Ända sedan etableringen av NTS 1989, så kom vi av strategiska skäl att samarbeta med MaserFrakt, för att nämna något så var medarbetarna lite av fixare vilket passade in i min filosofi.
Då hette det kundanpassning idag kallas det ineffektivitet/resursslöseri eller kvalitetsbrist.
Vi matade Masers distributionstrafiker men också Fjärrlinjerna främst på Stockholm, Göteborg och Helsingborg/Ystad.
Uppenbarligen var MaserFrakt inne på den linjen att man skulle ha en utrikesverksamhet och man startade "MaserSped". Man anställde Peter Munch, en tidigare kändis från Autotransit världen (Utrikesbolag ägt av Bilspedition) samt min tidigare kollega och kundtjänstmedarbetare, Elisabeth Johansson.
Jag tolkade MaserSpeds etablering som en direkt fientlig handling och beslutade att över en natt flytta våra volymer till Högosta och Jale Åkeri direkt och inte via ASG/DHL organisationen. Det skulle råda absolut tystnad.
Varför detta drag?
Jo, sedan gammalt fanns inom MaserFrakt en konflikt mellan anläggning och fjärr/distribution eller om man så vill anläggningsdelägarna tyckte att det här med terminal och fjärr var nått som katten släpat in.
Jag chansade på att berörda Maseråkare skulle om man tappade volymer också betrakta MaserSped som nått katten släpat in. För MaserSped skulle under en period inte tillföra delägarna något utan bara generera kostnader.
Det man inte hos Maser visste var att Åke och jag hade redan täckt in, ett i Sverige relativt ovanligt vid den här tidpunkten trading/mäkleri dvs vi satt redan med en betydande verksamhet där vi köpte och sålde laster. Ganska kul grej faktiskt en telefon vid vardera örat, köpte ett lass och sålde lass på nån minut och tjänade 300 spänn, skit kul var det.
Nåväl MaserSped blev inte långlivat och efter detta rådde fred och gemensam utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar