Jodå, frun har besökt det nyetablerade, internationellt kända, småländska möbelvaruhuset.
Varför? Jo det kunde finnas nått som "var bra att ha"!
Ett och annat möbelmontage har man väl avverkat i sina dagar, allt från solitt trä till laminerade spånskivor och faktiskt har det på senare försök gått alldeles utmärkt och utan att åkalla högre eller lägre makter.
Vilket är då att föredra, solitt trä vanligtvis furu från den danska leverantören som slutar på -ysk eller laminerade spånskivor från Älmhultarn?
Tja danskens fura påminner om en pizzabotten dvs. lite mjukt och det är alltid något skruvhål som är borrad rakt igenom en kvist. Med känt resultat när man drar i skruven, det blir inte snyggt.
Visst har Älmhultarn gått framåt. Förr var väl inte tillpassningen den allra bästa och vem har inte palltat med "glue" kuddarna som lätt kunde förväxlas med schampoo kuddar som man fixat på nått hotel. Men framför allt, när man var färdig och påsens innehåll fortfarande ha tre grejor av allt och man satt en hel kväll och funderade på, "hur svårt kan det va?", att missa nåt i montaget.
Den nu monterade hyllan heter inte längre Billy utan Laiva och är made in Thailand och kanske får man fan för att ha bidragit till skogsskövling och negativ miljöpåverkan, men det kan jag leva med.
Nåväl, borta är alla extra skruvar och muttrar, så man behöver inte fundera. Borta är "glue"kuddarna, men fortfarande trilskas man med att vid montage av bakstycken, skall man använda spik och det i ett "ändträ" som påminner om en tvättsvamp...här finns plats för utveckling.
Men å andra sidan, vad kan man begära för 149 spänn och inte en enda svordom??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar