En helt vanlig kväll i skogen

Jag och granngubben (salig i åminnelse) sitter en kväll på trappen till förstukvisten, dricker lite brännvin och ljuger lite om vad som händer och sker i byn. Ja, brännvin och brännvin, granngubben dricker denna dryck medan jag zippar på nån bira i vanlig ordning. Emellanåt frågar han om jag vill ha en vinsup, ja han brukar kalla drycken det, när han börjar komma iform.
Givetvis kommer vi osökt in på ämnet -Räven! Denna "terrorist" som stulit barnsportskor av märket Adidas hos en granne och en sandal på vår förstukvist.
Han säger " Du det måste vara nått fel på räven för vi lade ut mat på en plasttallrik och han har tippat av maten och tagit tallriken och dragit till skogs".
I vårt mys stadium så nickar vi och säger unisont - Jo så är det nog.

Längst bort T-korsningen och lite något närmare vägen upp mot Chapel Hill, i den korsningen lekte några räv-valpar när grannens katt, Sotis alias Svartenbrant närmade sig och gav en nyfiken räv-valp lite stryk.

 

Plötsligt i T-korsningen dyker en älg upp, vilket definitivt inte tillhör vanligheterna i själva byn. Det är en kviga. Jag lutar mig mot granngubben och säger " Skall jag locka hit älgen"? Ja för katten säger granngubben upphetsad.
Jag kupar händerna runt munnen och täpper till näsan och stöter fram " Öh,öh öh". Som gen gamle älgjägare man är, det är nu det börjar bli spännande.
Älgen tvärstannar, tittar mot vårt håll och klipper lite med öronen. Den ser oss inte och känner i vart fall ingen mänsklig lukt, den är i min kontroll just nu. Säger till frun att hämta kameran innan jag tar två nya "Öh, öh".
Jodå, det fungerar älgen vänder och kommer gående längs byvägen emot oss och min plan är att få den att gå förbi oss på byvägen.
Men så händer det som bryter kontakten, frun öppnar dörren med lite baksug. Ljudet är tillräckligt för att älgen skall vika av längsvägen upp på Chapel Hill.
Jag tittar åt det andra hållet, mot stigen ner mot badplatsen.... nej ingen älg passerar, den måste stå och kolla läget på kullen (Chapel Hill) mitt emot försukvisten.
En plan formar sig i mitt huvud. Du säger jag, ta Dolly (våran hund) i koppel och gå ner halva stigen mot badet. Sedan tar Du Dig upp för kullen och stöter ut älgen samma väg som den gick in, så att jag kan ta ett kort!
Sagt och gjort, granngubben tog hunden och satte iväg på denna älgjakt. Jag smyger ner till elstolpen (som syns på bilden) och väntar i stillhet.
Plötsligt ser jag en rörelse i ögonvrån på granngubbens tomt, jag rör mig inte utan sneglar så mycket jag kan och där på väg rakt mot mig kommer...räven med något i munnen som påminner om en plast tallrik.
Jag väntar i vad som verkar vara en evighet.. för jag får bara en chans om jag är tillräckligt snabb för att föreviga räven med en tallrik i munnen. Jag gör mitt drag... men det händer inget med kameran och räven försvinner som ett lavemang samma väg som han kom. Filmen i kameran var inte framdragen efter föregående kort och tallriken i munnen på räven var i själva verket en T-kaka.
Plötsligt river Dolly i på kullen mitt emot, kontakt med älgen! Jag blir lite lätt tårögd över att den tvärhand höga, åtta kilo tunga trevägskorsning, faktiskt skäller älg!
Jag är beredd, men det kommer ingen älg som planerat, så vart for den? I sjön?? Knappast troligt.
Efter en liten stund kommer granngubben, lite lätt tilltufsad, full i blåbärsris och löv och säger " Jag såg den aldrig". Jamen hur Du ser ut, vad har Du gjort?? Han flinar lite och säger " träskor i skogen är inget bra och när åtta kilo Dolly stack som en kanonkula så landade jag i blåbärsriset.
Jag tog senare på kvällen Dolly och spårade vad som hänt, så jag vet vart älgen reste.
Granngubben och jag tog oss några klämtare och hade iallafall fått en nog så annorlunda kväll där på skogen.