Jag har haft mängder av drömmar, små som stora och har haft förmånen att få uppfylla dom allra flesta med övervägande skön känsla.
Nu kan denna story låta som om att jag är så "jävla" bra, men det handlar inte om det utan mera att förmedla en ett budskap kring att man kan faktiskt göra en dröm till verklighet om man bara spänner bågen och vågar ta språnget.
1989
Jag har väl alltid haft en dröm om att med två tomma händer bygga ett företag, vara framgångsrik för att ha möjligheten att lägga av vid 55 års ålder och ligga i Saint Tropez, zippa på nån paraplydrink och spana på topless brudar. Okey då, det sista kanske mindre lämpligt utan solglasögon, eller om man så vill, det sist nämnda hade förmodligen lett till att min fru gett mig ett par blåtiror och röda öron.
ASG (DHL) ett av Sveriges 2 största transport och speditionsföretag var som en betongbunker eller likt Titanic man visste i bästa fall vart man ville men att förändra kursen tog ofantlig tid. Det var en tid med omorganisationer vart annat år.
Hade jag vid den här tiden vetat var DHL och DSV står idag drygt 20 år senare så hade jag snabbt tagit tillbaka ordet betongbunker på den tiden och ändrat det till kund tillvänd.
På den här tiden var rebellen, vilden, galningen från Borlänge känd i företaget från norr till söder i Sverige. Den som tänjde gränserna till det yttersta, rev pyramider. Jag hade roligt. I vissa fall fick jag hålla på, en sorts tyst accept så länge som jag tjänade pengar.
Men så inträffade en händelse, och jag blev riktigt förbannad. Jag skulle bida min tid och vid lämplig tidpunkt lämna företaget och verkställa min dröm om att med 2 tomma händer bygga upp en verksamhet. Men jag hade också gett mig fan på, att fullständigt krossa innebörden av ett otroligt starkt varumärke, den blågula elipsen med tre bokstäver, det stora mäktiga bolaget, skulle få sitta på läktaren helt oförmögna att kunna påverka utvecklingen. En Davids kamp mot Goliat.
Jag har alltid med en dåres envishet hävdat, att medarbetare, i ett tjänsteproducerande företag är företagets enda "substansvärde". Brukar säga att om man tar ett IT-konsultföretag och alla slutar, vilket värde har då företagsnamnet?
Min "gamle" chef Jan Glaving kom förbi en dag och visade en annons i en tidning där Nordisk Transport och Spedition, NTS sökte entrepenörer i Sverige som ville bygga upp ett lokalkontor.
NTS ett av Sveriges 10 största transportbolag vad gällde utrikestrafik och ägdes av det börsnoterade Investmentbolaget Ratos eller Söderbergs familjen.
Glaving och jag for iväg för ett möte på neutral mark. Vi hade först ett gemensamt möte och därefter enskilda.
Vi talade lön och man frågade vad jag hade idag, jag tog lönen och plussade på, för jag visste att man måste ta i lite redan från början. Jag fick det plus 3000 spänn till. Dessutom fick jag välja tjänstebil eller 1500-2000 skattefritt i månaden, en extra semestervecka men också en mobiltelefon att fritt disponera efter eget gottfinnande. Jag skrev på direkt. Det där med mobiltelefon var på den tiden en NMT 450 som vägde 10 kilo, en sk. "tegelsten".
Nu backade Glaving ur p.g.a hälsoskäl och Åke min gamla kollega från ASG kom istället.
Samtidigt som vi gjorde klart med NTS företagsledning så satt representanter för NTS i Helsingborg i förhandlingar med MaserFrakt kring ett ombudsskap, det mötet fick avbrytas vid sittande bord. Den enda jag med bestämdhet kan säga var med på det mötet från MFs sida var med Hans Stridh sen är jag oklar över Bellman, Jarl Magnusson, Jan Hellsten (också han med ett förflutet på ASG) och Lasse Hedwall.
Själva uppsägningen kom som en bomb, jag gick först och Åke en månad senare. Jag säger till Ola Gustavsson, -Sitt lugn och fin i båten, vi kommer att ses igen.
Högsta distriktschefen ringde och ville börja kohandla och jag skall återge dom exakta orden jag sa till honom "Varje belopp Du nämner kommer jag att se som en förolämpning för det innebär att varje belopp har Ni kunnat betala mig tidigare och dessutom har jag gett mitt ord på att stå för min överenskommelse med min nya uppdragsgivare".
Förutsättningarna från NTS sida var mycket "enkla", gör bäst fan Du vill bara Du tjänar pengar och Du har 3-år på Dig (tydligen en erfarenhetsgrej) men också en lite mindre grej, bättre med en krona i plånboken än ingen alls. Jo det fanns faktiskt en sak till, Du är ansvarig för större delen av Gästrikland, Hälsingland samt givetvis Dalarna, vill Du ta mer så får Du det bara vi stämmer av. Ja så enkelt kan det va!
Så satt Åke och jag hemma vid mitt köksbord med våra mobiltelefoner, ja vi var ju satta i karantän som det hette. Vi ringde runt till kunder och informerade.
Jag hade faktiskt en ide´om att vi inte skulle ha något fast kontor utan vara lite "high-tec" eller mobila men det kom ändå att bli ett traditionellt kontor på Nygårdsvägen ( flyttade in i april 1989).
Det kom att bli inledningen på en spännande resa, vi var vilda och galna och hade hur kul som allra helst. Bl.a brukade vi samla ihop alla icke avtalsbundna uppdrag under veckan och sen satt vi på fredag eftermiddag, drack några pilsner och bestämde hur mycket pengar företaget skulle tjäna just den veckan.
Vi tog på oss allt från jordens alla hörn och det var vi, som "lokalkontor", ensamma om i Dalarna och det finns så många dråpliga historier.
ASG/DHL måste ha varit en "plantskola" för samtidigt som vi etablerade oss tillkom Ronneby, Kalmar, Växsjö, Karlstad och Luleå.
NTS var ett företag som bestod av ca 30 "lokala företag" från norr till söder, var och en med sin speciella nisch. Ordet centrala kostnader var totalt bannlyst och man tjänade runt 40 miljoner varje år oavsett hög eller lågkonjunktur. Säljare? "Nått sånt jävla skit skall vi inte ha" som vVd, marknadschef och bolagets starke man sa. Kunden talar direkt med produktionen/"det lokala företaget" och får prisförslag.
Hösten 1989 gjorde jag ett utspel/affärsförslag till Glaving på ASG, jag köper plats på Era Norgebilar varje dag till ett fast pris oavsett om jag har nått gods eller ej. Naturligtvis tackade man nej.
I början av 1990 fick jag så ett telefonsamtal från ASG/DHL åkaren Jan Erlandsson på JALE åkeri, där han dels inte trodde på någon utveckling inom ramen för ASG och han undrade om vi kunde träffas och tala framtid. Sagt och gjort, JALE, Åke, jag och Ola Gustavsson (transportledare vid ASG) träffades på Hotel Lerdalshöjden och skissade på en framtid.
Vi hade ingenting, inte ett "eget paket" men vi kom överens om att "köra på". Mitt krav på JALE var att dom på ett snyggt sätt skulle säga upp avtalet med ASG/DHL, Mora Intertrans AB skapades för att inte störa övrig verksamhet mellan JALE och ASG/DHL.
I maj 1990 kom dåvarande Platschefen vid ASG i Borlänge ut till Ola Gustavsson och visade uppsägningsbrevet. På eftermiddagen samma dag sade Ola upp sig. Ingen på ASG/DHL kopplade samman händelserna och i augusti drog vi igång konceptet.
Alla verktyg fanns på plats, en klar och tydlig affärsplan och genomförandet skulle ske "militära strategier"dvs kliniskt för nu kommer en resa som t.om kommer att hamna på ledningsnivå i ett av Sveriges 2 största transport företag, en på många sätt och vis, unik maktposition inom ett marknadssegment.
Det gigantiska storföretaget skulle få sig en rejäl omgång, ett varumärke skulle krossas!
Eftersom att jag pensionerat mig från branschen så kommer jag att i nästa inlägg beskriva hur och på vilket sätt. Jag skall också beskriva varför, som jag sa i MaserFrakts kundtidning sa "Jag har aldrig upplevt en lågkonjunktur". Det gällde perioden 1990-2008.
Det kommer således en "Jag hade en dröm del 2" innan Slaget om Norge kommer.
ASG (DHL) ett av Sveriges 2 största transport och speditionsföretag var som en betongbunker eller likt Titanic man visste i bästa fall vart man ville men att förändra kursen tog ofantlig tid. Det var en tid med omorganisationer vart annat år.
Hade jag vid den här tiden vetat var DHL och DSV står idag drygt 20 år senare så hade jag snabbt tagit tillbaka ordet betongbunker på den tiden och ändrat det till kund tillvänd.
På den här tiden var rebellen, vilden, galningen från Borlänge känd i företaget från norr till söder i Sverige. Den som tänjde gränserna till det yttersta, rev pyramider. Jag hade roligt. I vissa fall fick jag hålla på, en sorts tyst accept så länge som jag tjänade pengar.
Men så inträffade en händelse, och jag blev riktigt förbannad. Jag skulle bida min tid och vid lämplig tidpunkt lämna företaget och verkställa min dröm om att med 2 tomma händer bygga upp en verksamhet. Men jag hade också gett mig fan på, att fullständigt krossa innebörden av ett otroligt starkt varumärke, den blågula elipsen med tre bokstäver, det stora mäktiga bolaget, skulle få sitta på läktaren helt oförmögna att kunna påverka utvecklingen. En Davids kamp mot Goliat.
Jag har alltid med en dåres envishet hävdat, att medarbetare, i ett tjänsteproducerande företag är företagets enda "substansvärde". Brukar säga att om man tar ett IT-konsultföretag och alla slutar, vilket värde har då företagsnamnet?
Min "gamle" chef Jan Glaving kom förbi en dag och visade en annons i en tidning där Nordisk Transport och Spedition, NTS sökte entrepenörer i Sverige som ville bygga upp ett lokalkontor.
NTS ett av Sveriges 10 största transportbolag vad gällde utrikestrafik och ägdes av det börsnoterade Investmentbolaget Ratos eller Söderbergs familjen.
Glaving och jag for iväg för ett möte på neutral mark. Vi hade först ett gemensamt möte och därefter enskilda.
Vi talade lön och man frågade vad jag hade idag, jag tog lönen och plussade på, för jag visste att man måste ta i lite redan från början. Jag fick det plus 3000 spänn till. Dessutom fick jag välja tjänstebil eller 1500-2000 skattefritt i månaden, en extra semestervecka men också en mobiltelefon att fritt disponera efter eget gottfinnande. Jag skrev på direkt. Det där med mobiltelefon var på den tiden en NMT 450 som vägde 10 kilo, en sk. "tegelsten".
Nu backade Glaving ur p.g.a hälsoskäl och Åke min gamla kollega från ASG kom istället.
Samtidigt som vi gjorde klart med NTS företagsledning så satt representanter för NTS i Helsingborg i förhandlingar med MaserFrakt kring ett ombudsskap, det mötet fick avbrytas vid sittande bord. Den enda jag med bestämdhet kan säga var med på det mötet från MFs sida var med Hans Stridh sen är jag oklar över Bellman, Jarl Magnusson, Jan Hellsten (också han med ett förflutet på ASG) och Lasse Hedwall.
Själva uppsägningen kom som en bomb, jag gick först och Åke en månad senare. Jag säger till Ola Gustavsson, -Sitt lugn och fin i båten, vi kommer att ses igen.
Högsta distriktschefen ringde och ville börja kohandla och jag skall återge dom exakta orden jag sa till honom "Varje belopp Du nämner kommer jag att se som en förolämpning för det innebär att varje belopp har Ni kunnat betala mig tidigare och dessutom har jag gett mitt ord på att stå för min överenskommelse med min nya uppdragsgivare".
Förutsättningarna från NTS sida var mycket "enkla", gör bäst fan Du vill bara Du tjänar pengar och Du har 3-år på Dig (tydligen en erfarenhetsgrej) men också en lite mindre grej, bättre med en krona i plånboken än ingen alls. Jo det fanns faktiskt en sak till, Du är ansvarig för större delen av Gästrikland, Hälsingland samt givetvis Dalarna, vill Du ta mer så får Du det bara vi stämmer av. Ja så enkelt kan det va!
Så satt Åke och jag hemma vid mitt köksbord med våra mobiltelefoner, ja vi var ju satta i karantän som det hette. Vi ringde runt till kunder och informerade.
Jag hade faktiskt en ide´om att vi inte skulle ha något fast kontor utan vara lite "high-tec" eller mobila men det kom ändå att bli ett traditionellt kontor på Nygårdsvägen ( flyttade in i april 1989).
Det kom att bli inledningen på en spännande resa, vi var vilda och galna och hade hur kul som allra helst. Bl.a brukade vi samla ihop alla icke avtalsbundna uppdrag under veckan och sen satt vi på fredag eftermiddag, drack några pilsner och bestämde hur mycket pengar företaget skulle tjäna just den veckan.
Vi tog på oss allt från jordens alla hörn och det var vi, som "lokalkontor", ensamma om i Dalarna och det finns så många dråpliga historier.
ASG/DHL måste ha varit en "plantskola" för samtidigt som vi etablerade oss tillkom Ronneby, Kalmar, Växsjö, Karlstad och Luleå.
NTS var ett företag som bestod av ca 30 "lokala företag" från norr till söder, var och en med sin speciella nisch. Ordet centrala kostnader var totalt bannlyst och man tjänade runt 40 miljoner varje år oavsett hög eller lågkonjunktur. Säljare? "Nått sånt jävla skit skall vi inte ha" som vVd, marknadschef och bolagets starke man sa. Kunden talar direkt med produktionen/"det lokala företaget" och får prisförslag.
Hösten 1989 gjorde jag ett utspel/affärsförslag till Glaving på ASG, jag köper plats på Era Norgebilar varje dag till ett fast pris oavsett om jag har nått gods eller ej. Naturligtvis tackade man nej.
I början av 1990 fick jag så ett telefonsamtal från ASG/DHL åkaren Jan Erlandsson på JALE åkeri, där han dels inte trodde på någon utveckling inom ramen för ASG och han undrade om vi kunde träffas och tala framtid. Sagt och gjort, JALE, Åke, jag och Ola Gustavsson (transportledare vid ASG) träffades på Hotel Lerdalshöjden och skissade på en framtid.
Vi hade ingenting, inte ett "eget paket" men vi kom överens om att "köra på". Mitt krav på JALE var att dom på ett snyggt sätt skulle säga upp avtalet med ASG/DHL, Mora Intertrans AB skapades för att inte störa övrig verksamhet mellan JALE och ASG/DHL.
I maj 1990 kom dåvarande Platschefen vid ASG i Borlänge ut till Ola Gustavsson och visade uppsägningsbrevet. På eftermiddagen samma dag sade Ola upp sig. Ingen på ASG/DHL kopplade samman händelserna och i augusti drog vi igång konceptet.
Alla verktyg fanns på plats, en klar och tydlig affärsplan och genomförandet skulle ske "militära strategier"dvs kliniskt för nu kommer en resa som t.om kommer att hamna på ledningsnivå i ett av Sveriges 2 största transport företag, en på många sätt och vis, unik maktposition inom ett marknadssegment.
Det gigantiska storföretaget skulle få sig en rejäl omgång, ett varumärke skulle krossas!
Eftersom att jag pensionerat mig från branschen så kommer jag att i nästa inlägg beskriva hur och på vilket sätt. Jag skall också beskriva varför, som jag sa i MaserFrakts kundtidning sa "Jag har aldrig upplevt en lågkonjunktur". Det gällde perioden 1990-2008.
Det kommer således en "Jag hade en dröm del 2" innan Slaget om Norge kommer.
