Project on the blogg

1. The Washington Connection.
A story that starts in Northhamptonshire in the UK and ends up by the first president of the USA. Also the story behind the US flag, the stars and stipes. (pictures), Publicerad 2013-09-29
2. The Norman invasion of the UK in 1066.
A story of norman knights and an anglosaxon who could have been the person behind Robin Hood and Ivanhoe, all starts in a little village in Northhamponshire, the end of the viking age, or?

Last train to Al Arish or for a fistful of dollars

De allra flesta svenska UN soldater som tjänstgjort i Sinai, förknippar "Last train to Al Arish" med det rostiga och förvridna tåget som fanns längs järnvägen vid Al Arish i norra Sinai.

Men jag tänkte med anledning av det laglösa tillstånd som råder på Sinai halvön sedan 2011-2012 försöka ge en annan bild kring orsaken till "beduinernas frustration" och laglöshet. för det finns enligt min uppfattning en sådan.

När den svenska UN bataljonen 54M vaknade upp i Sinai öknen 1974, vad visste vi om beduiner, fellahin eller araber? Vi kallade den inhemska befolkningen, yxor.
Begreppet yxa tillkom under den 1:a UN bataljonen i Gaza i december 1956 och själva begreppet yxa kom under vår tid, enligt order, att förbjudas som tilltal.
Egentligen ingenting, beduiner var några man sett på en Holywood film som red på kameler utrustade med svartkruts bössor och kroksablar. Trots detta befann vi oss i Al Ayadida beduinernas dirha. Men i den första buffertzonen fanns av naturliga skäl, inte en enda beduin i öknen, bara ADF (sedermera ändrat till ARE) och IDF soldater.

Ett skäl tilldagens laglöshet i Sinai öknen som brukar anges är fredsavtalets eller Camp David avtalets indelning och reglering av den egyptiska militära närvaron i Sinai. En indelning som gjordes 1979 och gäller än idag.

A zonen får innehålla militära styrkor. B zonen i huvudsak polis med lite tyngre utrustning. C zonen endast gränspolis och det är väl främst i C zonen som det pågår kriminell aktivitet främst i norr kring Al Gora, MFO´s norra camp.

Att ensidigt säga att Camp David avtalets C-zon med avsaknad av militär närvaro utgör grunden för laglösheten är inte helt korrekt för när "revolutionen" kom och Mubarak störtades och militären fick makten och man införde undantagstillstånd så inträffade det märkliga att "gränspolisen" med viss lukrativ verksamhet, packade och åkte hem dvs kvar i området fanns ingen myndighetsutövning.

