tisdag 18 februari 2014

En Cuba libré, en märklig migrationsfråga

En historia om 2 systrar och en bror från Cuba men med 3 olika nationaliteter, svensk, spansk och cubansk.

Jag går ut på terrassen för att ta en cigarett. Balkongdörren till lägenheten ovanpå är öppen och jag kan tydligt höra det spanska tungomålet smattra från cubanskan i lägenheten.
Problemet vi har är inte av etnisk karaktär att hon har vädringsfobi och gillar inte cigarettrök och jag kan irritera mig på att balkongdörren fladdrar som kollibrivingar och trots att jag försöker visa hänsyn och inte röka när balkongdörren är öppen så är det en omöjlighet. Sen är det väl så att om jag röker så åker dörren igen med en smäll men om systern står och röker på balkongen så existerar ingen antirök demonstration, det är lite dubbelbottnat.

Brodern, vi kan kalla honom Don Juan för nått måste han ju heta lyckades efter många om och men få tillstånd att lämna det" kommunistiska arvriket" Cuba för att besöka sin syster i Sverige. Jag tror att utresetillståndet gällde 6 månader och 17 dagar. Varför just 17 dagar vet jag inte. Om han inte återvänder inom denna tidsperiod så upphörde hans medborgarskap, tillgångar konfiskeras och han fick inte återvända.

Jag har inga problem med människor av olika ursprung, tvärt om roar det mig att lära känna människor av olika ursprung. Sen kan jag ha synpunkter på den sk. migrationspolitiken i stort.

Don Juan är liksom ett barn av sin tid. En tid då Kubas ekonomi var helt beroende av Sovjetunionen. En tid då det fanns varor i butikerna och man hade råd att i sann kommunistisk imperialistisk anda sända "rådgivare" runt världen till stöd för olika frihetsgrupper. Don Juan hamnade som soldat i Angola.

När jag senare träffar Svenne som är gift med Pepita, så berättar han, inte helt tillfreds, att Don Juan förlängt sitt turistvisum. Men jag förstår vartåt det lutar, Don Juan kommer inte längre att vara cuban utan stadslös.
Och mycket riktigt, han får lämna lägenheten och hamnar i en flyktingförläggning. Så när jag träffar honom i skrivandets stund är han på besök. Åt vilket håll Sverige skall skicka honom är i dagsläget oklart.

Plötslig ser jag 4 pallar med kartonger på utanför mitt fönster, det är Juanita´s tillhörigheter. Juanita är Pepitas rökande syster som är spansk medborgare och därmed även EU medborgare har i den spanska ekonomins spår beslutat att flytta till Sverige för en ny framtid. Hon är välutbildad apotekare.

Efter drygt 6 månader så packar hon och återvänder till Spanien. När jag sedan talar med Pepita kring det hela så säger hon att systern inte fått ut ett korrekt personnummer vilket hon i olika sammanhang behövde och därför återvände till Spanien, hon orkade helt enkelt inte vänta.

Jag förstår ingenting, för en av tankarna med EU är den fria rörligheten och jag förstår inte att en EU medborgare inte kan erhålla ett personnummer när andra icke EU medborgare uppenbarligen snabbt, i integrationens namn, kan erhålla detsamma.