På nått sätt har all inspiration liksom bara runnit ut.
Men jag håller på med "sökandet efter landet som aldrig fanns", en ganska tung historia som utspelar sig under ca 5000 år men som idag är brännhet. Vidare en lättare historia "Den sista jakten ?" som utspelar sig i landet bortom lagen 2011.
Men som sagt det går trögt.
söndag 19 februari 2012
tisdag 22 november 2011
Amnesty: Förtryck värre efter Mubarak
Det är helgen den 18-21 november 2011, folk samlas åter på Tharir-torget i Cairo efter fredagsbönen. Den 28:e November skall val hållas i Egypten, exakt det som den "arabiska demokratiserings revolutionen" sagt när diktatorn Husni Mubarak föll.
Under helgen har minst 33 människor dött på detta torg, och varför? Man misstror militär rådet och tycker att processen inte går tillräckligt snabbt. Det är bara en vecka kvar till valet!
Att man genomförde en revolution och lämnade över makten till militären, var anmärkningsvärt.
Och idag Tisdag den 22:a November fastslår Amnesty att förtrycket efter revolutionen är värre efter Mubarak! 12.000 personer har under 9 månader ställts inför militärdomstolar för ligistfasoner och för att ha skymfat arme´n.
Hur skall man som västerlänning kunna förstå vad som sker, det verkar lite irrationellt.
Jag brukar kalla landet för "landet upp och ner" eller som jag brukar göra, det Du tänker och gör, gör tvärt om så funkar det bra. Jag har i alla fall varit i landet 10-11 gånger.
Egypten är till ytan ungefär dubbelt så stort som Sverige men 99% av befolkningen (ca 80 miljoner)lever på 5,5% av landets yta. Den odlingsbara marken uppgår till 4% av ytan, främst i Nilens dalgång samt i Nildeltat vid Medelhavet. Befolkningen består av 90% sunnimuslimer och ca 10% kristna kopter. Hur många invånare som bor i Egypten har man egentligen ingen aning om.
När det gäller attentaten mot kyrkor så är det inte enbart en religiös orsak, det är nämligen så att kopterna är ofta välutbildade och innehar ledande roller inom administrationen och därmed ses som representanter för regimen.
Det finns olika etniska grupper och man brukar nämna nubier och berber, men jag skulle också vilja lägga till olika beduiner. Sen är det väl det också så att i landet finns människor som lever som man gjorde för 2000 år sedan till högutbildade människor.
Precis som de flesta "arabiska" länder så finns en stark panarabism, nationalism och socialism även om länderna styrs av en diktator med ursprung i militären. I Egypten störtades kung Fahruk av militären 1952. Först kom Gamal Abdl Nasser, Anwar Sadat och sedan Husni Mubarak.
Anwar Sadat är på många sätt spännande, Husni Mubarak förde en del av arvet vidare, nämligen att fred är grundläggande för hur ett land skall kunna utvecklas. Sadat mördades för denna uppfattning. Nuvarande militär råd har på ett oroväckande sätt öppnat upp för konfrontation med Israel, ett nytt storkrig med Israel och man kan glömma allt vad revolution heter.
1973-års krig i oktober berodde på 2 saker. För det första, att återupprätta den arabiska hedern efter att ha fått storstryk i sexdagars kriget 1967. För det andra att få slut på krigstillståndet som man konstant befunnit sig i sedan 1948 och där alla pengar gick åt till att hålla försvarsmakten i ständig krigsberedskap, det fanns inga pengar för en utveckling och reformer av landet.
1973-års krig hade ingenting med Palestiniernas sak att göra, precis som de terrorattentat som skett i Egypten, dessa har varit inrikesbetingade. Men jag skall återkomma till Palestinerna senare, en fråga som är än mer komplex och svårbegriplig.
Jag har träffat människor från olika grupper som nämnts ovan och jag följer noga utvecklingen för att se vartåt det bär.
Under helgen har minst 33 människor dött på detta torg, och varför? Man misstror militär rådet och tycker att processen inte går tillräckligt snabbt. Det är bara en vecka kvar till valet!
Att man genomförde en revolution och lämnade över makten till militären, var anmärkningsvärt.
Och idag Tisdag den 22:a November fastslår Amnesty att förtrycket efter revolutionen är värre efter Mubarak! 12.000 personer har under 9 månader ställts inför militärdomstolar för ligistfasoner och för att ha skymfat arme´n.
Hur skall man som västerlänning kunna förstå vad som sker, det verkar lite irrationellt.
Jag brukar kalla landet för "landet upp och ner" eller som jag brukar göra, det Du tänker och gör, gör tvärt om så funkar det bra. Jag har i alla fall varit i landet 10-11 gånger.
Egypten är till ytan ungefär dubbelt så stort som Sverige men 99% av befolkningen (ca 80 miljoner)lever på 5,5% av landets yta. Den odlingsbara marken uppgår till 4% av ytan, främst i Nilens dalgång samt i Nildeltat vid Medelhavet. Befolkningen består av 90% sunnimuslimer och ca 10% kristna kopter. Hur många invånare som bor i Egypten har man egentligen ingen aning om.
När det gäller attentaten mot kyrkor så är det inte enbart en religiös orsak, det är nämligen så att kopterna är ofta välutbildade och innehar ledande roller inom administrationen och därmed ses som representanter för regimen.
Det finns olika etniska grupper och man brukar nämna nubier och berber, men jag skulle också vilja lägga till olika beduiner. Sen är det väl det också så att i landet finns människor som lever som man gjorde för 2000 år sedan till högutbildade människor.
Precis som de flesta "arabiska" länder så finns en stark panarabism, nationalism och socialism även om länderna styrs av en diktator med ursprung i militären. I Egypten störtades kung Fahruk av militären 1952. Först kom Gamal Abdl Nasser, Anwar Sadat och sedan Husni Mubarak.
Anwar Sadat är på många sätt spännande, Husni Mubarak förde en del av arvet vidare, nämligen att fred är grundläggande för hur ett land skall kunna utvecklas. Sadat mördades för denna uppfattning. Nuvarande militär råd har på ett oroväckande sätt öppnat upp för konfrontation med Israel, ett nytt storkrig med Israel och man kan glömma allt vad revolution heter.
1973-års krig i oktober berodde på 2 saker. För det första, att återupprätta den arabiska hedern efter att ha fått storstryk i sexdagars kriget 1967. För det andra att få slut på krigstillståndet som man konstant befunnit sig i sedan 1948 och där alla pengar gick åt till att hålla försvarsmakten i ständig krigsberedskap, det fanns inga pengar för en utveckling och reformer av landet.
1973-års krig hade ingenting med Palestiniernas sak att göra, precis som de terrorattentat som skett i Egypten, dessa har varit inrikesbetingade. Men jag skall återkomma till Palestinerna senare, en fråga som är än mer komplex och svårbegriplig.
Jag har träffat människor från olika grupper som nämnts ovan och jag följer noga utvecklingen för att se vartåt det bär.
onsdag 3 augusti 2011
" Ordspråksboken"
Källa: A. Sniper
-Alla slut innebär en början på nått nytt.
-Att hänga julgardiner innebär alltid att den som är längst får sträcka på sig.
-Vila är för en man intellektuell utveckling medan det för en kvinna är en källa till irritation.
-Varje morgon är en pånyttfödelse, ut med det gamla och in med det nya.
-Männens styrka innebär att man inte alltid har en bestämd uppfattning kring kvinnors göromål.
-Kvinnors nyfikenhet skola alltid ge upphov till nya kvinnliga samtalsämnen.
-En pilsnerjunta är när männen träffas, gör upp med dåtid, nutid och leder mänskligheten in i framtiden under stort gemyt, trygghet och kontrollerade former.
-När kvinnors samtal överstiger 200 ord per minut, finner mannen alternativ sysselsättning.
-Att famna en kvinna är som att känna doften av och se tusen körsbärsträd i full blom om våren
(Min japanska period tidigt 70-tal)
-Kvinnor gör små saker till stora saker. Män gör små saker obefintliga och stora saker till små saker. Alltså finns dom inte.
-Outgrundliga äro kvinnors vägar, för en man är dom spikraka.
-Alla slut innebär en början på nått nytt.
-Att hänga julgardiner innebär alltid att den som är längst får sträcka på sig.
-Vila är för en man intellektuell utveckling medan det för en kvinna är en källa till irritation.
-Varje morgon är en pånyttfödelse, ut med det gamla och in med det nya.
-Männens styrka innebär att man inte alltid har en bestämd uppfattning kring kvinnors göromål.
-Kvinnors nyfikenhet skola alltid ge upphov till nya kvinnliga samtalsämnen.
-En pilsnerjunta är när männen träffas, gör upp med dåtid, nutid och leder mänskligheten in i framtiden under stort gemyt, trygghet och kontrollerade former.
-När kvinnors samtal överstiger 200 ord per minut, finner mannen alternativ sysselsättning.
-Att famna en kvinna är som att känna doften av och se tusen körsbärsträd i full blom om våren
(Min japanska period tidigt 70-tal)
-Kvinnor gör små saker till stora saker. Män gör små saker obefintliga och stora saker till små saker. Alltså finns dom inte.
-Outgrundliga äro kvinnors vägar, för en man är dom spikraka.
onsdag 1 juni 2011
De "blodtörstiga" invånarna i Höfdingadömet Grytån
Krutröken ligger tät över byn, ungefär som slaget vid Lytzen 1632 (kommer inte ihåg var förmodligen inte född då) i alla fall om jag skulle lyssna till undersåtarna. Först var det Canada gässen som skitade ner. Sen var det Skabba, skabbräven följt av den 3 benta räven och nu räven med permanent uppehållstillstånd som lämpligen skall utvisas till de sälla jaktmarkerna.
Den nyinflyttade kvinnan eller tjejen berättade att hon sett räven stående utanför sitt sovrumsfönster och tittat på när hon klädde av sig. Med den äldre mannens visdom svarade jag "Jaha då är det en hane och jag förstår varför den är så skygg". Tyckte svaret liksom visade på sakkunskap men framför allt hur en man av världen ger en yngre kvinna en komplimang.
Nu kan ju hennes utspel på kvinnors direkta språkval betyda "bort med den" medan det för mig som man bara betyder "ingen fara så länge som det inte blir ett nos och tungavtryck på fönstret, det finns ju alltid rullgardin".
Redan när första fallet av räv med dvärgbandmask dök upp i Halland fick jag första begäran om att ta bort räven. Jag kan misstänka att när nu första fallet utanför Borlänge kommit så kommer undersåtarna nu i helgen att likt en arabisk demokratirevolt att samlas om inte på Tahrir torget i Kairo så i varje fall att med plakat demonstrera på byvägen framför Chardonnay-hyllan med krav som Ropen skalla ge räven åt allah, räven raskar över isen och Bort med fönstertittaren nu.com
Men jag tänker sitta där på min förstukvist och lugnt betrakta "De blodtörstigas skara!
Den nyinflyttade kvinnan eller tjejen berättade att hon sett räven stående utanför sitt sovrumsfönster och tittat på när hon klädde av sig. Med den äldre mannens visdom svarade jag "Jaha då är det en hane och jag förstår varför den är så skygg". Tyckte svaret liksom visade på sakkunskap men framför allt hur en man av världen ger en yngre kvinna en komplimang.
Nu kan ju hennes utspel på kvinnors direkta språkval betyda "bort med den" medan det för mig som man bara betyder "ingen fara så länge som det inte blir ett nos och tungavtryck på fönstret, det finns ju alltid rullgardin".
Redan när första fallet av räv med dvärgbandmask dök upp i Halland fick jag första begäran om att ta bort räven. Jag kan misstänka att när nu första fallet utanför Borlänge kommit så kommer undersåtarna nu i helgen att likt en arabisk demokratirevolt att samlas om inte på Tahrir torget i Kairo så i varje fall att med plakat demonstrera på byvägen framför Chardonnay-hyllan med krav som Ropen skalla ge räven åt allah, räven raskar över isen och Bort med fönstertittaren nu.com
Men jag tänker sitta där på min förstukvist och lugnt betrakta "De blodtörstigas skara!
onsdag 11 maj 2011
Abbe De Sniper, Tempelriddaren Del 1.
Det är slutet av 60-talet, den gymnasiala hippietidens flummiga tidsålder, herre min skapare så bra musik men också en ganska bekymmerslös tillvaro men framförallt så många nya utsocknes brudar, plantor som man bara måste lukta på.
Parties i massor men också stilla sessions med rökelse, myrra och stilla puffa på en vattenpipa med några flowerchilds och göra upp planer för att dra söder ut mot ett av hippietidens meckan, Marakesh i Marocko.
Men jag var inte helt "renlärig" klämde gärna Risingsbo Röd, åkte raggarbil i Västerdalarna.
Vietnamkriget rasade för fullt, nu skulle minsann alla gå i lära hos Mao Tse Tung eller ha någon kommunistisk hjälte som Che Guevara eller Fidel Castro. Men icke Abbe de Sniper, ju mer extrema människor blev åt ett håll, dessto mer gick jag åt det andra håller. Å nu skulle alla hylla de kommunistiska ideal, gå med i FNL grupper å annat oknyt. Har förresten sett några klenoder från den tiden, ja tiden har stått still för en del, för dom ser ut på samma sätt idag fast något äldre. Dom väntar väl fortfarande på den stora revolutionen trots att man numer livnär sig i kapitalismens "käftar". Men icke Abbe de Sniper.
Gymnasietiden ja. Vid sidan av partajen så skall jag bara nämna ett par episoder.
Jag satt som "oppositionsråd"i det då knallröda elevrådet och vi skulle ha en skoldans i Hagaskolans Ljushall. Som dansband hade en svensk rocklegend, som det inte gick så bra för just då, anlitats.
Vi i elevrådet hade ju lite "gräddfil" och hade lite förfest uppe i elevrummet. Själv hade jag förstärkt Risingsbo Röd med ett halvtorrt Turkiskt vin av bästa sort - Beyaz, inköpt till det humana priset 3,50 per flaska. Jag vet inte om det var samma år som jag träffade Ted Kennedy i USA men plötsligt stod han där, Jerka ja han Williams och vi kom att tillsammans inmundiga lite av den turkiska brygden tillsammans.
Det här med språk är ju bra att kunna. Tyskan var en pain in the ass, om man skulle tänka på om saker var dativspluskvamperfekt i futurum så skulle inte många ord blivit sagda.
Franskan, ja det fanns väl viktigare saker som t.ex en extra håltimme men vid ett av mina besök i klassrummet så satt vi och tragglade "Å", dvs antingen Au eller Aux. och för varje elev som svarade så sa alla Å och fick därefter säga om man menade au eller aux. Det här var en pina så jag räckte upp handen och svarade aux direkt, liksom för att spara tid. Svaret var visserligen rätt men fransklärarinnan hade en av sina sämre dagar och gav mig "rött kort" för "game misconduct".
När jag sedan lärde mig je taime och Voulez-vous cocher avec moi ce soir så var jag fullärd och klar med det franska språket och redo att erövra världen.
Den gymnasiala hippie-tidens flum hade övergått i platådojor, utsvängda byxor slimline ( insydda för perfekt kroppsanpassning) skjortor med kragsnibbar långa som taxöron, ja som en förhistorisk Travolta dinosaurie hängandes på disco "Saga" på helgerna.
Hur många sista dansen man hakat upp hakan på nån för kvällen otroligt vacker bruds axel till Rolling Stones Angie man avverkat, har jag ingen aning om.
Jag kom att arbeta för en kvinna i stan som hade en mycket vacker dotter. Dottern var så snygg att hon deltog i någon Miss-tävling i London, men blev diskvalificerad för att ha vikt ut sig i FIB-Aktuellt. Moderns tanke var nog att jag skulle vara lite "förkläde" till dottern i dåtidens europeiska Jet-set liv med St Tropez mfl. ställen och visst kom "Lovely Rita" och jag att umgås lite, för jag "visste ju var hon bodde".
Tränade mycket och efter varje träningspass eller match hamnade man alltid på Pub Mysen för att röka, hinka öl, klämma en räkmacka (hade liksom inte upptäckt pizzans förträfflighet) liksom att detta med att ta några pilsner var det bästa medlet mot mjölksyra.
Man hade egentligen en ganska bekymmerslös tillvaro. Jobb, träning, hänga på Pub Mysen eller dagtid på Hagbergs konditori med en räkmacka och ett glas mjölk och lira Searchin for a heart of gold med Neil Young på jukeboxen. Men framförallt spana brudar. Ja det var på den tiden när rökare var accepterade som en etnisk grupp, även rökare var människor.
Man var mycket vältränad och så jävla COOL att det bara inte fanns. Jag och polarna liksom ägde, ja vi var kings av gatorna i Borlänge.
Min far sa vid nått tillfälle -Son, Du kan inte bara leva på kärlek och fralla". Men man kan ju alltid försöka, nån skall väl vara den förste svarade jag.
Min syster sa för ett par år sedan "Vad har hänt med den siste rebellen"? Jodå han finns men behöver inte bevisa det varje dag, kanske är det så att jag alltid varit sån, att jag söka alternativ till "den enda vägen" men framförallt mitt måtto är - Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid!
Vi är nu framme vid 1973 och några och tjugo år gammal (herre min gud) så började en "mognadsprocess" växa fram, ett sista stort äventyr och liksom ta tag i framtiden. Att med två tomma händer skapa ett annat liv för "Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid".
End part one!
Parties i massor men också stilla sessions med rökelse, myrra och stilla puffa på en vattenpipa med några flowerchilds och göra upp planer för att dra söder ut mot ett av hippietidens meckan, Marakesh i Marocko.
Men jag var inte helt "renlärig" klämde gärna Risingsbo Röd, åkte raggarbil i Västerdalarna.
Vietnamkriget rasade för fullt, nu skulle minsann alla gå i lära hos Mao Tse Tung eller ha någon kommunistisk hjälte som Che Guevara eller Fidel Castro. Men icke Abbe de Sniper, ju mer extrema människor blev åt ett håll, dessto mer gick jag åt det andra håller. Å nu skulle alla hylla de kommunistiska ideal, gå med i FNL grupper å annat oknyt. Har förresten sett några klenoder från den tiden, ja tiden har stått still för en del, för dom ser ut på samma sätt idag fast något äldre. Dom väntar väl fortfarande på den stora revolutionen trots att man numer livnär sig i kapitalismens "käftar". Men icke Abbe de Sniper.
Gymnasietiden ja. Vid sidan av partajen så skall jag bara nämna ett par episoder.
Jag satt som "oppositionsråd"i det då knallröda elevrådet och vi skulle ha en skoldans i Hagaskolans Ljushall. Som dansband hade en svensk rocklegend, som det inte gick så bra för just då, anlitats.
Vi i elevrådet hade ju lite "gräddfil" och hade lite förfest uppe i elevrummet. Själv hade jag förstärkt Risingsbo Röd med ett halvtorrt Turkiskt vin av bästa sort - Beyaz, inköpt till det humana priset 3,50 per flaska. Jag vet inte om det var samma år som jag träffade Ted Kennedy i USA men plötsligt stod han där, Jerka ja han Williams och vi kom att tillsammans inmundiga lite av den turkiska brygden tillsammans.
Det här med språk är ju bra att kunna. Tyskan var en pain in the ass, om man skulle tänka på om saker var dativspluskvamperfekt i futurum så skulle inte många ord blivit sagda.
Franskan, ja det fanns väl viktigare saker som t.ex en extra håltimme men vid ett av mina besök i klassrummet så satt vi och tragglade "Å", dvs antingen Au eller Aux. och för varje elev som svarade så sa alla Å och fick därefter säga om man menade au eller aux. Det här var en pina så jag räckte upp handen och svarade aux direkt, liksom för att spara tid. Svaret var visserligen rätt men fransklärarinnan hade en av sina sämre dagar och gav mig "rött kort" för "game misconduct".
När jag sedan lärde mig je taime och Voulez-vous cocher avec moi ce soir så var jag fullärd och klar med det franska språket och redo att erövra världen.
Den gymnasiala hippie-tidens flum hade övergått i platådojor, utsvängda byxor slimline ( insydda för perfekt kroppsanpassning) skjortor med kragsnibbar långa som taxöron, ja som en förhistorisk Travolta dinosaurie hängandes på disco "Saga" på helgerna.
Hur många sista dansen man hakat upp hakan på nån för kvällen otroligt vacker bruds axel till Rolling Stones Angie man avverkat, har jag ingen aning om.
Jag kom att arbeta för en kvinna i stan som hade en mycket vacker dotter. Dottern var så snygg att hon deltog i någon Miss-tävling i London, men blev diskvalificerad för att ha vikt ut sig i FIB-Aktuellt. Moderns tanke var nog att jag skulle vara lite "förkläde" till dottern i dåtidens europeiska Jet-set liv med St Tropez mfl. ställen och visst kom "Lovely Rita" och jag att umgås lite, för jag "visste ju var hon bodde".
Tränade mycket och efter varje träningspass eller match hamnade man alltid på Pub Mysen för att röka, hinka öl, klämma en räkmacka (hade liksom inte upptäckt pizzans förträfflighet) liksom att detta med att ta några pilsner var det bästa medlet mot mjölksyra.
Man hade egentligen en ganska bekymmerslös tillvaro. Jobb, träning, hänga på Pub Mysen eller dagtid på Hagbergs konditori med en räkmacka och ett glas mjölk och lira Searchin for a heart of gold med Neil Young på jukeboxen. Men framförallt spana brudar. Ja det var på den tiden när rökare var accepterade som en etnisk grupp, även rökare var människor.
Man var mycket vältränad och så jävla COOL att det bara inte fanns. Jag och polarna liksom ägde, ja vi var kings av gatorna i Borlänge.
Min far sa vid nått tillfälle -Son, Du kan inte bara leva på kärlek och fralla". Men man kan ju alltid försöka, nån skall väl vara den förste svarade jag.
Min syster sa för ett par år sedan "Vad har hänt med den siste rebellen"? Jodå han finns men behöver inte bevisa det varje dag, kanske är det så att jag alltid varit sån, att jag söka alternativ till "den enda vägen" men framförallt mitt måtto är - Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid!
Vi är nu framme vid 1973 och några och tjugo år gammal (herre min gud) så började en "mognadsprocess" växa fram, ett sista stort äventyr och liksom ta tag i framtiden. Att med två tomma händer skapa ett annat liv för "Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid".
End part one!
tisdag 10 maj 2011
"Charterturist enkel eller tur och retur"
Det är sommaren 2006 och jag sitter som vanligt i solen, på förstukvisten till Chardonnay hyllan, tar ett stilla bloss, zippar på en kall bira och filosoferar. I bakgrunden hörs Radio Dalarna och allt är som det skall vara.
Återigen råder fullt krig i södra Libanon mellan Hizbollah och Israel. För en som noga följer utvecklingen så kan jag säga att "I have seen it coming" för Israel har sedan 1948 aldrig levt efter devisen "Om någon slår Dig på den ena kinden, vänd och den andra sidan till".
Plötsligt kommer nyheterna på radion "ett hundratal svenskar vill bli evakuerade", jag blir liksom mycket "trött" och säger till kvinnan "Jaha och hur många Andersson och Pettersson finns där, för några charterresor till Libanon finns inte". För det måste ju vara helt aningslösa , gränsande till dumhet vara svenska backpackers, eller......Nu vet inte sarkasmen några gränser. Gud förbjude att man skall bli förbannad när man är mitt i livs njutandets ädla konst.
Visserligen hade jag efter dryga 30-år återvänt till Sinai året innan och med ca 2 månaders marginal klarat bombningarna i Sharm el Sheik för att sedan återvända 7 gånger till är en medveten kalkylerad risk eller som jag brukar säga "här är det 45 mil till allt jävla skit".
Har tittat på lite statistik från den 19/7 2006 över antalet medborgare och nationaliteter som fanns i Libanon just då, "Sverige är det ingen som vet för det är väl brott mot någon personlig integritet".
Hur skall Sverige kunna planera för en evakuering av några hundra "svenskar"? Ja naturligtvis med båt mellan Beirut och Cypern alternativt buss till Damaskus och flyg hem.
Enligt UD så hade närmare 5000 svenskar lämnat Libanon per den 19/7 2006 varav 3700 evakuerats med flyg bekostat av svenska skattemedel.
Det förekom under evakueringsfasen en kritik mot Sverige att ca 100 svenskar satt fast i Hizbolla land, dvs mellan Israeliska gränsen och Litanifloden i södra Libanon. Men hur fan skulle detta gå till mitt i krigszonen? Och vad fan gjorde "svensken" där? Vem som helst kan ju räkna ut att det området är glödhett.
Vilka var då dessa svenskar? Jo det var, hemvändare, "semesterfirare" och någon med "Svensson" liknande efternamn som media i vanlig ordning trollat fram. Vi lär ju aldrig få veta hur stor gruppen som med svenska pass flyttat hem och om dessa får bidrag eftersända.
En positiv bit i all tragik är att man från UDs sida har sagt att en evakuering av detta slag inte kommer att genomföras utan det ankommer på den enskilda individen att avgöra vilka risker som man tar.
Nu är ju inte denna episod det enda märkliga som händer när en "flykting" kan åka kors och tvärs utan att man ifrågasätter och ställer frågorna, Hur är det möjligt? Och är det möjligt, hur kan man då uppträda med flyktingstatus och genomföra "semester resor" en sorts "ty fri" och ingen ifråga sätter om det ligger ett bedrägeri i bakgrunden?
PS! Jag är varken rasist eller lider brist på empati utan mera för ordning och reda. Jag känner en del människor med annan bakgrund och bloggen är ingen attack på Libaneser som personer utan mer hur är det möjligt med svängdörrar i det svenska samhället.
Återigen råder fullt krig i södra Libanon mellan Hizbollah och Israel. För en som noga följer utvecklingen så kan jag säga att "I have seen it coming" för Israel har sedan 1948 aldrig levt efter devisen "Om någon slår Dig på den ena kinden, vänd och den andra sidan till".
Plötsligt kommer nyheterna på radion "ett hundratal svenskar vill bli evakuerade", jag blir liksom mycket "trött" och säger till kvinnan "Jaha och hur många Andersson och Pettersson finns där, för några charterresor till Libanon finns inte". För det måste ju vara helt aningslösa , gränsande till dumhet vara svenska backpackers, eller......Nu vet inte sarkasmen några gränser. Gud förbjude att man skall bli förbannad när man är mitt i livs njutandets ädla konst.
Visserligen hade jag efter dryga 30-år återvänt till Sinai året innan och med ca 2 månaders marginal klarat bombningarna i Sharm el Sheik för att sedan återvända 7 gånger till är en medveten kalkylerad risk eller som jag brukar säga "här är det 45 mil till allt jävla skit".
Har tittat på lite statistik från den 19/7 2006 över antalet medborgare och nationaliteter som fanns i Libanon just då, "Sverige är det ingen som vet för det är väl brott mot någon personlig integritet".
Hur skall Sverige kunna planera för en evakuering av några hundra "svenskar"? Ja naturligtvis med båt mellan Beirut och Cypern alternativt buss till Damaskus och flyg hem.
Enligt UD så hade närmare 5000 svenskar lämnat Libanon per den 19/7 2006 varav 3700 evakuerats med flyg bekostat av svenska skattemedel.
Det förekom under evakueringsfasen en kritik mot Sverige att ca 100 svenskar satt fast i Hizbolla land, dvs mellan Israeliska gränsen och Litanifloden i södra Libanon. Men hur fan skulle detta gå till mitt i krigszonen? Och vad fan gjorde "svensken" där? Vem som helst kan ju räkna ut att det området är glödhett.
Vilka var då dessa svenskar? Jo det var, hemvändare, "semesterfirare" och någon med "Svensson" liknande efternamn som media i vanlig ordning trollat fram. Vi lär ju aldrig få veta hur stor gruppen som med svenska pass flyttat hem och om dessa får bidrag eftersända.
En positiv bit i all tragik är att man från UDs sida har sagt att en evakuering av detta slag inte kommer att genomföras utan det ankommer på den enskilda individen att avgöra vilka risker som man tar.
Nu är ju inte denna episod det enda märkliga som händer när en "flykting" kan åka kors och tvärs utan att man ifrågasätter och ställer frågorna, Hur är det möjligt? Och är det möjligt, hur kan man då uppträda med flyktingstatus och genomföra "semester resor" en sorts "ty fri" och ingen ifråga sätter om det ligger ett bedrägeri i bakgrunden?
PS! Jag är varken rasist eller lider brist på empati utan mera för ordning och reda. Jag känner en del människor med annan bakgrund och bloggen är ingen attack på Libaneser som personer utan mer hur är det möjligt med svängdörrar i det svenska samhället.
måndag 11 april 2011
Syrien har gjort det och i Frankrike gör man det idag
Det är den 12:e april 2011, Det multietniska Frankrike inför förbud mot Niqab och Burka. Den franska nationalförsamlingen röstade igenom förbudet med 246 ja och 1 nej (!!!). Frankrike är en demokrati och sänder en tydlig signal kring vad som är förenligt med demokratiska värderingar. Förtryck av kvinnor är inte förenligt med demokrati. Alla som vägrar att identifiera sig genom att visa sitt ansikte kan tvingas till polisstation. Om de fortsätter att vägra så riskerar man böter på ca 1400 kronor och kan beordras att sätta sig i skolbänken för en kurs i franskt medborgarskap.
Den som tvingar någon annan att bära Niqab eller Burka döms till 270000 kronor i böter och ett års fängelse.
Syrien, ett land som dels är muslimskt (ca 75% sunniter) och dels betraktas som "konservativt" har redan infört (av säkerhetsskäl???) förbud i skolan upp t.om universitetsstudier.
Vad gör vi då i Sverige?? Ångesten över att ta tag i ett problem är så stor att vissa grupper får göra som man vill. Är detta förenligt med att leva i ett fritt öppet demokratiskt samhälle?? Nej enligt min bestämda uppfattning leder detta till att vi skapar flera samhällen i ett (England har identifierat just det problemet) dvs att några skall leva som vi lär medan andra grupper får en större frihet att bevara sin särart.
Den som tvingar någon annan att bära Niqab eller Burka döms till 270000 kronor i böter och ett års fängelse.
Syrien, ett land som dels är muslimskt (ca 75% sunniter) och dels betraktas som "konservativt" har redan infört (av säkerhetsskäl???) förbud i skolan upp t.om universitetsstudier.
Vad gör vi då i Sverige?? Ångesten över att ta tag i ett problem är så stor att vissa grupper får göra som man vill. Är detta förenligt med att leva i ett fritt öppet demokratiskt samhälle?? Nej enligt min bestämda uppfattning leder detta till att vi skapar flera samhällen i ett (England har identifierat just det problemet) dvs att några skall leva som vi lär medan andra grupper får en större frihet att bevara sin särart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)