Det är helgen den 18-21 november 2011, folk samlas åter på Tharir-torget i Cairo efter fredagsbönen. Den 28:e November skall val hållas i Egypten, exakt det som den "arabiska demokratiserings revolutionen" sagt när diktatorn Husni Mubarak föll.
Under helgen har minst 33 människor dött på detta torg, och varför? Man misstror militär rådet och tycker att processen inte går tillräckligt snabbt. Det är bara en vecka kvar till valet!
Att man genomförde en revolution och lämnade över makten till militären, var anmärkningsvärt.
Och idag Tisdag den 22:a November fastslår Amnesty att förtrycket efter revolutionen är värre efter Mubarak! 12.000 personer har under 9 månader ställts inför militärdomstolar för ligistfasoner och för att ha skymfat arme´n.
Hur skall man som västerlänning kunna förstå vad som sker, det verkar lite irrationellt.
Jag brukar kalla landet för "landet upp och ner" eller som jag brukar göra, det Du tänker och gör, gör tvärt om så funkar det bra. Jag har i alla fall varit i landet 10-11 gånger.
Egypten är till ytan ungefär dubbelt så stort som Sverige men 99% av befolkningen (ca 80 miljoner)lever på 5,5% av landets yta. Den odlingsbara marken uppgår till 4% av ytan, främst i Nilens dalgång samt i Nildeltat vid Medelhavet. Befolkningen består av 90% sunnimuslimer och ca 10% kristna kopter. Hur många invånare som bor i Egypten har man egentligen ingen aning om.
När det gäller attentaten mot kyrkor så är det inte enbart en religiös orsak, det är nämligen så att kopterna är ofta välutbildade och innehar ledande roller inom administrationen och därmed ses som representanter för regimen.
Det finns olika etniska grupper och man brukar nämna nubier och berber, men jag skulle också vilja lägga till olika beduiner. Sen är det väl det också så att i landet finns människor som lever som man gjorde för 2000 år sedan till högutbildade människor.
Precis som de flesta "arabiska" länder så finns en stark panarabism, nationalism och socialism även om länderna styrs av en diktator med ursprung i militären. I Egypten störtades kung Fahruk av militären 1952. Först kom Gamal Abdl Nasser, Anwar Sadat och sedan Husni Mubarak.
Anwar Sadat är på många sätt spännande, Husni Mubarak förde en del av arvet vidare, nämligen att fred är grundläggande för hur ett land skall kunna utvecklas. Sadat mördades för denna uppfattning. Nuvarande militär råd har på ett oroväckande sätt öppnat upp för konfrontation med Israel, ett nytt storkrig med Israel och man kan glömma allt vad revolution heter.
1973-års krig i oktober berodde på 2 saker. För det första, att återupprätta den arabiska hedern efter att ha fått storstryk i sexdagars kriget 1967. För det andra att få slut på krigstillståndet som man konstant befunnit sig i sedan 1948 och där alla pengar gick åt till att hålla försvarsmakten i ständig krigsberedskap, det fanns inga pengar för en utveckling och reformer av landet.
1973-års krig hade ingenting med Palestiniernas sak att göra, precis som de terrorattentat som skett i Egypten, dessa har varit inrikesbetingade. Men jag skall återkomma till Palestinerna senare, en fråga som är än mer komplex och svårbegriplig.
Jag har träffat människor från olika grupper som nämnts ovan och jag följer noga utvecklingen för att se vartåt det bär.
