Året är 1983 och jag har blivit utnämnd till säljledare ASG (DHL) och Division Europa med placering vid Borlänge-kontoret.
Egentligen en på ren svenska, jävla tid med ständiga omorganisationer.
En av mina största kunder var Clas Olsson i Insjön och jag satt med kontrakt för import av varor från jordens alla hörn.
En dag ringde min kontakt, Gunnar Segerström Administrativ chef och undrade om jag kunde komma förbi man ville prata om Export till Norge(!!!) en något överraskande fråga.
Så vi bokade tid och när jag kom till Insjön så var dåvarande VDn Håkan Tyhle´n närvarande.
Man berättade att man hade en ganska stor omsättning vid försäljning till Norge och att den egentliga marknadsföringen endast bestod av norrmän som passerat Insjön, fått med sig en katalog " och satt där på Hardangervidda" och beställde.
Man bedömde att om man kunde förenkla tullproceduren i Norge, skaffa en effektiv distribution så skulle man kunna öka omsättningen betydligt för Norge geografiskt var perfekt för postorderkonceptet, i praktiken fanns det inte(själva butikskonceptet var ännu inte uppfunnet).
Man hade en vilja, en grund för ett koncept som innebar att slutkunden skulle slippa stå och köa på något postkontor för att betala avgifter som ex. tull och moms utan man ville ha ett upplägg där kunden betalade ett pris levererat hem till dörren, precis som i Sverige.
Jag bad att få 14 dagar på mig att fundera. Det var en mängd svårigheter i konceptet av alla möjliga och "omöjliga" varianter.
Hem på "kammarn", här skulle, "jävlar anamma", presenteras ett koncept utan motstycke inom svensk transportnäring.
1. Etablering. Ökonomipartner A/S skulle kunna bli Clas Olsson A/S för att dels undanröja stora svårigheter och dels kunna erbjuda Clas Olsson en norsk prägel vilket skulle vara en i norska ögon, fördel.
2. Distribution i Norge av småpaket via Posten Norge ( för man ville absolut behålla postorder konceptet) och "tunggods" i vår regi ( vid den här tiden saknade posten en produktion för tyngre gods ex. svarvar etc).
3. Sätta upp möten med Svenska Tullverket, Norska Tollvesendet, Posten Norge, vårt eget "ombud".
Vid nästkommande möte beslutade vi gemensamt att arbeta utifrån detta och vi for västerut.
Vid sidan av mötena med olika företag och myndigheter så genomförde vi en liten "marknadsundersökning" vad gällde priser på varuhus för motsvarande produkter och Vd Håkan Tyhle´n sa - vi kan ta svenska katalogpriser och göra om till norska kronor och fortfarande vara konkurrenskraftiga.
Så vände vi åter mot Sverige, vi stannade utanför Kongsvinger och Thyle´n och jag gick ut och köpte några Ringenes Öl. Vi satt där i baksätet och drack några pilsner, som om vi vore grabbar på väg till Hjortnäs brygga en onsdagkväll.
Vad gällde punkten 1 så hade man ett eget alternativ, identiskt med mitt förslag men i övrigt så "körde vi igång" och framgångarna för Clas Olsson i Norge känner dom flesta till. Hela grundkonceptet utgjorde sedermera grunden för butiksetableringarna.
Straxt efter detta så följde, jag tror det var Biltema, konceptet, men där var jag inte inblandad.
Se där vad ett par Ringenes i baksätet på en bil kan göra här i världen och som tack blev jag inbjuden som VIP till invigningen av deras nya lager i Insjön.
söndag 22 april 2012
tisdag 17 april 2012
Världskriget med MaserFrakt
Ända sedan etableringen av NTS 1989, så kom vi av strategiska skäl att samarbeta med MaserFrakt, för att nämna något så var medarbetarna lite av fixare vilket passade in i min filosofi.
Då hette det kundanpassning idag kallas det ineffektivitet/resursslöseri eller kvalitetsbrist.
Vi matade Masers distributionstrafiker men också Fjärrlinjerna främst på Stockholm, Göteborg och Helsingborg/Ystad.
Uppenbarligen var MaserFrakt inne på den linjen att man skulle ha en utrikesverksamhet och man startade "MaserSped". Man anställde Peter Munch, en tidigare kändis från Autotransit världen (Utrikesbolag ägt av Bilspedition) samt min tidigare kollega och kundtjänstmedarbetare, Elisabeth Johansson.
Jag tolkade MaserSpeds etablering som en direkt fientlig handling och beslutade att över en natt flytta våra volymer till Högosta och Jale Åkeri direkt och inte via ASG/DHL organisationen. Det skulle råda absolut tystnad.
Varför detta drag?
Jo, sedan gammalt fanns inom MaserFrakt en konflikt mellan anläggning och fjärr/distribution eller om man så vill anläggningsdelägarna tyckte att det här med terminal och fjärr var nått som katten släpat in.
Jag chansade på att berörda Maseråkare skulle om man tappade volymer också betrakta MaserSped som nått katten släpat in. För MaserSped skulle under en period inte tillföra delägarna något utan bara generera kostnader.
Det man inte hos Maser visste var att Åke och jag hade redan täckt in, ett i Sverige relativt ovanligt vid den här tidpunkten trading/mäkleri dvs vi satt redan med en betydande verksamhet där vi köpte och sålde laster. Ganska kul grej faktiskt en telefon vid vardera örat, köpte ett lass och sålde lass på nån minut och tjänade 300 spänn, skit kul var det.
Nåväl MaserSped blev inte långlivat och efter detta rådde fred och gemensam utveckling.
Då hette det kundanpassning idag kallas det ineffektivitet/resursslöseri eller kvalitetsbrist.
Vi matade Masers distributionstrafiker men också Fjärrlinjerna främst på Stockholm, Göteborg och Helsingborg/Ystad.
Uppenbarligen var MaserFrakt inne på den linjen att man skulle ha en utrikesverksamhet och man startade "MaserSped". Man anställde Peter Munch, en tidigare kändis från Autotransit världen (Utrikesbolag ägt av Bilspedition) samt min tidigare kollega och kundtjänstmedarbetare, Elisabeth Johansson.
Jag tolkade MaserSpeds etablering som en direkt fientlig handling och beslutade att över en natt flytta våra volymer till Högosta och Jale Åkeri direkt och inte via ASG/DHL organisationen. Det skulle råda absolut tystnad.
Varför detta drag?
Jo, sedan gammalt fanns inom MaserFrakt en konflikt mellan anläggning och fjärr/distribution eller om man så vill anläggningsdelägarna tyckte att det här med terminal och fjärr var nått som katten släpat in.
Jag chansade på att berörda Maseråkare skulle om man tappade volymer också betrakta MaserSped som nått katten släpat in. För MaserSped skulle under en period inte tillföra delägarna något utan bara generera kostnader.
Det man inte hos Maser visste var att Åke och jag hade redan täckt in, ett i Sverige relativt ovanligt vid den här tidpunkten trading/mäkleri dvs vi satt redan med en betydande verksamhet där vi köpte och sålde laster. Ganska kul grej faktiskt en telefon vid vardera örat, köpte ett lass och sålde lass på nån minut och tjänade 300 spänn, skit kul var det.
Nåväl MaserSped blev inte långlivat och efter detta rådde fred och gemensam utveckling.
måndag 16 april 2012
Kommande projekt
Provinsen Palestina
Postorderföretaget Clas Olsson i Insjöns etablering i Norge (är publicerad)
Den sista jakten?
Slaget om Norge
The old egyptian is back del 2, en resa från forntid till nutid
Postorderföretaget Clas Olsson i Insjöns etablering i Norge (är publicerad)
Den sista jakten?
Slaget om Norge
The old egyptian is back del 2, en resa från forntid till nutid
"Du har misslyckats Del 2."
Efter 14 dagar fick jag ett mail från VDn där det stod "Känner Du Dig ensam och övergiven"? Mitt svar blev "Nej då, jag har tagit tag i Kunden som sysselsätter gud och alla". Nu var ju inte bara engagemangsfrågan problemet utan avsaknaden av vissa rutiner gjorde att pengarna läckte som ett såll men också att kundens betydelse, omsättning av olika skäl åkte ner i källaren och ingen gjorde någonting.
Överhuvudtaget kom panikproblem på löpande band som när jag började titta på dom inte var obesvarat eller åtgärdat en eller 2 månader innan jag började, utan det kunde vara 2 år gammalt skit och i vissa fall upptäckte jag att man inte ens ville ta i dom med tång.
Men jag hade gett mig fan på att i alla lägen vara hur smidig och följsam som allra helst.
När jag anställdes i april sa jag "Ge mig en laptop och jag kan köra kvällar och helger för att speeda upp åtgärds och lönsamhetsprogram". Detta kom aldrig att inträffa utan det fick bli på "dagtid" dvs processen blev utdragen tidsmässigt.
Att ställa frågor till medarbetarna eller söka information var i det närmaste totalt omöjligt, jag fick lära mig datasystemet själv för att finna svar. Medarbetarna var på många sätt speciella, fråga man så gjorde dom som strutsen, stoppade huvudet i sanden, tog dom upp ett "problem" så sa jag, bra då tar vi tag i det och löser det tillsammans! Återigen dödligt tystnad, det som var ett problem fanns plötsligt inte.
Jag anställdes den 1:a April 2010 och efter 2 månader var blodflödet på Kunden stoppat och genererade ett överskott. Den norska verksamheten hade vänt upp. Jag hade börjat implementera projekt "Affärsmässighet" vilket började generera överskott trots personalen högljudda protester.
I september 2010 rapporterade jag i ledningsgruppen att delområdena Fjärr och Utrikes, omsättningsmässigt dragit in lika mycket pengar som man gjort som man gjorde på helår 2009.
I februari/mars 2011 så var den negativa utvecklingen för länge sedan bruten och alla siffror var tillbaka till nivåer 2007/2008.
Men under tiden hade "underliga" saker börjat hända. VD kallade in mig slutet av augusti för att tala om vissa organisatoriska för ändringar. Han hade tänkt sig att anställa en logistikchef och att mitt ansvarsområde mer skulle fokusera på Fjärr och Utrikes. Den marknadschef man sökt skulle ej besättas och det kan jag så här efteråt säga, hade man anställt en sådan så hade han haft lika lite chans att överleva som en smörklick i helvetet. Nu kom den tilltänkte istället att hamna på Jale/DHL.
Jag frågade då VD : Ja vi gör som Du säger, menar Du att Fjärr och Utrikes då blir ett Affärsområde?? Nej svarade han. I Oktober kunde jag och medarbetarna läsa i ett Nyhetsbrev " Abbe" har fr.om 1:a September utsetts till Affärsområdeschef Fjärr och Utrikes"!!
Jag fick alltså beskedet via ett Nyhetsbrev och dessutom retroaktivt!!! Å värre kommer det att bli.
DF har brutet räkenskapsår dvs inte kalender år utan 1/9 - 31/8. I december 2010 blir jag kallad till budgetmöte, det har gått nästan ett helt kvartal på det nya räkenskapsåret så nu blir dessutom budgeten retroaktiv men jag skiter väl i det då får vi väl jobba lite hårdare resterande 9 månader för att ta igen dom redan gångna 3 månaderna. Jag får i knäet en historiskt, erfarenhetsmässigt betingad förlust om vilken jag säger "Är inte van med sådana tal, måste göras bättre".
I februari 2011 så får jag den befattningsbeskrivning som jag skulle ha haft 1/4 2010 och som dessutom gällde den tjänst som jag fick reda på i oktober som gällde från september!!!
Jag deltar i årsmötet i januari 2011 på nått sätt känns det mesta fel. Den store Mesias, den nye logistikchefen presenteras men ej till namnet men jag vet vem det är. En klasskamrat från gymnasietiden, sedermera på MF och SATEBA. Informellt får jag veta att han utlovat 23 friska miljoner från SATEBA.
Vid ett personalmöte!!!! i februari får jag veta av den person som ledde den informella maktstrukturen (dvs den som inte skall veta utan bli informerad) att ledningen där jag sitter beslutat om en omfördelning av pengar från mitt affärsområde till Flisavdelningen. Hur skall jag kunna stå för en budget när man går in och för över pengar till den sidan som så hårt kritiserat VDn med krav på avgång ett år tidigare.
Jag inser att jag är kanonmat, han tar pengar och ger till kritikerna samtidigt som "Mesias" är på väg in och han överlevde årsmötet 2011 utan anmärkning.
Nästa ledningsmöte så konfronterar jag VD och frågar "Hur har Du tänkt nu då"?
I mars så tar vi ställning och jag lämnar företaget per 1/4. Ekonomichfen som varit med sedan DF bildades kommer in på mitt rum och stänger dörren, vi småpratar lite och hon bekräftar att halvårs siffrorna för mitt verksamhetsområde är tillbaka till nivåer som var innan finanskrisen 2008. Sen tror hon att orsaken till att jag sagt upp mig var samarbetssvårigheter med RJ. Visst skulle det definitivt ha kunnat vara så men det var det ju inte.
Jag säger inte, för att kunna utföra och lyfta verksamheten och genomföra det som måste göras så krävs att den ytterst ansvarige tar beslut och med kraft står bakom det hela och inte bara kortsiktiga lösningar för att överleva.
Min fru är helvild, och gillar definitivt inte att jag står med rak rygg och böjer inte min nacke.
Samtidigt så söker MF en transportchef och min fru tvingar mig att söka, hon förstår inte mig när jag försöker förklara att det kan vara så att BB är satt under tryck för att göra något och jag har ingen lust att bli "kanonmat".
För övrigt är det samma rekryteringsbolag som så iskallt räknade ut mig när jag sökte till DF. Jag blir full i skratt när svaret kommer - Jag saknar allt vad branscherfarenhet gäller, jag saknade precis allt. Hade det varit säg 3 år tidigare så hade jag varit stolt att få arbeta för MF men säg att min bristande branscherfarenhet kändes rätt bra.
Innan jag slutade så samtalade Tobbe Westman Platschef Borlänge/Falun ( vi kännde varandra från förr)och jag lite kring anläggningsjobbet för IKEA och Kupolen. Det fanns generellt ett missnöje bland entrepenörerna kring MFs stora dominans på anläggningssidan och man önskade att någon ny aktör kom upp på banan. Mitt engagemang i denna fråga utgick helt från att det fanns en önskan från marknaden om en ny aktör och detta passade mig som fisken i vattnet, det fanns bland oberoende transportörer även en viss önskan kring att inte köra för MF, så det blev lite av att lägga upp en plan för alla "missnöjda" och på något sätt kunna utmana den "Store". Jag har alltid varit och är en retsticka men bara grejen att DF finns i lejonets kula det var bara förmycket.
I Februri 2012 gjorde jag en rajd ner på Norra Backa och fick en hel del information även om jag inte längre är intresserad.
Träffade bl.a BP på MFs åkarhus och han var ganska väl insatt i DFs tumult men jag sa inte mer än att jag är inte förvånad.
Årsmötet i januari 2012 lär ha tagit 20 minuter under stort tumult, VD är åter ute och seglar för det visar sig också att med den nye Logistikchefen kom ytterligare 2 medarbetare samt en konsult, och det skall in stora pengar för att orka med en sådan "investering", så nytt årsmöte är satt i april.
Var och en får själva bedöma om jag har misslyckats här i världen men "mina siffror" talar ett tydligt språk. Tyvärr så blev den oslipade diamanten inte en riktig diamant och som på, om inte på alla plan, så i vart fall kunnat irritera marknaden men också kunnat leda DF 30 år framåt i tiden.
Jag är fortfarande samma kille som jag alltid varit, det finns ingen förljugenhet, jag har alltid försökt att göra mitt bästa och lite till.
Överhuvudtaget kom panikproblem på löpande band som när jag började titta på dom inte var obesvarat eller åtgärdat en eller 2 månader innan jag började, utan det kunde vara 2 år gammalt skit och i vissa fall upptäckte jag att man inte ens ville ta i dom med tång.
Men jag hade gett mig fan på att i alla lägen vara hur smidig och följsam som allra helst.
När jag anställdes i april sa jag "Ge mig en laptop och jag kan köra kvällar och helger för att speeda upp åtgärds och lönsamhetsprogram". Detta kom aldrig att inträffa utan det fick bli på "dagtid" dvs processen blev utdragen tidsmässigt.
Att ställa frågor till medarbetarna eller söka information var i det närmaste totalt omöjligt, jag fick lära mig datasystemet själv för att finna svar. Medarbetarna var på många sätt speciella, fråga man så gjorde dom som strutsen, stoppade huvudet i sanden, tog dom upp ett "problem" så sa jag, bra då tar vi tag i det och löser det tillsammans! Återigen dödligt tystnad, det som var ett problem fanns plötsligt inte.
Jag anställdes den 1:a April 2010 och efter 2 månader var blodflödet på Kunden stoppat och genererade ett överskott. Den norska verksamheten hade vänt upp. Jag hade börjat implementera projekt "Affärsmässighet" vilket började generera överskott trots personalen högljudda protester.
I september 2010 rapporterade jag i ledningsgruppen att delområdena Fjärr och Utrikes, omsättningsmässigt dragit in lika mycket pengar som man gjort som man gjorde på helår 2009.
I februari/mars 2011 så var den negativa utvecklingen för länge sedan bruten och alla siffror var tillbaka till nivåer 2007/2008.
Men under tiden hade "underliga" saker börjat hända. VD kallade in mig slutet av augusti för att tala om vissa organisatoriska för ändringar. Han hade tänkt sig att anställa en logistikchef och att mitt ansvarsområde mer skulle fokusera på Fjärr och Utrikes. Den marknadschef man sökt skulle ej besättas och det kan jag så här efteråt säga, hade man anställt en sådan så hade han haft lika lite chans att överleva som en smörklick i helvetet. Nu kom den tilltänkte istället att hamna på Jale/DHL.
Jag frågade då VD : Ja vi gör som Du säger, menar Du att Fjärr och Utrikes då blir ett Affärsområde?? Nej svarade han. I Oktober kunde jag och medarbetarna läsa i ett Nyhetsbrev " Abbe" har fr.om 1:a September utsetts till Affärsområdeschef Fjärr och Utrikes"!!
Jag fick alltså beskedet via ett Nyhetsbrev och dessutom retroaktivt!!! Å värre kommer det att bli.
DF har brutet räkenskapsår dvs inte kalender år utan 1/9 - 31/8. I december 2010 blir jag kallad till budgetmöte, det har gått nästan ett helt kvartal på det nya räkenskapsåret så nu blir dessutom budgeten retroaktiv men jag skiter väl i det då får vi väl jobba lite hårdare resterande 9 månader för att ta igen dom redan gångna 3 månaderna. Jag får i knäet en historiskt, erfarenhetsmässigt betingad förlust om vilken jag säger "Är inte van med sådana tal, måste göras bättre".
I februari 2011 så får jag den befattningsbeskrivning som jag skulle ha haft 1/4 2010 och som dessutom gällde den tjänst som jag fick reda på i oktober som gällde från september!!!
Jag deltar i årsmötet i januari 2011 på nått sätt känns det mesta fel. Den store Mesias, den nye logistikchefen presenteras men ej till namnet men jag vet vem det är. En klasskamrat från gymnasietiden, sedermera på MF och SATEBA. Informellt får jag veta att han utlovat 23 friska miljoner från SATEBA.
