Det är i juni månad och kanske den varmaste dagen, kvicksilvret ligger på dryga 70grader.
Platsen är Khatib El Keil i Sinaiöknen, Khatib skulle väl betyda "berg" eller nått på arabiska och Kh uttalas som om man försöker harkla sig. Som alla män så måste man sätta namn på saker och vårt blev El Scorpio Hill eller om man så vill OP 1106. Nåväl detta "berg" är egentligen en väldig sanddyn på ca 150 meter och enligt kartan i min ägo så finns inga data för området österut dvs öknen rör sig ständigt.
Vad är då så märligt med denna plats förutom att "åtta gangstergrabbar" tältade på toppen, jo här stod det största pansarslaget sedan slaget vid El Alamein. Det var faktiskt så att i Cairo fanns åsnekärror med hjul från stridsvagnar tagna vid El Alamein och då talar vi om 2:a världskriget.Här fick jag en uppenbarelse.
Vi for genom staden Ismaelia öster ut, passerade ett vattentorn där tre av fyra ben som höll uppe reservoaren endast bestod av armeringsjärn resten hade Israeliskt flyg övat på.
Färja över Suez-kanalen och vidare längs Jerusalem Road och efter ca 20km in i öknen kom vi till "apburen", en Egyptisk vägspärr. Vad jag inte visste då var att denna plats kunde ha blivit den sista platsen jag besökte i mitt liv.
Direkt efter "apburen" svängde vi in på "Infantary Road" och vidare rakt söderut ett par kilometer till en 90graders sväng. Som allting annat så var området hårt minerat och med blingångare i form av bl.a klusterbomber. Det här området och några mil söder ut tillhör än idag en av jordens farligaste platser.
Landrovern protesterade högljutt när vi tuggade oss upp för "Khatiben" sista biten låg armeringsmattor vilket underlättade.
Det var hett, ja hetare än i helvetet och värmen fullständigt sug all kraft ur en vältränad kropp, man orkade inget, man var förbannad och irriterad.
Väl uppe på toppen räknade jag in kvarvarande stridsvagnsvrak- 120 stycken och mitt i detta kaos förkolnade mänskliga kroppsdelar som vi började "artbestämma" och lägga i påsar.
Operation Omega var i det närmaste över. Operation Omega var ett finare ord för "Turkisk Kamelmarknad" dvs handeln med lik, 2 israeliska kroppar mot 3 egyptiska, å så där höll budgivningen på.
Jag satt mitt i skiten och blickade ut över landskapet och började fundera. Jag vill inte dö i denna förbannade sandlåda, staying alive what ever it takes. Låt inte det Du ser eller upplever ta Din själ. Upp till nu hade alla och när jag säger alla moraliska värderingar upphört, andra spärrar försvann, total likgiltighet.
Jag funderade också baserat på lite tidstypisk Palme-anda, kan det verkligen vara på det sättet att vi västerlänningar har så rätt och att araberna, muslimerna har så fel eller kan det vara så att det är dom som har rätt.
Kanske var det vätskebrist som fick mig att sitta som en profet och få en uppenbarelse denna glödheta junidag mitt ute i landet uppochner.
tisdag 26 oktober 2010
Laget on Tour eller i 80 knyck uppför Liabacken del 2
Nog är det märkligt men inte ett samtal mellan Vansbro och Yttermalung, men jag såg några bekanta ansikten i Yttremalung och Utansjö och när jag tutade så såg dom bara konfunderade ut, dom känner ingen jaktkamrat som passerar nämnda orter påväg till jaktkojan efter 15 en fredag.
Svänger in på gården och Hebbe är ute och försöker kränga sin V70 Turbo till några som tagit sig ända från Kramfors till Malung i detta ärende.
Han kommer åter och det hade skitit sig lite och det berodde på att när man testkörde uppför Liabacken gick Turboregulatorn så hur dom än for gick det inte fortare än 80 knyck. Vi är kraftigt försenade å jag säger till Hebbe - Dom hade kunnat köpa min Space Runner istället, gasen i botten å brumm i motorn å riskokarn, så mycket Runner är det inte, hade säkert klarat 82 km i nämnda backe.
Tillgången på älg i september bådade inte gott så Hebbe å jag kom överens om att lämna skotten hemma så att vi fick plats med mer öl och grillmat.
Äntligen på väg, uppför Liabacken och alla japaner under huven skriker och protesterar högljutt.
Nu kommer nästa överenskommelse. Vi svänger av och stannar vid vägbommen som leder till landet bortom lagen, vi skall sparka i gruset en liten stund.
