The old Egyptian is back,part 2

Det är i början av april 2005.
Efter en stärkande starkölsfrukost på Arlanda med avec på planet så står jag i ankomsthallen nere i Sharm. Med ett stoiskt lugn och med halvslutna ögon betraktar jag kaoset, ja ett kaos som får köptemplet hemmavid en avlöningsdag att verka genomorganiserat.

Efter 31-år är jag tillbaka, inch´allah, på Sinai halvön, om än kanske 35-40 mil för långt söder ut, men ändå.

Ingenting, absolut ingenting kommer att få rubba min harmoni, jag försvinner in i malisch tillståndet (spelar ingen roll). Av mina medresenärers kommentarer att döma så börjar deras semester inte speciellt bra.

Vi drar mot Hotell Cleopatra och mannen i reception, drar hela välkomstprogrammet med regler för handdukar mm, jag har aldrig hört en människa tala så snabbt och entonigt. Jag nickar och ler, liksom en bekräftelse på att jag uppfattat allt med jag i själva verket bara tänker på att kasta in resväskan på rummet, ut till poolbaren och suga i mig min första Stella på 31 år och därefter kolla in hotellet, starka och svaga sidor men också olika faciliteter.

Security check hösten 2005 efter bombningarna och så här var det kanske inte riktigt tänkt. Men jag har den egenheten att alltid testa securityn och jag har hittills aldrig misslyckats med att avleda vakternas uppmärksamhet, vilket roar mig.

Nåväl, bad, pimpla Stella, det är enligt kvinnan dags för shopping! Normalt är jag fullständigt ointresserad när kvinnan vill lätta på plånboken såvida inte Jula och Biltema ligger granngårds.
Eftersom att man är lite "isolerad" där på Hadaba så blir souvenirbutiken första anhalt. Den "gamle yxan" kan sin läxa och jag tänker tillbaka på nån shoppingrunda i den vid tiden (1974) inte alltför överbefolkade staden Ismailia, det fanns vissa grundläggande affärsetiska regler.
1. Window shoping finns inte, går Du självmant in i en affär så är Du "rökt".
2. Titta och fråga på allt utom det Du är intresserad av ( utmattning av säljare)
3. Till slut så "råkar" Du hamna vid nått Du vill köpa
4. När säljaren är "halvdöd av leda" inled förhandlingen
5. Låtsas stranda förhandlingen och gå mot dörren
6. Du får omgående en inbjudan att dricka tea
7. När affärerna går in i ett skede där säljaren börjar blanda in familjeekonomi, då finns ytterligare 50% prutmån

Så här 31 år senare så hamnar vi i butiken, kvinnan shoppar som på köptemplet hemmavid, själv går jag omkring, säger inte ett ord och tittar. Mannen i affären avviker på många sätt till det yttre, han pratar engelska med amerikansk brytning och är definitivt inte någon "pinky", jag kan inte beskriva det bättre utan att riskera ett åtal, men så är det.
Kvinnan tittar på något halsbandshänge i guld föreställande Nefertite. Jag lyssnar på affärssamtalet och nu är det dags för den "gamle yxan" att göra entre´. Jag säger -Bikam.....Kitir!!! Först reagerar inte säljaren, och det har dom inte gjort på dom senaste resorna ner heller. Säg det tar kanske 10 sekunder innan dom först tystnar och sedan smattrar iväg en ramsa med ordet "arabique" ingår. Fortfarande är jag tillsynes ointresserad och fortfarande utan ögonkontakt säger jag på "yx-arabiska" - La, arabique!

Nu är "fan lös"! En "Pinky" som säger nått på arabiska och säljaren är både vaksam och mycket nyfiken.
Han visar stolt ett amerikanskt körkort och vi pratar lite. Jag tittar honom i ögonen och säger -"Nubian" dvs Nubier (från södra egypten), först får han en chock och när han hämtat sig nickar han jakande.

Att han är lite förvirrad, en rå-pinky som säger nått på vad som förmodligen är arabiska och dessutom kan lite om "etnicitet" gör att han ställer en rak fråga.... och jag svarar...Ihna Jonoud Dawlije´n. Även om det inte blev helt rätt så förstår han och frågar var.

Pinky, förresten. Första gången jag såg benämningen så förstod jag vad som menades. Jag minns när vi hyrde in en lokalyxa, nåja hyrde och hyrde det var nog självpåtaget, för att visa oss runt i Ismailia under några kvällstimmar och han avslutade rundvandringen med följande ord " Vet Ni varför arabiska kvinnor ler eller skrattar när dom ser Er?" No svarade vi. Jo för att Ni är så vita och bleka! Svaret skulle nog vid tidpunkten kunna ha gett lokalyxan ett ofrivilligt, svalkande dopp i Sötvattenkanalen men han klarade sig.
Det fanns ett uttryck på 60/70 talet som sa att"En engelsman är så blek att om man lägger en magnesyl på magen så kommer den att se ut som en leverfläck.
Nu kom det att utvecklas ett teknik för att snabbt komma över "viting" stadiet, när några smörjde in sig med fotogen och solade sig... kroppen blev snabbt brun!
Så egentligen skulle vi inte ha kallats pinky, utan whiteboy eller paleface. Men det spelar mindre roll.
För turister här nere så är pinkys högvilt bland månglare medan deras intresse minskar i takt med solbränna, dvs pinky= lättlurad.  

Vi tittar vidare på hängsmyckena med Nefertite och Tutanchamon, jag säger till frun - Du skulle Du inte ha haft ett par matchande örhängen?? - Jo det hade varit snyggt.

Jag frågar Nubiern om han har några örhängen med samma smycke som till halsbandet, nej det har han då aldrig sett. Jag förklarar för honom att om han kan fixa det så har vi en deal. Han funderar och säger - Ge mig 24 timmar! Denna Nubier kommer att ge en ny dimension kring service nivå och hör och häpna han levererar inom 24 timmar, här var det inget buckran, bade buckran.

När vi senare på hösten 2005 återvänder till Sharm el Sheik så finns örhängena i varenda butik!!

Men just det här med UN-arabiskan har under mina nio resor ner till South Sinai mellan 2005-2009 inneburit en mängd saker. Service nivå höjs, jag kan vandra på gatorna utan att folk rycker och sliter i mina kläder oavsett vilket pinky stadium jag än befinner mig i, det är bara att säga La schuchram..buckran, bade buckran, det funkar rätt bra. Ja "mina vänner" på hotellen har givit mig, all inclucive genom att helt sonika sätta upp drinkarna på all inclusive rum.

Ja "mina vänner" heter alltid Muhammed och kommer från Kairo, helt enkelt för att en pinky rimligtvis inte bör känna till något annat. Men, när vi kommit på speaking terms så visar det sig att det inte är helt korrekt, dom kan faktiskt heta något annat och komma från någon annan stad än Kairo även om sannolikheten är stor.


Den gamla parleuren från FN-bat 54M eller som den också hette "Arabiska för ökenfarare", funkar i alla väder och den har skänkt mig mycken glädje och givit The Old Egyptian många skratt men framför allt avsevärt höjt servicenivån oavsett Ramadan eller inte.
Kvinnan vid min sida kan bli lite irriterad på mig ibland och hon säger -Tänkt Du ska då tala med Gud och alla(h) men som sagt det skänker mig en oerhörd glädje men det har också inneburit på våra reor att vi haft det bra och ibland hamnat utanför "turistfällan" dvs att komma verkligheten närma.

Från vänster Shicha-boy, den ena av två som jag döpte till Tom och Jerry, han som är intresserad av min navel hette Khaled och den till höger har jag glömt namnet på. (så mycket pinky var man väl inte på bilden, men Fezen hade man kunnat vara utan)

Jag har döpts till El Generale, "Ismailian" men framför allt kallar dom mig The Old Egyptian. Visst skulle jag kunna berätta mer om olika möten med folk från alla delar av världen men det tar för lång tid

Men som sagt.. The Old Egyptian passar mig utmärkt.

A Top-Ten English hero with today's demands would never have become a hero

I've always been childishly interested in history. Today, history can teach us much about the present and perhaps something about the future.

The story that I am about to tell you is about an English man, one of maybe the top five-ten,

But how did I know about this hero's existence. Well initially not at all. 

The year is 2009  and slowly we wake up, a new day dawning in the city that once in Anglo-Saxon (after the Roman Empire kolaps about 400 AC) time was called Draefstestun. It's me, my wife and Angie and Mick, an English couple we met in Sharm El Sheik 2006.
On today's menu is a trip to the East, to the North Sea coast in the county of Norfolk.

We leave the house and go down the northern hill slope towards the village's central areas, down in the river Nene's valley.
 
We travel east and left traffic becomes a mental problem, even though I grew up with it. Each roundabout provides a panic feeling and you wish you had a Guinness or two before before departure.
 
We pass the 1990's IKEA logistics and service center for the GB, in the village of Draefstestun.

We will travel to the town of Cromer, Norfolk, at the North Sea coast. I know a little about a lot but to be honest, I have never heard of the city. But the adventure of travel, is that you do not know everything that is waiting up ahead.

We travel along the River Nene and approach the city Peterborough with it´s gigantic Cathedral, I do not know much about the building, but I believe it´s from 12-13 century.

River Nene flows northeast towards The Wash, but we travel eastward. I recognize a few roadsigns, King's Lynn and Great Yarmouth. These towns were the first in England that was bombed from the air by Zeppelins L4 and L3 in January 1915th.

We stop in a small village near Sandringhamn to look at the local market. The housewalls, closer to the coast, have changed the character and consists of round and oval stones.

Finally, we reach the town of Cromer and found our way to our B & B. The B & B had a fantastic character with old things, especially mannequins with old clothes in each room.

Imagine waking up in the middle of the night after a few beers and find this in the bedroom.

or this in the stairwell, Angie said that this one looked like me.

or fresh eggs for breakfast 

The pier and Hotel de Paris in the background, not the one next door to the casino in Monte Carlo.

But now the story of a remarkable man, an English hero, maybe top 5 or 10 All Categories.
 
His name was Henry George Blogg, born 1876 dead 1954. He was a crab fisherman but also a lifeboatman.

He first went to sea as a lifeboatman in 1894 in the rowing lifeboat Benjamin Bond Cabbell.

In 1917 Blogg an his men set out to assist a Swedish ship, Fernebo, cleaved in half by a mine and after 24 hours of fighting the ocean, they had rescued all crew members.

In 1941 he was near drowning during operation.

Henry Blogg retired in 1947,after 53 years service and at age 71, 11 years past the usual retiring date. 
He launched 387 times and rescued 873 people.

He was awarded the gold medal of the Royal Royal National Lifeboat Institution three times and the silver medal four times, the George Cross, the British Empire Medal, and a series of other awards.In 1924 Blogg was awarded the Empire Gallantry Medal by the King.


With today's demand for labor, Henry George Blog would not become a hero and rescued over 800 people because he lacked the most important prerequisites for this work ... He could not swim

Plans on the blogg

1, Sinai Beduin, Sawarkha and the Tarabin or The last train to El Arish
2. Swedish hospital during Korean war 1952
3. Draefstestun- The story of todays Thrapston in Northamptonshire
4. A brittish top 10 Hero thar would not be a hero by todays standard
5. The old Egyptian is back" part 2
The last two in english version

Jag en "yxa"

Bland svenska utlandssoldater så har en mängd uttryck, myter och sägner utvecklats. Innebörden av uttrycken har förändrats över tid. Men också tidens syn har förändrats. Att debattera "Pepparkaksgubbars" vara eller icke vara på 2010-talet, utifrån nån form av "rasistiskt" motiv,  fanns inte på kartan.
Jag har ofta, i jaktstugan eller i bastun när snillen spekulerar efter några bira eller nån snaps funderat över varför killar alltid skall hitta på namn på allting oavsett om man är 60 eller några och 20.
Av olika skäl, vill jag inte publicera enskilda namn i detta form som referenser men några vet vad jag talar om.

Begreppet Yxa

Den svenske FN soldaten från 1:a FN-bataljonen 1:a kompaniet 3 pluton (förplutonen) skriver bl.a så här:
uttrycket "yxa" har därefter synbarligen gått i arv till efterföljande bataljoner och jag ser i text att det används t.o.m om oss soldater själva, vilket ju absolut inte var meningen".
Först för, kanske 10år sedan, gjorde jag samma upptäckt. Men jag kan säga att jag har idag inget problem med att kallas yxa.

Men varför uppstod begreppet yxa, ett handredskap som kom att betyda något helt annat, i en annan del av världen?

Det finns en hel mängd "sägner" till just ordet yxa. För mig år 1974 var det ett begrepp för "locals" och jag kan nämna ett exempel. Det fanns en "entrepenör" som hade ensamrätt på campens "miljöavfall". En dag utgick en order att de som senare kom att kallas "bröderna bajs" skulle åtföljas av svensk soldat för att undvika att "locals" avvek från den "rätta vägen" dvs man hade i uppdrag att samla in latrinen och inte sväva ut och besöka tälten, i jakten på nått värdefullt. Personligen var inte detta påtvingade uppdrag någon höjdare.
"Det var in i helvete varmt och att dra runt i en sanddyn var otroligt påfrestande, bara för att hålla koll på en yxa så att den höll sig på rätt spår". Ni kan tänka Er en lätt ensidig monolog mellan svenska, engelska och arabiska och visst sa jag på svenska....yx jävel mm. men man kunde ju alltid korrigera eventuella avvikelser med en stöt av mynningen på en AK-4:a.

I mitt fall så var jag otroligt vältränad när jag kom ner men värmen tog ut sin rätt man blev lite malish eller bokram, bade bokram, det spelar ingen roll eller imorgon eller övermorgon.

De vittnesmål jag pekat på, går i samma riktning dvs om det "kärvade" så uppstod okvädningord. dvs det som avvek från det normala blev yxa eller yxigt.

Men ordet yxa enligt vittnesmålen var ändå bara något som förekom och ibland i "light form". Eller som signaturen GS från den första bataljonen säger " Yallah-gubbe" var lite mer elakt än yxa.

Men hur var det med allt detta, vi fastslår att det var den 1:a Gaza bataljonen som införde begreppet yxa.
Hur var det sen med själv händelsen och här finns allt, Nån bil med en yx dekoration, antingen en logga eller registreringsskylt med AXE,erbjudande om en kvinna i utbyte mot en yxa men den idag gällande versionen är: "En man från vår förpluton plus någon annan soldat från vårt kompani blev utsedda att sköta mathållningen i ett speciellt kökstält. En natt blev det "inbrott" i kökstältet och en egyptisk Sinaiarab som vid flykten kunde gripas hade i kökstältet stulit lite mat plus en yxa, en köttyxa som kockarna använde vid köttstyckning. Det blev rabalder av detta. Tjuven överlämnades till lokal polis och kockarna fick order att säkrare förvara redskap och annat nattetid. Det var kvällen efter när kockarna plockade ihop sina prylar för säkrare förvaring som en av kockarna, (påtvingad???? egen anmärkning), förargad över dessa nya arbetsuppgifter tjuven förorsakat som han utbrast - Djävla yxa". Detta skall vara ursprunget!!!

För egen del kan jag tänka mig andra scenarion men helt klart är att begreppet kom att innebära något som i vår uppfattning avvek från normen. En förklaring kan vara exempelvis en viss språkförbistring- Du tilltalar en "local" på svenska, engelska och kanske lite arabiska, motparten har hörbarhet nolla men säger till slut till Dig... Do you speak english och vad gör Du då???? Jo Du säger God Dag Yxskaft på svenska för det betyder att allt du säger är malish.......