Men mycket av "kriminella beduin ligor" skulle jag för 40 år sedan, i princip avfärdat som medialt trams eftersom att en del av det som sker, strider mot beduinska seder. Å andra sidan är det fullt möjligt att "för en handfull dollar" bryta mot det centrala, nämligen stammen och dess värderingar..
När jag återvände till Sinai i månadsskiftet oktober/november 2005 dvs efter bombningarna i Sharm el Sheikh på kvällen den 23 juli 2005, så visst var det lite skillnad mot mitt besök i mars/april samma år.
Mubark regimen hade arresterat ett par hundra personer i Al Arish området som ansvariga för dådet och med utgångspunkt från den vetskapen ställde jag lite frågor och fick av en "local" bl.a det intressanta svaret "It´s within their house". Så vad är det som händer i just Al Arish?
Men innan vi drar norrut så är ju "beduin frågan" intressant eftersom att både Sharm el Sheikh bombningarna 2005 och Dahab bombningarna 2006 skedde på Muziena beduinernas område och i båda fallen anges beduiner som medskyldiga Som huvudansvariga har Abdullah Azzam Brigaderna respektive Jamaát Al Tawhid wal Jihad utpekats.
Motivet bakom bombningarna i Dahab skall enligt en rapport från International Crisis Group ha varit "targeted at the Mubarak government and stem in part from a "deep resentment" of the local people of the northern Sinai over discrimination in "jobs and housing" by governmental programs.
Återigen så är uppenbarligen norra Sinai inblandat.
För de berörda Muziena beduinerna handlar det mest om "egna landområden" som exploateras. Men när jag tittar på Muziena beduinerna och jobb under den framväxande turistindustrin i södra Sinai så har man i allt väsentligt själva tackat nej till bland annat byggjobb p.g.a av för dålig betalning. Jobben gick då till egyptier och Sudaneser. I min värld insmyger sig frågeställningen, vad är det för sysselsättning som ger mer pengar än ett jobb.
Nu kan det givetvis vara så att när det gäller Muziena beduinernas eventuella inblandning, så behöver det inte vara så.
Vad gäller exempelvis landfrågan så skulle jag vilja citera Sheik Abu Qabbal (avrättad på en frisörsalong i bästa Chicago stil den 19:e maj 2012) från Sawarka stammen uppe i Al Arish " The tribe comes before the state, the state comes before the islamist". Detta är på nått sätt "the bedouin way" och står delvis i motsatts till Islam.
Men det är kanske just detta som gör att Sinai beduinerna känner sig "åsidosatta" av centralregeringen i Kairo, staten äger all mark och beduinerna har "brukande rätt" och i takt med utvecklingen så så inkräktar det på "the bedouin way".
Vi reser norrut, mot Al Arish. När det gäller beduin stammarnas Dirha, så är norra Sinai av olika skäl, en smältdegel och speciellt området Sheik Zuwayed.
Men här finns också två stammar av lite större format, de gamla fienderna Sawarka och de nordliga Tarabinerna, där Sawarka "kontrollerar" Al Arish. I muntlig tradition bland Sinais beduinstammar brukar dessa båda vara kända för att lösa konflikter med våld.
Sawaka, en gång fördrivna från Gaza området under Napoleons erövring av området, 1779-1801 och ersatta med Tarabinerna.
Att hitta något konkret kring just Tarabinerna är svårt eftersom att man i huvudsak kommer att hamna "på fel sida gränsen" i Negev-öknen. Men det jag vet är att Tarabinerna betraktar Egyptierna som sina fiender, allt enligt muntlig tradition och som härör sig från Ali Bey´s regim 1750-1779 när han beslöt sig för att utrota Tarabinerna från "mainland Egypt". Så varför skulle dom helt plötsligt underkasta sig centralregeringen i Kairo?
Just historien, den muntliga, kring Tarabinerna kan på många sätt åskådliggöra svårigheterna i dagens Mellanöstern. Vem är vem och varför, en resa i historien men också en resa mellan dagens nationalstater, man kan med all rätt kalla dom för araber, egyptier, israeler, jordanier eller palestinier beroende på när, var, hur man befunnit sig historiskt. Min uppfattning är att för beduinerna är det ganska malish och jag ansluter mig till Sheik Abu Qabbal´s uttalande "The tribe comes before the state, the state comes before the islamist".

 Att Al Arish är ett kommersiellt centrum, på både gott och ont är ingen tillfällighet, närheten till den lukrativa smuggeltrafiken till och från Gaza är betydande där exempelvis en smugglad Ak 47 till Gaza betingat ett värde på ca 1500 dollar och när revolutionen genomfördes så strömmade Ak 47 den andra vägen till ett värde av 3000 dollar detta exklusive mutor till polisen för att "se åt ett annat håll".

I min värld har det funnits misstankar om att det måste finnas andra intressenter än beduiner som organiserar, kontrollerar och styr "handeln".
Men är det så att Sawarka kontrollerar handeln till 100%?
Kanske inte riktigt, följande inträffade utanför Al Arish en dag 1987.

"En incident i Al Arish, den sörsta staden i Sinai, styrd av en maffia bestående av 7 familjer beskrivs på följande sätt. En dag bestämde en familj att ta en strandfastighet från en lokal beduinstam. När den lokala beduinstammen vägrade ge upp så vände "familjen" åter till Al Arish men kom tillbaka beväpnade med handeldvapen och gevär så mötte man beduinerna som svarade med Ak-47 och handgranater".

För det första så får jag här en bekräftelse på mina misstankar, det finns en maffia som är aktiva i gränshandeln med bl.a Gaza och som ej är kopplade till beduinerna, i detta fall med största säkerhet Sawarka (före 1799/1801 bebodde Gaza stripen).
Så här har vi alltså en maffia (vilka dom är vet jag inte just nu) vi har beduiner, palestiner (vilka dom nu är om man skall vara ärlig) vi har olika islamistgrupperingar, salafister och alla profiterar dom på det Hamas ledda Gaza.
För beduinerna handlar det mycket om Mellanösterns konflikt mellan att vara registrerad landägare och generationers nyttjande rätt.
Är det rimligt att tro att någon som tjänar pengar på "eländet i Gaza" har någon som helst ambition att få ett normaltillstånd i området? Är det rimligt att anta att "affärsmän" utnyttjar tunnlarna för att ta sig in i Gaza och bränna några raketer så att "marknads efterfrågan" ökar?

Jag skulle kunna skriva mycket mer men det får bli en annan gång, kanske om varför Tarabinerna har egypten som fiende och som tog över Gaza från Sawarka.

Project on the blogg

Hopefully I will be able to finish my blog with an explanation of lawlessness Sinai desert, a journey in history, but also the present. A trip to the Middle East's mystique among Bedouins and others. Who's who and why.

"De fyra musketörerna" från UNEF I, Cypern och UNEF II

Det är Lördag den 6:e Juli, nådens år 2013, och jag lyckas äntligen sammanföra byns fyra gammelyxor för att ta en bild.
Jag visste att alla för en gångs skull var i byn samtidigt men det är mycket som skall stämma ändå för det verkar som om grånade gentlemen efter yrkeslivet har ett otroligt späckat tidsschema.
Jag tar en rövare och drar genom byn, jag föreslår att vi träffas hos Charlie, O fifteenhundred sharp, begär att få 10 minuter av deras agenda och att man medtager en yxa. Redan vid andra besöket så håller min plan på att spricka men det löser sig.
Först kan vi säga att det här med yxorna väckte lite frågetecken för vi hade alla den bestämda uppfattningen att ordet yxa var ett skälsord för den inhemska befolkningen. Men jag förklarade lite av dagens innebörd och man kunde tydligt se hur hur gentlemännens ögon plötsligt blev 40-50år yngre och man skrattade kring denna yx symbolik.
Här har vi UNEF I från 1961/62, bataljon 13G till det "kaotiska" slutet med bataljon 31G, 1967. Vi har en representant för Cypern med 38C, 1967 och mig själv, mini yxan från UNEF II bataljon 54M 1974, den första sk. sommarbataljonen.
Men det finns flera beröringspunkter, förutom att vi i egenskap av fastighetsägare utgör en "etnisk minoritet" på 11-12% i byn.

Från vänster: Roger 13G (Gaza) 1961/62, Abbe 54M (Sinai) 1974, Berndt 31G (Gaza) 1967, KG "Charlie 38C (Cypern) 1967.

Roger tjänstgjorde som signalist, han är nyfiken, insatt i cybervärlden och följer olika FB grupper med anknytning till UN missions. Han har också försett mig med bilder som jag publicerat. Han kom även att tjänstgöra någon vecka vid detachment Sharm el Sheijk. På den tiden som han säger " det fanns några fiskare och några beduiner". Just Sharm el Sheijk är väl en beröringspunkt eftersom att jag varit ner ett antal gånger. Roger och jag har väl pratat en del kring "livet i öknen". lite kring Camp Falkenberg och Baldersborg men också hur man lyckades ordna Baccis resor till Israel med Canadensarnas Caribu. Men man bodde också i baracker. På båda de sistnämnda punkterna skiljer sig Rogers och min bataljon, i vissa delar sig åt.
Eller som jag sa till Roger " Baracker? Utvecklingen gick då inte framåt på 12 år eftersom att vi bodde i tält".
Roger sökte till 12G men var tydligen "ett medicinskt kronvrak" och fick nej. Skam den som ger sig så sökte han 13G och nu var alla " 2:or släckta", plötsligt kärnfrisk. Men han säger med ett skratt om det inträffade " Jag hade tur, för 12G blev Kongo-bataljon och hamnade mitt i smeten".
Roger och jag "skyldrar yxa" och beger oss hemöver och han kommer att berätta en historia kring en svensk Kongo soldat som föreslogs till tapperhetsmedalj i strid men som fick ett levnadsöde som berörde. Först tänkte jag skriva om storyn för att lyfta fram den hjälte men ju mer jag funderade kring, på sättet han slutade sina dagar, ju mer tveksam blev jag. Men vi får se kanske storyn kring NN dyker upp.
Berndt, hade sökt FN-tjänst och placerades i beredskapsbataljon 9B, föga visste han vad som skulle komma då 9B förvandlades till 31G, den sista svenska FN-bataljonen under UNEF I. Samtidigt på Cypern befann sig  medic-sergant KG "Charlie"på bataljon 38C. De hade ingen aning om varandra men deras vägar kom att korsas i juni 1967.
Men Berndt har berättat lite kring kaoset på beachen, när man inväntade evakueringen till Cypern, när israelerna runt den 6:e juni 1967 rullade in i inledningen av 6 dagars kriget. Han har beskrivit händelsen på följande sätt: "Vi satt på beachen och inväntade fartygen som skulle evakuera oss till Cypern, när helvetet brakade loss. Vi hade ingenstans att ta vägen, på ena sidan Medelhavet och på landsidan IDF. Vi hade inga spadar så vi började gräva ner oss med våra händer och hjälmar".
Berndt och jag kom, jag tror det var 2003, att tjänstgöra tillsammans inom ramen för Hemvärnet, han i övningsledningen och jag som färsk stf. plutonchef.
KG eller Charlie befann sig på 38C och har berättat lite kring 31G´s ankomst efter evakueringen "Dom var tysta och lågmälda". Men han berättar också vad ett befäl sa " Hemma när man beordrar rekryterna att med spade gräva så tar det en hel dag. Här behövdes ingen order och grävningen var klar på en timme".
Annars berättade KG om Canadensarnas respekt när dom mötte en svensk 20-åring som var medic-sergant, hur dom gick upp i enskild ställning och gjorde honör av respekt. Själva var Canadensarna stamanställda och några å 30 innan man uppnått medic-sergant status.
Jag lyckades faktiskt bidra till att Charlie fick sitt Fredspris diplom, kanske en av de sista innan avdelningen lades ner.
Ja så slutade dagen. Av mina 10 minuter blev det i alla fall dryga 30 minuter när "gubbarna" började prata down the memory lane. Vi talade om att försöka puzzla ihop en grillkväll för att ljuga vidare. 

Ongoing projects

Over the next week, I expect to be finished with "Last Train to Al Arish or a handful of dollars," a description of lawlessness Sinai desert.
This week, Swedish Foreign Ministry issued the warning not to stay north of the ancient "Kings Highway" or Pilgrim Road, the road between Suez and Taba.

Message 1461

Den 19:e Maj får jag från en vän en förfrågan om att undersöka en viss RS som dykt upp på 68M`s hemsida (1977 dvs 3 år efter det att jag lämnade Sinai), en "yxa" som säger sig vara från Baluza och känner igen folk från bildgalleriet.
Det här kom i samband med att en person i en FB grupp ifrågasatte min identitet. Men jag hade ett alias och en viss kännedom om beduinstammarna i Sinai, så jag lovade att på nått sätt kolla om RS verkligen var den han utgav sig för att vara.
Så jag lade in ett artigt och relativt kort meddelande på hemsidan och efterfrågade bara vilken beduinstam han tillhörde och svaret kom sedermera, han tillhörde Al Akharsa tribe.
En vidare koll visade att RS hade en mailadress som angav DM.
Det är klart att man funderar lite kring RS och DM, men också att R:et i namnet är det samma som fastemånaden på arabiska.
Den 29:e Maj svarar RS att han tillhör Al Akharsa tribe. 
Jag återrapporterar, vad jag fått fram med tillägget att han bör vara minst 37 år gammal och skolad, stamtillhörigheten Al Akharsa stämmer i aktuellt område.
Den 29:e Maj får jag så ett meddelande på FB som säger "Message 1461" kan vara dynamit med tillägget "Beware".
Jag gör misstaget att inte omedelbart kontrollera innehållet i "message 1461". Utan går snabbt in i en fundering kring hur jag skulle kunna skydda mig och min familj. För har jag hittat honom så kan han hitta mig.
Jag tar bort blogginlägget kring Al Akharsa helt enkelt för att det är det enda "negativa" som jag skrivit kring en stam. Men å andra sidan, "jagar" han mig för min identitet så har jag redan begått misstag.
Den 15:e Juni går jag in på hemsidan, med "en dåres försvarstal " och granskar "message 1461".
Här finns inget "hot" eller annat vad gäller min person eller familj!
Vad det handlar om är en episod som uppstod när, efter 32 år, ett gäng svenska grabbar återvänder till Sinai och söker spåren efter svunna tider.Om tusen år kommer arkeologer att fundera kring Swedish Graffiti i Sinai öknen på samma sätt som vikingarna satte lite klotter i en kyrka i "Mikklagård"?
Det här händer 2009 och vad jag kan se så handlar det om den "tredje mannen" på en film som innebar att grabbarna hamnade i fängelse , allt detta kring Al Akharsa.
Så jag kan fortsätta som förut trpts "Message 1461", förutom att jag kommer att ha 2 läsare i USA, snabbt på det i samband med publicering av detta inlägg.
 

En helt vanlig kväll i skogen

Jag och granngubben (salig i åminnelse) sitter en kväll på trappen till förstukvisten, dricker lite brännvin och ljuger lite om vad som händer och sker i byn. Ja, brännvin och brännvin, granngubben dricker denna dryck medan jag zippar på nån bira i vanlig ordning. Emellanåt frågar han om jag vill ha en vinsup, ja han brukar kalla drycken det, när han börjar komma iform.
Givetvis kommer vi osökt in på ämnet -Räven! Denna "terrorist" som stulit barnsportskor av märket Adidas hos en granne och en sandal på vår förstukvist.
Han säger " Du det måste vara nått fel på räven för vi lade ut mat på en plasttallrik och han har tippat av maten och tagit tallriken och dragit till skogs".
I vårt mys stadium så nickar vi och säger unisont - Jo så är det nog.

Längst bort T-korsningen och lite något närmare vägen upp mot Chapel Hill, i den korsningen lekte några räv-valpar när grannens katt, Sotis alias Svartenbrant närmade sig och gav en nyfiken räv-valp lite stryk.

 

Plötsligt i T-korsningen dyker en älg upp, vilket definitivt inte tillhör vanligheterna i själva byn. Det är en kviga. Jag lutar mig mot granngubben och säger " Skall jag locka hit älgen"? Ja för katten säger granngubben upphetsad.
Jag kupar händerna runt munnen och täpper till näsan och stöter fram " Öh,öh öh". Som gen gamle älgjägare man är, det är nu det börjar bli spännande.
Älgen tvärstannar, tittar mot vårt håll och klipper lite med öronen. Den ser oss inte och känner i vart fall ingen mänsklig lukt, den är i min kontroll just nu. Säger till frun att hämta kameran innan jag tar två nya "Öh, öh".
Jodå, det fungerar älgen vänder och kommer gående längs byvägen emot oss och min plan är att få den att gå förbi oss på byvägen.
Men så händer det som bryter kontakten, frun öppnar dörren med lite baksug. Ljudet är tillräckligt för att älgen skall vika av längsvägen upp på Chapel Hill.
Jag tittar åt det andra hållet, mot stigen ner mot badplatsen.... nej ingen älg passerar, den måste stå och kolla läget på kullen (Chapel Hill) mitt emot försukvisten.
En plan formar sig i mitt huvud. Du säger jag, ta Dolly (våran hund) i koppel och gå ner halva stigen mot badet. Sedan tar Du Dig upp för kullen och stöter ut älgen samma väg som den gick in, så att jag kan ta ett kort!
Sagt och gjort, granngubben tog hunden och satte iväg på denna älgjakt. Jag smyger ner till elstolpen (som syns på bilden) och väntar i stillhet.
Plötsligt ser jag en rörelse i ögonvrån på granngubbens tomt, jag rör mig inte utan sneglar så mycket jag kan och där på väg rakt mot mig kommer...räven med något i munnen som påminner om en plast tallrik.
Jag väntar i vad som verkar vara en evighet.. för jag får bara en chans om jag är tillräckligt snabb för att föreviga räven med en tallrik i munnen. Jag gör mitt drag... men det händer inget med kameran och räven försvinner som ett lavemang samma väg som han kom. Filmen i kameran var inte framdragen efter föregående kort och tallriken i munnen på räven var i själva verket en T-kaka.
Plötsligt river Dolly i på kullen mitt emot, kontakt med älgen! Jag blir lite lätt tårögd över att den tvärhand höga, åtta kilo tunga trevägskorsning, faktiskt skäller älg!
Jag är beredd, men det kommer ingen älg som planerat, så vart for den? I sjön?? Knappast troligt.
Efter en liten stund kommer granngubben, lite lätt tilltufsad, full i blåbärsris och löv och säger " Jag såg den aldrig". Jamen hur Du ser ut, vad har Du gjort?? Han flinar lite och säger " träskor i skogen är inget bra och när åtta kilo Dolly stack som en kanonkula så landade jag i blåbärsriset.
Jag tog senare på kvällen Dolly och spårade vad som hänt, så jag vet vart älgen reste.
Granngubben och jag tog oss några klämtare och hade iallafall fått en nog så annorlunda kväll där på skogen.