Det betyder bara att vi vattnar blåbärsris, ringer ett sista samtal, tänder en cigg och låter säkringen på någon aluminiumburk gå. Nån bild på mobilen visar att vi är räddningslöst efter andra kamrater, eller som Hebbe sa ifjol - Fan det känns som att komma in i 3:e perioden och ligga under med 32-0, om vi dricker så mycket vi orkar dom sista 7 km så hinner vi aldrig ikapp.
Svänger in på gården och Hebbe är ute och försöker kränga sin V70 Turbo till några som tagit sig ända från Kramfors till Malung i detta ärende.
Han kommer åter och det hade skitit sig lite och det berodde på att när man testkörde uppför Liabacken gick Turboregulatorn så hur dom än for gick det inte fortare än 80 knyck. Vi är kraftigt försenade å jag säger till Hebbe - Dom hade kunnat köpa min Space Runner istället, gasen i botten å brumm i motorn å riskokarn, så mycket Runner är det inte, hade säkert klarat 82 km i nämnda backe.
Tillgången på älg i september bådade inte gott så Hebbe å jag kom överens om att lämna skotten hemma så att vi fick plats med mer öl och grillmat.
Äntligen på väg, uppför Liabacken och alla japaner under huven skriker och protesterar högljutt.
Nu kommer nästa överenskommelse. Vi svänger av och stannar vid vägbommen som leder till landet bortom lagen, vi skall sparka i gruset en liten stund.
Det betyder bara att vi vattnar blåbärsris, ringer ett sista samtal, tänder en cigg och låter säkringen på någon aluminiumburk gå. Nån bild på mobilen visar att vi är räddningslöst efter andra kamrater, eller som Hebbe sa ifjol - Fan det känns som att komma in i 3:e perioden och ligga under med 32-0, om vi dricker så mycket vi orkar dom sista 7 km så hinner vi aldrig ikapp.
fredag 22 oktober 2010
Laget on tour eller hur man spär på en fördom, del 1.
All persons and events are all fictional.
Det är fredag den 8:e oktober anno 2010, min 12:e säsong på 10 milaskogen eller Järnbärarland som medeltida källor skulle ha kallat området. På nått sätt känns historiens vingslag än idag.
Kvinnan sa förr att jag "inte var kontaktbar" från midsommar å frammåt och kanske var det så, en koll av utrustning, packa i och ur ryggsäck ,raggsockor, långkallingar, en sniff och ok en säsong till utan Ariel Ultra.
Fredag den 8:e oktober 2010, planen var att landa i Malung (orten faktiskt sant) runt 14 tiden, hemma hos Hebbe och sedan skulle vi ta oss väster ut mot jaktkojan (sant) och checka in runt 15. tiden. Just i år sprack allt.
Kom mig iväg "lätt försenad" och efter drygt 3,3 mil i Mockfjärd, hel..e Ryggsäck å termos. Vände å for tä bax hem.
Slet upp dörren, å frun sa på det där kärleksfulla sättet som bara en kvinna kan säga det- Va har Du glömt nu då!
Med all manligt pondus säger jag " Käresta, jag kom till Mockfjärd och min hemlängtan blev allt för svår" och med en mans list försökte jag "släta över" det hela genom att försöka ge henne en innerlig kyss. Kvinnor har en osannolik förmåga att visa klentrohet till "mannens visdomsord". Jag vet inte om det beror på naturbegåvning eller det faktum att jag hämtade termos och ryggsäck från källaren. End part one:
Det är fredag den 8:e oktober anno 2010, min 12:e säsong på 10 milaskogen eller Järnbärarland som medeltida källor skulle ha kallat området. På nått sätt känns historiens vingslag än idag.
Kvinnan sa förr att jag "inte var kontaktbar" från midsommar å frammåt och kanske var det så, en koll av utrustning, packa i och ur ryggsäck ,raggsockor, långkallingar, en sniff och ok en säsong till utan Ariel Ultra.
Fredag den 8:e oktober 2010, planen var att landa i Malung (orten faktiskt sant) runt 14 tiden, hemma hos Hebbe och sedan skulle vi ta oss väster ut mot jaktkojan (sant) och checka in runt 15. tiden. Just i år sprack allt.
Kom mig iväg "lätt försenad" och efter drygt 3,3 mil i Mockfjärd, hel..e Ryggsäck å termos. Vände å for tä bax hem.
Slet upp dörren, å frun sa på det där kärleksfulla sättet som bara en kvinna kan säga det- Va har Du glömt nu då!
Med all manligt pondus säger jag " Käresta, jag kom till Mockfjärd och min hemlängtan blev allt för svår" och med en mans list försökte jag "släta över" det hela genom att försöka ge henne en innerlig kyss. Kvinnor har en osannolik förmåga att visa klentrohet till "mannens visdomsord". Jag vet inte om det beror på naturbegåvning eller det faktum att jag hämtade termos och ryggsäck från källaren. End part one:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)