Vi vrider tiden tillbaka till 1970-1972.
Det är Måndag och ytterligare en dag på Butterfly High, när min kompis Ulf från Jerusalemfararnas, Jorsala by allt enligt Selma "tjugan" Lagerlöf, (Nås i västerdalarna), kommer fram och säger med ett leende på läpparna "Du blev omnämnd på högmässan i kyrkan igår".
Jahaja, vad har man nu gjort. Då på den tiden var ju kyrkan och högmässan som ett verbalt internet med bröllop, begravningar men också aktuella händelser i sockna.
Visst hade jag träffat den andlige potentaten på Lördag kvällen men fanns något i detta möte som föranledde ett allmängiltigt intresse för sockenborna???
Vad blev sagt?? Jo säger Uffe prästen sa "Det finns Borlänge ungdomar som lär Nås ungdomarna att dricka öl"!!!!
Anmärkningsvärt att säga "stadsungdomar" i flertal, för det fanns bara en närvarande för det var jag och sen funderar jag lite kring det där med "att lära Nås ungdomarna att dricka öl", jag tror dom kunde ett och annat innan jag kom över sockengränsen som en kulturell särart.
Men hur var det med allt det här??
Jag hade sålt min första bil en blå VW bubbla med dryga 30 hästkrafter (DIN eller SAE ??) för att finansiera en tidigare vistelse uti denna by, tror det blev en back öl och pengar till rälsbussen hem. Nu körde man farsans och morsans SAAB V4:a och den skulle gå som en "Stig Blomkvist" oavsett vägunderlag.
Det kan faktiskt vara så att det var just denna lördag som jag packade in Lindal i nämnda V4:a för att hämta han fjälla i Dala-Järna, med ett litet pit-stop 30 meter ut på en åker, ja se det var en resa det.
Och det här var efter det att man liksom blivit accepterad, stadsbo, underliga kläder, dialekt och skulle ha en käftsmäll om man konkurrerade med de lokala skönheterna.
Allt nog, byns ungdomar och undertecknad skulle samlas på älvbrinken mellan älvbrona och Storängets Folketspark, straxt öster om kyrkan.
Här fanns Kråka, Mutte, Lill-Janis, retstickan Kim, Hanssons släkte, Lindal, Bäckströmmarna och många fler, kanske var vi runt ett tjog med varierande drycker.
Vi samlades vid en gammal transformatorstation, en sån där i falu rödfärg och i trä som såg ut som en liten klockstapel. Någon i "församlingen" kom på den ljusblå ideén att vi skulle tända en brasa. Den gammla transingen, tömd på sitt innehåll verkade ha bra råmaterial för en liten eld.
Plötsligt under dessa lite destruktiva men ändå gemytliga former hörs ett varningsrop "Prällen" och vips skingrades Nås ungdomarna åt alla väderstreck. Kyrkans makt var vid den här tiden uppenbart stor.
Med ett stoiskt lugn stod jag så ensam kvar på platsen. I min värld hade jag ju inte begått någon av de 7 dödssynderna förutom en Risingsbo Röd 3,5:a och en Prince cigg lite avslappat i ena mungipan, j inte någon annan synd heller för den delen, det var för tidigt på kvällen om man säger så.
Såhär kom prästen farande i 100 kilometer, "nummer och namn" och en hel del. Tyvärr riskerade samtalet att bli en monolog samtidigt som 4 eller 5 Nås ungdomar i förskingring närmade sig försiktigt, så jag blev väl tvungen att möta monologen med en dialog.
Så gick det till när jag omnämndes på högmässan i Nås kyrka tidigt 70-tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar