Efter en stärkande starkölsfrukost på Arlanda med avec på planet så står jag i ankomsthallen nere i Sharm. Med ett stoiskt lugn och med halvslutna ögon betraktar jag kaoset, ja ett kaos som får köptemplet hemmavid en avlöningsdag att verka genomorganiserat.
Efter 31-år är jag tillbaka, inch´allah, på Sinai halvön, om än kanske 35-40 mil för långt söder ut, men ändå.
Ingenting, absolut ingenting kommer att få rubba min harmoni, jag försvinner in i malisch tillståndet (spelar ingen roll). Av mina medresenärers kommentarer att döma så börjar deras semester inte speciellt bra.
Vi drar mot Hotell Cleopatra och mannen i reception, drar hela välkomstprogrammet med regler för handdukar mm, jag har aldrig hört en människa tala så snabbt och entonigt. Jag nickar och ler, liksom en bekräftelse på att jag uppfattat allt med jag i själva verket bara tänker på att kasta in resväskan på rummet, ut till poolbaren och suga i mig min första Stella på 31 år och därefter kolla in hotellet, starka och svaga sidor men också olika faciliteter.
 |
| Security check hösten 2005 efter bombningarna och så här var det kanske inte riktigt tänkt. Men jag har den egenheten att alltid testa securityn och jag har hittills aldrig misslyckats med att avleda vakternas uppmärksamhet, vilket roar mig. |
Nåväl, bad, pimpla Stella, det är enligt kvinnan dags för shopping! Normalt är jag fullständigt ointresserad när kvinnan vill lätta på plånboken såvida inte Jula och Biltema ligger granngårds.
Eftersom att man är lite "isolerad" där på Hadaba så blir souvenirbutiken första anhalt. Den "gamle yxan" kan sin läxa och jag tänker tillbaka på nån shoppingrunda i den vid tiden (1974) inte alltför överbefolkade staden Ismailia, det fanns vissa grundläggande affärsetiska regler.
1. Window shoping finns inte, går Du självmant in i en affär så är Du "rökt".
2. Titta och fråga på allt utom det Du är intresserad av ( utmattning av säljare)
3. Till slut så "råkar" Du hamna vid nått Du vill köpa
4. När säljaren är "halvdöd av leda" inled förhandlingen
5. Låtsas stranda förhandlingen och gå mot dörren
6. Du får omgående en inbjudan att dricka tea
7. När affärerna går in i ett skede där säljaren börjar blanda in familjeekonomi, då finns ytterligare 50% prutmån
Så här 31 år senare så hamnar vi i butiken, kvinnan shoppar som på köptemplet hemmavid, själv går jag omkring, säger inte ett ord och tittar. Mannen i affären avviker på många sätt till det yttre, han pratar engelska med amerikansk brytning och är definitivt inte någon "pinky", jag kan inte beskriva det bättre utan att riskera ett åtal, men så är det.
Kvinnan tittar på något halsbandshänge i guld föreställande Nefertite. Jag lyssnar på affärssamtalet och nu är det dags för den "gamle yxan" att göra entre´. Jag säger -Bikam.....Kitir!!! Först reagerar inte säljaren, och det har dom inte gjort på dom senaste resorna ner heller. Säg det tar kanske 10 sekunder innan dom först tystnar och sedan smattrar iväg en ramsa med ordet "arabique" ingår. Fortfarande är jag tillsynes ointresserad och fortfarande utan ögonkontakt säger jag på "yx-arabiska" - La, arabique!
Nu är "fan lös"! En "Pinky" som säger nått på arabiska och säljaren är både vaksam och mycket nyfiken.
Han visar stolt ett amerikanskt körkort och vi pratar lite. Jag tittar honom i ögonen och säger -"Nubian" dvs Nubier (från södra egypten), först får han en chock och när han hämtat sig nickar han jakande.
Att han är lite förvirrad, en rå-pinky som säger nått på vad som förmodligen är arabiska och dessutom kan lite om "etnicitet" gör att han ställer en rak fråga.... och jag svarar...Ihna Jonoud Dawlije´n. Även om det inte blev helt rätt så förstår han och frågar var.
Pinky, förresten. Första gången jag såg benämningen så förstod jag vad som menades. Jag minns när vi hyrde in en lokalyxa, nåja hyrde och hyrde det var nog självpåtaget, för att visa oss runt i Ismailia under några kvällstimmar och han avslutade rundvandringen med följande ord " Vet Ni varför arabiska kvinnor ler eller skrattar när dom ser Er?" No svarade vi. Jo för att Ni är så vita och bleka! Svaret skulle nog vid tidpunkten kunna ha gett lokalyxan ett ofrivilligt, svalkande dopp i Sötvattenkanalen men han klarade sig.
Det fanns ett uttryck på 60/70 talet som sa att"En engelsman är så blek att om man lägger en magnesyl på magen så kommer den att se ut som en leverfläck.
Nu kom det att utvecklas ett teknik för att snabbt komma över "viting" stadiet, när några smörjde in sig med fotogen och solade sig... kroppen blev snabbt brun!
Så egentligen skulle vi inte ha kallats pinky, utan whiteboy eller paleface. Men det spelar mindre roll.
För turister här nere så är pinkys högvilt bland månglare medan deras intresse minskar i takt med solbränna, dvs pinky= lättlurad.
Vi tittar vidare på hängsmyckena med Nefertite och Tutanchamon, jag säger till frun - Du skulle Du inte ha haft ett par matchande örhängen?? - Jo det hade varit snyggt.
Jag frågar Nubiern om han har några örhängen med samma smycke som till halsbandet, nej det har han då aldrig sett. Jag förklarar för honom att om han kan fixa det så har vi en deal. Han funderar och säger - Ge mig 24 timmar! Denna Nubier kommer att ge en ny dimension kring service nivå och hör och häpna han levererar inom 24 timmar, här var det inget buckran, bade buckran.
När vi senare på hösten 2005 återvänder till Sharm el Sheik så finns örhängena i varenda butik!!
Men just det här med UN-arabiskan har under mina nio resor ner till South Sinai mellan 2005-2009 inneburit en mängd saker. Service nivå höjs, jag kan vandra på gatorna utan att folk rycker och sliter i mina kläder oavsett vilket pinky stadium jag än befinner mig i, det är bara att säga La schuchram..buckran, bade buckran, det funkar rätt bra. Ja "mina vänner" på hotellen har givit mig, all inclucive genom att helt sonika sätta upp drinkarna på all inclusive rum.
Ja "mina vänner" heter alltid Muhammed och kommer från Kairo, helt enkelt för att en pinky rimligtvis inte bör känna till något annat. Men, när vi kommit på speaking terms så visar det sig att det inte är helt korrekt, dom kan faktiskt heta något annat och komma från någon annan stad än Kairo även om sannolikheten är stor.
Den gamla parleuren från FN-bat 54M eller som den också hette "Arabiska för ökenfarare", funkar i alla väder och den har skänkt mig mycken glädje och givit The Old Egyptian många skratt men framför allt avsevärt höjt servicenivån oavsett Ramadan eller inte.
Kvinnan vid min sida kan bli lite irriterad på mig ibland och hon säger -Tänkt Du ska då tala med Gud och alla(h) men som sagt det skänker mig en oerhörd glädje men det har också inneburit på våra reor att vi haft det bra och ibland hamnat utanför "turistfällan" dvs att komma verkligheten närma.
 |
| Från vänster Shicha-boy, den ena av två som jag döpte till Tom och Jerry, han som är intresserad av min navel hette Khaled och den till höger har jag glömt namnet på. (så mycket pinky var man väl inte på bilden, men Fezen hade man kunnat vara utan) |
Jag har döpts till El Generale, "Ismailian" men framför allt kallar dom mig The Old Egyptian. Visst skulle jag kunna berätta mer om olika möten med folk från alla delar av världen men det tar för lång tid
Men som sagt.. The Old Egyptian passar mig utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar