Jag, Abbe, en "Sniper"

Blotta namnet "Sniper" kan väcka obehagliga känslor för endel människor men jag skall berätta lite om varför min pseudonym.
När jag var yngre, so much younger than to day som Beatles sjöng, så kallades jag Abbe.
Som liten tillbringade jag mycken tid hos min morfar och mormor i Sjulsbo, eller Shursbo med dialekt och som låg i Leknäs by, By socken utanför Avesta. Dom drev ett litet jordbruk och morfar drygade ut inkomsten med skogsarbete på vintern och på övrig tid vid flottningen.
En viktig del i försörjningen var jakt och fiske och i ett hörn på "kamarn" stod ett antal bössor av olika slag och kalibrar och visst det talades alltid om jakt och fiske, oavsett årstid runt köksbordet.
Jag kom tidigt i kontakt med jakt och fiske men också skjutvapen. Skall direkt säga att jag aldrig varit en "vapenfreak". När jag senare skaffade mig mina första vapen så var och är det ett bruksföremål. Att skjuta och träffa var helt enkelt en kul grej oavsett om det var en pilbåge gjord av en eller en bössa, när jag var liten.

Min far ägde en cal. 6,5 Mauser M96 modifierad med ett trappstegssikte och när jag var runt 12 år kastade man bössan på ryggen och cyklade till skjutbanan, alltid 300 meters vallen av någon anledning. Det fanns inte så mycket att göra på den här tiden, så det var ett tidsfördriv vid sidan av fotboll och ishockey.
Min far berättade om en frivilligsvensk under Finska vinterkriget som med hjälp av trappstegssiktet sköt en ryss som satt i en björk, på 800 meter.

2011 utkom en bok kring jägarna på Malungs Finnmark, intressant såtillvida att "finnarna" hyllade sina "långa bösspipor" och vittnesmålen berättade om att man sköt älg på 450-500 meter med öppna riktmedel! Hur är detta möjligt? Jo man hade inget annat för sig än att vara på skjutbanan och skjuta serie efter serie.

Runt mitten på 60-talet gick jag med i en frivilligorganisation till Flygvapnet och kom att tillhöra F16 i Uppsala och nu gick vi över från Mausern till kpist 45. Och runt 1969-70 hade jag mycket långt framskridna planer på att som frivillig dra till Vietnam, men det blev inte så det blev mer Simon & Garfunkle och Mrs Robinsson och brudar.

Det blev lumpen på inflv och 20mm kanoner, dom vattenkylda Ksp 30-någonting, Ksp58 och det hypermoderna Ak4.

I början av 1990-talet slog "jägarfebern" till och visst var jag en mycket extrem jägare på alla sätt och vis. Under Sinai tiden hade jag utvecklat mina sinnen, att upptäcka förändringar i terrängen, men framför allt hörseln. Att filtrera bort ovidkommande ljud eller om det var tyst, "höra igenom och bortom" tystnaden.

Under min tid på dom 1245hektaren på Grangärde Finnmark, så visst uppstod, en mängd myter kring mig som person. Mannen som aldrig släpper något levande förbi sig, halvautomaten, mannen som skjuter snabbare än sin egen skugga är några exempel. Visst, jag har alltid försökt att göra så bra ifrån mig men aldrig någon mytbildning. Visst finns en del sanning kombinerat med tur men nån jaktledare sa "Det går inte att bara ha tur, hela tiden".
Men jag skall berätta en riktig "Sniper" historia eller hur man "skapar en myt".

Jag gör mig en tur upp till stora huset och råkar hamna i "den slumpmässiga tilldelningen av älgpass. För att skyla över fadäsen så erbjuds jag att få välja pass till morgondagen! Pass 29, ett fint pass vid en liten myr straxt nedanför toppen på Storslättsberget. Njä säger jaktledaren vi har tänkt stryka passet för det ligger för centralt och risken är stor att vi stöter ut älgarna. Jag sa "Jag lovar att jag kan ta mig uppför berget till passet och garanterar att inget levande väsen kommer att känna till min existens". Så blev det och efter nån timme på passet så hostade den gamla 8X57 till en gång, det blev vår enda älg den dagen. Jag kan sitta tyst och stilla i 8-10 timmar. Jag har gjort ett och annat "omöjligt" pass i mina dar så kanske är det inte bara tur. Sen kan jag ju alltid fuska lite och tala älgarnas språk.

Men jag har lagt ner timmar på att träna med vapen men också på att dölja mig. För djurens sinnen är avsevärt skarpare än människans.

Min entre´på Facebook kom samtidigt ungefär som beslutet att vårt kontor skulle läggas ner och jag var fast besluten att anta utmaningen och återvända till branschen och ge min forna arbetsgivare en match om marknadsandelarna. Så därför drog jag mig tillbaka till "Sherwood skogen" och likt en "sniper" slå tillbaka mot det gigantiska företaget. Så därför blev det Abbe Sniper.