Efter 14 dagar fick jag ett mail från VDn där det stod "Känner Du Dig ensam och övergiven"? Mitt svar blev "Nej då, jag har tagit tag i Kunden som sysselsätter gud och alla". Nu var ju inte bara engagemangsfrågan problemet utan avsaknaden av vissa rutiner gjorde att pengarna läckte som ett såll men också att kundens betydelse, omsättning av olika skäl åkte ner i källaren och ingen gjorde någonting.
Överhuvudtaget kom panikproblem på löpande band som när jag började titta på dom inte var obesvarat eller åtgärdat en eller 2 månader innan jag började, utan det kunde vara 2 år gammalt skit och i vissa fall upptäckte jag att man inte ens ville ta i dom med tång.
Men jag hade gett mig fan på att i alla lägen vara hur smidig och följsam som allra helst.
När jag anställdes i april sa jag "Ge mig en laptop och jag kan köra kvällar och helger för att speeda upp åtgärds och lönsamhetsprogram". Detta kom aldrig att inträffa utan det fick bli på "dagtid" dvs processen blev utdragen tidsmässigt.
Att ställa frågor till medarbetarna eller söka information var i det närmaste totalt omöjligt, jag fick lära mig datasystemet själv för att finna svar. Medarbetarna var på många sätt speciella, fråga man så gjorde dom som strutsen, stoppade huvudet i sanden, tog dom upp ett "problem" så sa jag, bra då tar vi tag i det och löser det tillsammans! Återigen dödligt tystnad, det som var ett problem fanns plötsligt inte.
Jag anställdes den 1:a April 2010 och efter 2 månader var blodflödet på Kunden stoppat och genererade ett överskott. Den norska verksamheten hade vänt upp. Jag hade börjat implementera projekt "Affärsmässighet" vilket började generera överskott trots personalen högljudda protester.
I september 2010 rapporterade jag i ledningsgruppen att delområdena Fjärr och Utrikes, omsättningsmässigt dragit in lika mycket pengar som man gjort som man gjorde på helår 2009.
I februari/mars 2011 så var den negativa utvecklingen för länge sedan bruten och alla siffror var tillbaka till nivåer 2007/2008.
Men under tiden hade "underliga" saker börjat hända. VD kallade in mig slutet av augusti för att tala om vissa organisatoriska för ändringar. Han hade tänkt sig att anställa en logistikchef och att mitt ansvarsområde mer skulle fokusera på Fjärr och Utrikes. Den marknadschef man sökt skulle ej besättas och det kan jag så här efteråt säga, hade man anställt en sådan så hade han haft lika lite chans att överleva som en smörklick i helvetet. Nu kom den tilltänkte istället att hamna på Jale/DHL.
Jag frågade då VD : Ja vi gör som Du säger, menar Du att Fjärr och Utrikes då blir ett Affärsområde?? Nej svarade han. I Oktober kunde jag och medarbetarna läsa i ett Nyhetsbrev " Abbe" har fr.om 1:a September utsetts till Affärsområdeschef Fjärr och Utrikes"!!
Jag fick alltså beskedet via ett Nyhetsbrev och dessutom retroaktivt!!! Å värre kommer det att bli.
DF har brutet räkenskapsår dvs inte kalender år utan 1/9 - 31/8. I december 2010 blir jag kallad till budgetmöte, det har gått nästan ett helt kvartal på det nya räkenskapsåret så nu blir dessutom budgeten retroaktiv men jag skiter väl i det då får vi väl jobba lite hårdare resterande 9 månader för att ta igen dom redan gångna 3 månaderna. Jag får i knäet en historiskt, erfarenhetsmässigt betingad förlust om vilken jag säger "Är inte van med sådana tal, måste göras bättre".
I februari 2011 så får jag den befattningsbeskrivning som jag skulle ha haft 1/4 2010 och som dessutom gällde den tjänst som jag fick reda på i oktober som gällde från september!!!
Jag deltar i årsmötet i januari 2011 på nått sätt känns det mesta fel. Den store Mesias, den nye logistikchefen presenteras men ej till namnet men jag vet vem det är. En klasskamrat från gymnasietiden, sedermera på MF och SATEBA. Informellt får jag veta att han utlovat 23 friska miljoner från SATEBA.
Vid ett personalmöte!!!! i februari får jag veta av den person som ledde den informella maktstrukturen (dvs den som inte skall veta utan bli informerad) att ledningen där jag sitter beslutat om en omfördelning av pengar från mitt affärsområde till Flisavdelningen. Hur skall jag kunna stå för en budget när man går in och för över pengar till den sidan som så hårt kritiserat VDn med krav på avgång ett år tidigare.
Jag inser att jag är kanonmat, han tar pengar och ger till kritikerna samtidigt som "Mesias" är på väg in och han överlevde årsmötet 2011 utan anmärkning.
Nästa ledningsmöte så konfronterar jag VD och frågar "Hur har Du tänkt nu då"?
I mars så tar vi ställning och jag lämnar företaget per 1/4. Ekonomichfen som varit med sedan DF bildades kommer in på mitt rum och stänger dörren, vi småpratar lite och hon bekräftar att halvårs siffrorna för mitt verksamhetsområde är tillbaka till nivåer som var innan finanskrisen 2008. Sen tror hon att orsaken till att jag sagt upp mig var samarbetssvårigheter med RJ. Visst skulle det definitivt ha kunnat vara så men det var det ju inte.
Jag säger inte, för att kunna utföra och lyfta verksamheten och genomföra det som måste göras så krävs att den ytterst ansvarige tar beslut och med kraft står bakom det hela och inte bara kortsiktiga lösningar för att överleva.
Min fru är helvild, och gillar definitivt inte att jag står med rak rygg och böjer inte min nacke.
Samtidigt så söker MF en transportchef och min fru tvingar mig att söka, hon förstår inte mig när jag försöker förklara att det kan vara så att BB är satt under tryck för att göra något och jag har ingen lust att bli "kanonmat".
För övrigt är det samma rekryteringsbolag som så iskallt räknade ut mig när jag sökte till DF. Jag blir full i skratt när svaret kommer - Jag saknar allt vad branscherfarenhet gäller, jag saknade precis allt. Hade det varit säg 3 år tidigare så hade jag varit stolt att få arbeta för MF men säg att min bristande branscherfarenhet kändes rätt bra.
Innan jag slutade så samtalade Tobbe Westman Platschef Borlänge/Falun ( vi kännde varandra från förr)och jag lite kring anläggningsjobbet för IKEA och Kupolen. Det fanns generellt ett missnöje bland entrepenörerna kring MFs stora dominans på anläggningssidan och man önskade att någon ny aktör kom upp på banan. Mitt engagemang i denna fråga utgick helt från att det fanns en önskan från marknaden om en ny aktör och detta passade mig som fisken i vattnet, det fanns bland oberoende transportörer även en viss önskan kring att inte köra för MF, så det blev lite av att lägga upp en plan för alla "missnöjda" och på något sätt kunna utmana den "Store". Jag har alltid varit och är en retsticka men bara grejen att DF finns i lejonets kula det var bara förmycket.
I Februri 2012 gjorde jag en rajd ner på Norra Backa och fick en hel del information även om jag inte längre är intresserad.
Träffade bl.a BP på MFs åkarhus och han var ganska väl insatt i DFs tumult men jag sa inte mer än att jag är inte förvånad.
Årsmötet i januari 2012 lär ha tagit 20 minuter under stort tumult, VD är åter ute och seglar för det visar sig också att med den nye Logistikchefen kom ytterligare 2 medarbetare samt en konsult, och det skall in stora pengar för att orka med en sådan "investering", så nytt årsmöte är satt i april.
Var och en får själva bedöma om jag har misslyckats här i världen men "mina siffror" talar ett tydligt språk. Tyvärr så blev den oslipade diamanten inte en riktig diamant och som på, om inte på alla plan, så i vart fall kunnat irritera marknaden men också kunnat leda DF 30 år framåt i tiden.
Jag är fortfarande samma kille som jag alltid varit, det finns ingen förljugenhet, jag har alltid försökt att göra mitt bästa och lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar