många som möjligt) peace and rockn roll härskade å all bra musik kom till tex. dom där Simon å Görfinkel. Sista ring på gymnasiet, å fan va vi partade och faktum är att G3I svarade för en procent av Sveriges konsumtion av Beyaz. Fan va vi lira gitarr och sjöng " Making love with Cecilia up in my bedroom".
Konsumtionen var så hög att kvaliteten varierade kraftigt å man fick spä med lite Zingo emellanåt.
Bland brudar så var väl Beyaz nobben men det löste man genom att hälla upp på karaff och be dom dricka med andakt för det var nått dyrt för ett dyrt och speciellt tillfälle, det gick det med.
Vet bannemej inte varifrån Beyazkungen kom, å saken kan väl alltid diskuteras men min ödmjukhet förbjuder mig, för en som var med är en sån där politisk kvartsfigur i kommunen.
Oavsett, he.. va flummigt mysiga vi va. Har faktiskt spanat efter Chardonnayen på bolaget (tänkte bju dom 3,50) uppleva stämmningen och försöka överföra en del av tricken till kvinnan som på den tiden ej va med. Beyaz roules!!!!!
Ett helrör å då talar vi 75cl, på den tiden kostade ca 3,25 å var tillsammans med VillaFranca, Fragall, Diamant en riktig partydrog ( ok det fanns väl inslag av rökelse å myrra också). Ville man lyxa till det hela kunde man dra en Pellerosa eller en Morbror David (Mavrodaphne), den senare var lite tyngre och röd. 5 spänn i veckopeng räckte ibland till 2 pavor annars 1 pava och en liten ask Prince.
Det här var en tid då love (helst med så många som möjligt) peace and rockn roll härskade å all bra musik kom till tex. dom där Simon å Görfinkel. Sista ring på gymnasiet, å fan va vi partade och faktum är att G3I svarade för en procent av Sveriges konsumtion av Beyaz. Fan va vi lira gitarr och sjöng " Making love with Cecilia up in my bedroom".
Konsumtionen var så hög att kvaliteten varierade kraftigt å man fick spä med lite Zingo emellanåt.
Bland brudar så var väl Beyaz nobben men det löste man genom att hälla upp på karaff och be dom dricka med andakt för det var nått dyrt för ett dyrt och speciellt tillfälle, det gick det med.
Vet bannemej inte varifrån Beyazkungen kom, å saken kan väl alltid diskuteras men min ödmjukhet förbjuder mig, för en som var med är en sån där politisk kvartsfigur i kommunen.
Oavsett, he.. va flummigt mysiga vi va. Har faktiskt spanat efter Chardonnayen på bolaget (tänkte bju dom 3,50) uppleva stämmningen och försöka överföra en del av tricken till kvinnan som på den tiden ej va med. Beyaz roules!!!!!
tisdag 28 september 2010
Jag å mina
Mitt svåra beslut.
Ikväll har jag fattat ett otroligt beslut, jag skall skilja mig.
Nä inte från min fru, dom här har hängt med längre än så . Så här 38 år senare så kommer jag ihåg hur jag iklädd jeans, islandströja, toppluva och lovikavantar kastade oss med dödsförakt utför en ättestupa men också hur "noblessen" stod där utan att våga ta steget, rynkande på näsan, klädda antingen i chick overall eller elastabyxor och dunjacka likt en Michelingubbe med spindelben. Men nu skall rebellen inte utmana någon mer för nu ryker mina gamla slalomskidor.
Ett oerhört tufft beslut men dom är inte godkända längre och i pjäxorna har krympt från 42 till 38 för där har en råtta byggt bo.
Jag tror att dunjackorna och elastabrallorna fortfarande står kvar i backen och tycker dom är vackra.
Ikväll har jag fattat ett otroligt beslut, jag skall skilja mig.
Nä inte från min fru, dom här har hängt med längre än så . Så här 38 år senare så kommer jag ihåg hur jag iklädd jeans, islandströja, toppluva och lovikavantar kastade oss med dödsförakt utför en ättestupa men också hur "noblessen" stod där utan att våga ta steget, rynkande på näsan, klädda antingen i chick overall eller elastabyxor och dunjacka likt en Michelingubbe med spindelben. Men nu skall rebellen inte utmana någon mer för nu ryker mina gamla slalomskidor.
Ett oerhört tufft beslut men dom är inte godkända längre och i pjäxorna har krympt från 42 till 38 för där har en råtta byggt bo.
Jag tror att dunjackorna och elastabrallorna fortfarande står kvar i backen och tycker dom är vackra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)