Vid ett personalmöte!!!! i februari får jag veta av den person som ledde den informella maktstrukturen (dvs den som inte skall veta utan bli informerad) att ledningen där jag sitter beslutat om en omfördelning av pengar från mitt affärsområde till Flisavdelningen. Hur skall jag kunna stå för en budget när man går in och för över pengar till den sidan som så hårt kritiserat VDn med krav på avgång ett år tidigare.
Jag inser att jag är kanonmat, han tar pengar och ger till kritikerna samtidigt som "Mesias" är på väg in och han överlevde årsmötet 2011 utan anmärkning.
Nästa ledningsmöte så konfronterar jag VD och frågar "Hur har Du tänkt nu då"?
I mars så tar vi ställning och jag lämnar företaget per 1/4. Ekonomichfen som varit med sedan DF bildades kommer in på mitt rum och stänger dörren, vi småpratar lite och hon bekräftar att halvårs siffrorna för mitt verksamhetsområde är tillbaka till nivåer som var innan finanskrisen 2008. Sen tror hon att orsaken till att jag sagt upp mig var samarbetssvårigheter med RJ. Visst skulle det definitivt ha kunnat vara så men det var det ju inte.
Jag säger inte, för att kunna utföra och lyfta verksamheten och genomföra det som måste göras så krävs att den ytterst ansvarige tar beslut och med kraft står bakom det hela och inte bara kortsiktiga lösningar för att överleva.
Min fru är helvild, och gillar definitivt inte att jag står med rak rygg och böjer inte min nacke.
Samtidigt så söker MF en transportchef och min fru tvingar mig att söka, hon förstår inte mig när jag försöker förklara att det kan vara så att BB är satt under tryck för att göra något och jag har ingen lust att bli "kanonmat".
För övrigt är det samma rekryteringsbolag som så iskallt räknade ut mig när jag sökte till DF. Jag blir full i skratt när svaret kommer - Jag saknar allt vad branscherfarenhet gäller, jag saknade precis allt. Hade det varit säg 3 år tidigare så hade jag varit stolt att få arbeta för MF men säg att min bristande branscherfarenhet kändes rätt bra.
Innan jag slutade så samtalade Tobbe Westman Platschef Borlänge/Falun ( vi kännde varandra från förr)och jag lite kring anläggningsjobbet för IKEA och Kupolen. Det fanns generellt ett missnöje bland entrepenörerna kring MFs stora dominans på anläggningssidan och man önskade att någon ny aktör kom upp på banan. Mitt engagemang i denna fråga utgick helt från att det fanns en önskan från marknaden om en ny aktör och detta passade mig som fisken i vattnet, det fanns bland oberoende transportörer även en viss önskan kring att inte köra för MF, så det blev lite av att lägga upp en plan för alla "missnöjda" och på något sätt kunna utmana den "Store". Jag har alltid varit och är en retsticka men bara grejen att DF finns i lejonets kula det var bara förmycket.
I Februri 2012 gjorde jag en rajd ner på Norra Backa och fick en hel del information även om jag inte längre är intresserad.
Träffade bl.a BP på MFs åkarhus och han var ganska väl insatt i DFs tumult men jag sa inte mer än att jag är inte förvånad.
Årsmötet i januari 2012 lär ha tagit 20 minuter under stort tumult, VD är åter ute och seglar för det visar sig också att med den nye Logistikchefen kom ytterligare 2 medarbetare samt en konsult, och det skall in stora pengar för att orka med en sådan "investering", så nytt årsmöte är satt i april.
Var och en får själva bedöma om jag har misslyckats här i världen men "mina siffror" talar ett tydligt språk. Tyvärr så blev den oslipade diamanten inte en riktig diamant och som på, om inte på alla plan, så i vart fall kunnat irritera marknaden men också kunnat leda DF 30 år framåt i tiden.
Jag är fortfarande samma kille som jag alltid varit, det finns ingen förljugenhet, jag har alltid försökt att göra mitt bästa och lite till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)