Det är i juni månad och kanske den varmaste dagen, kvicksilvret ligger på dryga 70grader.
Platsen är Khatib El Keil i Sinaiöknen, Khatib skulle väl betyda "berg" eller nått på arabiska och Kh uttalas som om man försöker harkla sig. Som alla män så måste man sätta namn på saker och vårt blev El Scorpio Hill eller om man så vill OP 1106. Nåväl detta "berg" är egentligen en väldig sanddyn på ca 150 meter och enligt kartan i min ägo så finns inga data för området österut dvs öknen rör sig ständigt.
Vad är då så märligt med denna plats förutom att "åtta gangstergrabbar" tältade på toppen, jo här stod det största pansarslaget sedan slaget vid El Alamein. Det var faktiskt så att i Cairo fanns åsnekärror med hjul från stridsvagnar tagna vid El Alamein och då talar vi om 2:a världskriget.Här fick jag en uppenbarelse.
Vi for genom staden Ismaelia öster ut, passerade ett vattentorn där tre av fyra ben som höll uppe reservoaren endast bestod av armeringsjärn resten hade Israeliskt flyg övat på.
Färja över Suez-kanalen och vidare längs Jerusalem Road och efter ca 20km in i öknen kom vi till "apburen", en Egyptisk vägspärr. Vad jag inte visste då var att denna plats kunde ha blivit den sista platsen jag besökte i mitt liv.
Direkt efter "apburen" svängde vi in på "Infantary Road" och vidare rakt söderut ett par kilometer till en 90graders sväng. Som allting annat så var området hårt minerat och med blingångare i form av bl.a klusterbomber. Det här området och några mil söder ut tillhör än idag en av jordens farligaste platser.
Landrovern protesterade högljutt när vi tuggade oss upp för "Khatiben" sista biten låg armeringsmattor vilket underlättade.
Det var hett, ja hetare än i helvetet och värmen fullständigt sug all kraft ur en vältränad kropp, man orkade inget, man var förbannad och irriterad.
Väl uppe på toppen räknade jag in kvarvarande stridsvagnsvrak- 120 stycken och mitt i detta kaos förkolnade mänskliga kroppsdelar som vi började "artbestämma" och lägga i påsar.
Operation Omega var i det närmaste över. Operation Omega var ett finare ord för "Turkisk Kamelmarknad" dvs handeln med lik, 2 israeliska kroppar mot 3 egyptiska, å så där höll budgivningen på.
Jag satt mitt i skiten och blickade ut över landskapet och började fundera. Jag vill inte dö i denna förbannade sandlåda, staying alive what ever it takes. Låt inte det Du ser eller upplever ta Din själ. Upp till nu hade alla och när jag säger alla moraliska värderingar upphört, andra spärrar försvann, total likgiltighet.
Jag funderade också baserat på lite tidstypisk Palme-anda, kan det verkligen vara på det sättet att vi västerlänningar har så rätt och att araberna, muslimerna har så fel eller kan det vara så att det är dom som har rätt.
Kanske var det vätskebrist som fick mig att sitta som en profet och få en uppenbarelse denna glödheta junidag mitt ute i landet uppochner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar