All persons and events are all fictional.
Det är fredag den 8:e oktober anno 2010, min 12:e säsong på 10 milaskogen eller Järnbärarland som medeltida källor skulle ha kallat området. På nått sätt känns historiens vingslag än idag.
Kvinnan sa förr att jag "inte var kontaktbar" från midsommar å frammåt och kanske var det så, en koll av utrustning, packa i och ur ryggsäck ,raggsockor, långkallingar, en sniff och ok en säsong till utan Ariel Ultra.
Fredag den 8:e oktober 2010, planen var att landa i Malung (orten faktiskt sant) runt 14 tiden, hemma hos Hebbe och sedan skulle vi ta oss väster ut mot jaktkojan (sant) och checka in runt 15. tiden. Just i år sprack allt.
Kom mig iväg "lätt försenad" och efter drygt 3,3 mil i Mockfjärd, hel..e Ryggsäck å termos. Vände å for tä bax hem.
Slet upp dörren, å frun sa på det där kärleksfulla sättet som bara en kvinna kan säga det- Va har Du glömt nu då!
Med all manligt pondus säger jag " Käresta, jag kom till Mockfjärd och min hemlängtan blev allt för svår" och med en mans list försökte jag "släta över" det hela genom att försöka ge henne en innerlig kyss. Kvinnor har en osannolik förmåga att visa klentrohet till "mannens visdomsord". Jag vet inte om det beror på naturbegåvning eller det faktum att jag hämtade termos och ryggsäck från källaren. End part one:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar