De allra flesta svenska UN soldater som tjänstgjort i Sinai, förknippar "Last train to Al Arish" med det rostiga och förvridna tåget som fanns längs järnvägen vid Al Arish i norra Sinai.
Men jag tänkte med anledning av det laglösa tillstånd som råder på Sinai halvön sedan 2011-2012 försöka ge en annan bild kring orsaken till "beduinernas frustration" och laglöshet. för det finns enligt min uppfattning en sådan.
När den svenska UN bataljonen 54M vaknade upp i Sinai öknen 1974, vad visste vi om beduiner, fellahin eller araber? Vi kallade den inhemska befolkningen, yxor.
Begreppet yxa tillkom under den 1:a UN bataljonen i Gaza i december 1956 och själva begreppet yxa kom under vår tid, enligt order, att förbjudas som tilltal.
Egentligen ingenting, beduiner var några man sett på en Holywood film som red på kameler utrustade med svartkruts bössor och kroksablar. Trots detta befann vi oss i Al Ayadida beduinernas dirha. Men i den första buffertzonen fanns av naturliga skäl, inte en enda beduin i öknen, bara ADF (sedermera ändrat till ARE) och IDF soldater.
Ett skäl tilldagens laglöshet i Sinai öknen som brukar anges är fredsavtalets eller Camp David avtalets indelning och reglering av den egyptiska militära närvaron i Sinai. En indelning som gjordes 1979 och gäller än idag.
A zonen får innehålla militära styrkor. B zonen i huvudsak polis med lite tyngre utrustning. C zonen endast gränspolis och det är väl främst i C zonen som det pågår kriminell aktivitet främst i norr kring Al Gora, MFO´s norra camp.
Att ensidigt säga att Camp David avtalets C-zon med avsaknad av militär närvaro utgör grunden för laglösheten är inte helt korrekt för när "revolutionen" kom och Mubarak störtades och militären fick makten och man införde undantagstillstånd så inträffade det märkliga att "gränspolisen" med viss lukrativ verksamhet, packade och åkte hem dvs kvar i området fanns ingen myndighetsutövning.
Men mycket av "kriminella beduin ligor" skulle jag för 40 år sedan, i princip avfärdat som medialt trams eftersom att en del av det som sker, strider mot beduinska seder. Å andra sidan är det fullt möjligt att "för en handfull dollar" bryta mot det centrala, nämligen stammen och dess värderingar..
När jag återvände till Sinai i månadsskiftet oktober/november 2005 dvs efter bombningarna i Sharm el Sheikh på kvällen den 23 juli 2005, så visst var det lite skillnad mot mitt besök i mars/april samma år.
Mubark regimen hade arresterat ett par hundra personer i Al Arish området som ansvariga för dådet och med utgångspunkt från den vetskapen ställde jag lite frågor och fick av en "local" bl.a det intressanta svaret "It´s within their house". Så vad är det som händer i just Al Arish?
Men innan vi drar norrut så är ju "beduin frågan" intressant eftersom att både Sharm el Sheikh bombningarna 2005 och Dahab bombningarna 2006 skedde på Muziena beduinernas område och i båda fallen anges beduiner som medskyldiga Som huvudansvariga har Abdullah Azzam Brigaderna respektive Jamaát Al Tawhid wal Jihad utpekats.
Motivet bakom bombningarna i Dahab skall enligt en rapport från International Crisis Group ha varit "targeted at the Mubarak government and stem in part from a "deep
resentment" of the local people of the northern Sinai over
discrimination in "jobs and housing" by governmental programs.
Återigen så är uppenbarligen norra Sinai inblandat.
För de berörda Muziena beduinerna handlar det mest om "egna landområden" som exploateras. Men när jag tittar på Muziena beduinerna och jobb under den framväxande turistindustrin i södra Sinai så har man i allt väsentligt själva tackat nej till bland annat byggjobb p.g.a av för dålig betalning. Jobben gick då till egyptier och Sudaneser. I min värld insmyger sig frågeställningen, vad är det för sysselsättning som ger mer pengar än ett jobb.
Nu kan det givetvis vara så att när det gäller Muziena beduinernas eventuella inblandning, så behöver det inte vara så.
Vad gäller exempelvis landfrågan så skulle jag vilja citera Sheik Abu Qabbal (avrättad på en frisörsalong i bästa Chicago stil den 19:e maj 2012) från Sawarka stammen uppe i Al Arish " The tribe comes before the state, the state comes before the islamist". Detta är på nått sätt "the bedouin way" och står delvis i motsatts till Islam.
Men det är kanske just detta som gör att Sinai beduinerna känner sig "åsidosatta" av centralregeringen i Kairo, staten äger all mark och beduinerna har "brukande rätt" och i takt med utvecklingen så så inkräktar det på "the bedouin way".
Vi reser norrut, mot Al Arish. När det gäller beduin stammarnas Dirha, så är norra Sinai av olika skäl, en smältdegel och speciellt området Sheik Zuwayed.
Men här finns också två stammar av lite större format, de gamla fienderna Sawarka och de nordliga Tarabinerna, där Sawarka "kontrollerar" Al Arish. I muntlig tradition bland Sinais beduinstammar brukar dessa båda vara kända för att lösa konflikter med våld.
Sawaka, en gång fördrivna från Gaza området under Napoleons erövring av området, 1779-1801 och ersatta med Tarabinerna.
Att hitta något konkret kring just Tarabinerna är svårt eftersom att man i huvudsak kommer att hamna "på fel sida gränsen" i Negev-öknen. Men det jag vet är att Tarabinerna betraktar Egyptierna som sina fiender, allt enligt muntlig tradition och som härör sig från Ali Bey´s regim 1750-1779 när han beslöt sig för att utrota Tarabinerna från "mainland Egypt". Så varför skulle dom helt plötsligt underkasta sig centralregeringen i Kairo?
Just historien, den muntliga, kring Tarabinerna kan på många sätt åskådliggöra svårigheterna i dagens Mellanöstern. Vem är vem och varför, en resa i historien men också en resa mellan dagens nationalstater, man kan med all rätt kalla dom för araber, egyptier, israeler, jordanier eller palestinier beroende på när, var, hur man befunnit sig historiskt. Min uppfattning är att för beduinerna är det ganska malish och jag ansluter mig till Sheik Abu Qabbal´s uttalande "The tribe comes before the state, the state comes before the islamist".
Att Al Arish är ett kommersiellt centrum, på både gott och ont är ingen tillfällighet, närheten till den lukrativa smuggeltrafiken till och från Gaza är betydande där exempelvis en smugglad Ak 47 till Gaza betingat ett värde på ca 1500 dollar och när revolutionen genomfördes så strömmade Ak 47 den andra vägen till ett värde av 3000 dollar detta exklusive mutor till polisen för att "se åt ett annat håll".
I min värld har det funnits misstankar om att det måste finnas andra intressenter än beduiner som organiserar, kontrollerar och styr "handeln".
Men är det så att Sawarka kontrollerar handeln till 100%?
Kanske inte riktigt, följande inträffade utanför Al Arish en dag 1987.
"En incident i Al Arish, den sörsta staden i Sinai, styrd av en maffia bestående av 7 familjer beskrivs på följande sätt. En dag bestämde en familj att ta en strandfastighet från en lokal beduinstam. När den lokala beduinstammen vägrade ge upp så vände "familjen" åter till Al Arish men kom tillbaka beväpnade med handeldvapen och gevär så mötte man beduinerna som svarade med Ak-47 och handgranater".
För det första så får jag här en bekräftelse på mina misstankar, det finns en maffia som är aktiva i gränshandeln med bl.a Gaza och som ej är kopplade till beduinerna, i detta fall med största säkerhet Sawarka (före 1799/1801 bebodde Gaza stripen).
Så här har vi alltså en maffia (vilka dom är vet jag inte just nu) vi har beduiner, palestiner (vilka dom nu är om man skall vara ärlig) vi har olika islamistgrupperingar, salafister och alla profiterar dom på det Hamas ledda Gaza.
För beduinerna handlar det mycket om Mellanösterns konflikt mellan att vara registrerad landägare och generationers nyttjande rätt.
Är det rimligt att tro att någon som tjänar pengar på "eländet i Gaza" har någon som helst ambition att få ett normaltillstånd i området? Är det rimligt att anta att "affärsmän" utnyttjar tunnlarna för att ta sig in i Gaza och bränna några raketer så att "marknads efterfrågan" ökar?
Jag skulle kunna skriva mycket mer men det får bli en annan gång, kanske om varför Tarabinerna har egypten som fiende och som tog över Gaza från Sawarka.
